Synpunkter

Oskar och jag har precis ätit lunch tillsammans. Han hade en del tankar och åsikter om hur det skulle gå till.

Vi hade satt oss vid bordet för att äta. Oskar sade, uppfordrande som alltid, något som lät som:

- Loo-lle.

Det gav mig huvudbry. Jag hade inte en aning om vad han menade, så jag bad honom att förklara. Det gjorde Oskar genom att klappa på stolsitsen. Då förstod jag. Stolen stod snett vid bordet. Oskar tycker inte om att sitta och äta på en stol som står snett. Snabbt åtgärdat.

Även om stolen hade rättats till, var Oskars intresse för maten inte på topp. Han kollade mest på mig medan jag åt. När min tallrik var tom, pekade Oskar mot spisen och sade:


- E mer.

Först tänkte jag att han ville ha lite, lite mer mat på sin tallrik. Det kan ibland vara ett sätt att få honom att börja äta. Men när jag kom med kastrullen med makaroner till bordet och frågade om Oskar ville, skakade han på huvudet ... och så pekade han på min tallrik. För att behålla vår trevliga stämning vid bordet, lade jag upp lite mer makaroner till mig själv. Och Oskar blev nöjd.

Men han ville fortfarande inte äta själv. Jag tömde min tallrik för andra gången och då tyckte Oskar att han skulle lämna bordet. Jag satt kvar en stund och väntade på vad den lille skulle besluta sig för härnäst.

Jo, han kom och hämtade sin tallrik och tog ut den i vardagsrummet. Han ville äta vid soffbordet. Inte riktigt vad jag gillar att barnen gör men om det skulle få Oskar att äta lite så varför inte.

Och ätit har han gjort. Han har stått vi soffbordet och ätit det mesta av sin lunch. Vi möttes på halva vägen och fick en trevlig stund tillsammans.