Gustav önskar sig två saker så innerligt i julklapp. En stor polisstation i LEGO. Inte en polisstation utan en stor polisstation. Han vill även ha en Brandman Sam-brandstation. Han önskar sig de här sakerna så hett att han nästan börjar gråta vid tanken att han inte har dem redan och att han kanske aldrig kommer att få dem. (Han vet ju inte att maken och jag redan har köpt båda till honom.) I Gustavs värld är det oändligt lång tid till jul.
I ett försök att ... ja, jag vet inte riktigt varför men i morse satte jag mig, efter samråd med maken, och hjälpte Gustav att skriva ett brev till tomten. Nu har han fått möjligheten att berätta för tomten om sin önskan.
Jag kan inte minnas att mina föräldrar sade att det var tomten som kom med klapparna på julen. Vi hade, tack och lov, inte någon utklädd tomte hemma på julafton. Det hade jag nog inte stått ut med. När jag och min bror blev lite äldre, brukade vi turas om med pappa att vara "tomte", vilket innebar att man helt enkelt delade ut de julklappar som låg under granen, helt utan förklädnad och utan att låtsas att de kom från någon annan än de som köpt dem. Det är nog det närmaste vi var att ha en tomte i familjen under julen.
Min föresats är att tomtebrevskrivandet inte ska eskalera till "pappa ska gå och köpa tidningen och då kommer tomten" på julafton. Men morgonens lilla övning har lärt mig att man ska aldrig säga aldrig. Fast jag har väldigt, väldigt svårt att tro att det skulle ske...
har Gustav skrivit det här brevet? inte dåligt!
SvaraRadera