Plåster på knät

Det var länge sedan jag var här och skrev. Att gå tillbaka till jobbet efter ledigheten har stor påverkan på tre områden i mitt liv: bloggandet, fotograferandet och läsandet. Alla tre har i stort sett avstannat. Får se om jag kan sparka igång dem igen, en efter en.

När jag kom och hämtade barnen på förskolan i eftermiddags, hade Gustav precis ramlat och slagit knät. "Fröken-Erik" hade på något mirakulöst sätt lyckats sätta plåster på såret. Det hade inte varit enkelt, tillstod han. Och det kan jag tänka mig. Här hemma har jag inte varit framgångsrik att sätta plåster på Gustav de få gånger Gustav har varit i behov av det.

Jag får intrycket av att han är rädd för plåster, att han tror att plåster gör ont. Jag har försökt få honom att vara med och leka med Nalle Puh-plåster, så att han ska få känna att de inte gör ont, men det har varit tvärnej varje gång.

Men nu har han i alla fall för första gången i sitt 5,5-åriga liv ett plåster på sitt knä.