Hej då, APEA!

Det har i sanning varit en härlig lördag så här långt. Efter frukost tog jag med mig barnen på en promenad, som tog oss till biblioteket. Vädret var helt ljuvligt! Solsken och riktig värme. Utanför vårdcentralen är körsbärsträden på väg att slå ut i blom och synen av de rosa blommorna fyllde mig med lycka. Hästkastanjerna är i lövsprickningsprocessen. Vitsippor och gullvivor blommar. Våren är härlig.

Gustav var på biblioteket igår med de andra 07:orna på hans förskoleavdelning. Han visste precis hur den datoriserade återlämningen/utlåningen fungerar och kunde visa mig hur man kan höja och sänka bordet där apparaturen står. Vi lämnade tillbaka tre böcker och det betydde, enligt Gustav, att vi bara fick låna tre böcker. Och så blev det. Han var mycket bestämd på den punkten. Vi stannade en stund på biblioteket och lade pussel tillsammans.

Oskar på biblioteket

När vi kom hem, packade hela familjen in sig i min lilla bil och körde till IKEA på Svågertorp i Malmö. Oskar satt i sin vagn och Gustav gick för egen maskin. Gustav upplyste oss många, många, många gånger om att det är väldig, väldigt, väldigt långt att gå inne på IKEA. Väldigt lååååååångt att gå! Och det går ju inte att förneka. Vårt primära ärende var att köpa fotoramar (sedan blev det ju även lite annat på vägen) och dessa hittar man ju inte förrän allra sist på den långa färden genom varuhuset. Då var barnens tålamod inte så långt längre.

Jag minns själv hur det var att åka till IKEA som barn. Eller rättare sagt, jag minns hur det var att komma till kassorna efter att vi hade gått och gått och gått. I kassorna var köerna milslånga. Jag kan tänka mig att jag och min bror inte var så roliga att ha att göra med då. Numera går det att ta sig snabbt igenom betalningsförfarandet. Med mindre än 15 varor går det ju att scanna och betala själv. Snabbt och smidigt!

Efter den nästan obligatoriska korven var det dags att packa in sig i bilen igen. När vi körde ut från parkeringen, vinkade Gustav och sade:

- Hej då, APEA!

... och sedan räknade han upp alla saker, som man kan se genom bilfönstret. Tro mig, man kan se en hel del om man har ögonen öppna.