Så känner jag, när jag tänker på dagen som gått. Den har varit så levande. Vanlig. Inga konstigheter. Puttrat på i maklig takt. Men ändå så väldigt full av liv. Det är svårt att beskriva det jag känner.
Värmen har kommit åter. Det kändes redan tidigt i morse. Jag vaknade förresten klockan 5.45 av att femåringen sade Mamma med ett tonfall fyllt av förebråelse ... och ordet yttrades i sömnen. Jag gick upp och satte mig i soffan framför TVn och tittade på Qi.
Sedan flöt dagen på med veckohandling innan frukost, vikning av tvätt, handtvätt av fodrade regnkläder samt omvårdnad av diverse vinterskor, frukost, lite stickning. Femåringen sprang hem till grannen för att leka medan tvååringen bestämde sig för att det var dags att sova en stund. Då passade jag på att gå ut och rensa ogräs.
Ett tag hade vi fem-sex barn som lekte i vår trädgård och sedan förflyttade de sig till grannens trädgård och så tillbaka igen. Och solen sken. Sedan kom grannarna på andra sidan gatan över till oss, eftersom båda deras barn lekte i vår trädgård. Trevlig samvaro med tedrickning och småprat följde.
Rensat i förrådet under trappan. Stickat lite till. Tittat på Mästarnas mästare. Nu är det dags för dusch och hårtvätt och sedan väntar sängen ... och i morgon en ny arbetsvecka.
Som sagt, inga konstigheter men härligt ändå.
Precis som livet ska vara, man bara är och allt flyter på som det ska. Man behöver dessa dagar för att ladda batterierna...
SvaraRadera