I julas fick Gustav en leksaksbil med släp (ja, jag vet inte hur jag ska beskriva den ... men på bilden kan du se hur den ser ut). Faktum är att Gustav själv valde den i leksaksaffären men gångerna han har lekt med den är lätträknade.
Oskar, däremot, gillade den verkligen från start. Det syns ju på fotot hur upprörd han är, när han inte får leka med den. Och nu, flera månader senare, tycker Oskar om den ännu mer. Han fyller både flak och släp med diverse andra leksaker ... mindre bilar, legogubbar ... även en nässpray och doseringskoppar för flytande medicin passar bra som last.
Roligast verkar vara att köra runt med den på soffbordet. Det finns dock ett problem. Vårt soffbord är precis för smalt för att klara av ekipagets vändradie. Det är möjligt att det skulle funka, om man håller sig alldeles utmed kanterna på bordet. Och det gör inte Oskar. Resultatet blir att bil och släp lossnar från varandra.
Sitter maken i soffan, så hörs ett upprepat och mycket uppfordrande
- Pappa...
ungefär var femtonde sekund. Det är så lång tid det tar för Oskar att göra sig redo att börja köra bilen på bordet och komma fram till ett hörn för att påbörja svängen.
Är maken inte närvarande så byts "- Pappa..." mot "- Mamma..." ... lika uppfordrande ... och lika ofta.
Tålamod på burk? Kan det vara en affärsidé? Jag skulle i alla fall köpa, om det fanns.
Jag skulle bunkra burkar....
SvaraRadera