Inte skjuta upp till morgondagen...

... det man kan göra idag. Jag tror aldrig att jag kommer att lära mig det, hur gammal jag än blir.

Strax efter bilbesiktningen i februari 2012 (ja, förra året) började något skramla under min bil. Jag tänkte att jag skulle ta bilen till verkstan för att få det åtgärdat. Det stannade vid en tanke. Det tycktes så jobbigt att försöka få ihop jobb med att lämna in bilen så jag sköt det på framtiden. Det skulle ju komma en sommar.

Sommaren kom och gick. Bilen kom inte iväg till verkstan. Skramlet fortsatte. Ett nytt arbetsår började i augusti och jag jobbade inte torsdagar och fredagar. Nu tänker du att jag hade massor av tid att få iväg bilen till verkstan. Tid, ja. Bil till verkstan, nej. Den rullade ju även om den skramlade.

För någon månad sedan blev det något knas med bromsarna. Det är ett problem som jag tar på allvar och bilen lämnades in på verkstan och bromsarna åtgärdades. Jag bytte lampor i varselljusen också, eftersom de enligt bilbesiktningen lös med fel färg. Av någon anledning tog jag inte upp det där med att det skramlar under bilen. Inte heller nämnde jag att det någon gång ibland "skriker" om bilen, när jag startar den. Det är ett "skrik" som jag (som inte kan något alls om bilar) associerar till fläktrem eller kanske kamrem. Jag tänkte att jag skulle se till att få det fixat under sommaren.

Sommaren kom och gick. Bilen kom inte iväg till verkstan. Och den fortsatte att skramla. Nu i veckan började ett nytt arbetsår och nu har jag längre resväg och fler arbetsdagar per vecka än förra året så nu MÅSTE bilen fixas.

Tidigare i veckan tog jag kontakt med verkstan. Jag såg en möjlighet att kunna få dit bilen och hämta den under fredagen, då jag slutade på jobbet redan kl 12:00. Nja, sade verkstan, vi har väldigt mycket att göra på fredag och förresten så har du bytt kamrem på bilen så den är det nog inget fel på. Men jag kunde komma in med bilen strax före kl 13 så skulle de hissa upp den och ta en titt.

Bilen hissades upp. Skramlet berodde på en lös plåt på avgassystemet och den plockades bort. Generatorremmen (tror jag) behövdes spännas åt. Den var lite i längsta laget men killen på verkstan trodde att det skulle funka så. Kostnad: 0 kronor! (På vägen hem skramlade bilen inte det minsta.)

Vad har nu allt detta att göra med att inte skjuta upp saker till morgondagen? Jo, hade jag sett till att fixa bilen tidigare, så hade jag inte behövt vara på verkstan igår efter lunch. Då hade jag i stället kunnat köra ut till Skrylle och säga hej till före detta kollegor och elever. Det hade varit mycket roligare än att vara på bilverkstan.

Har jag nu lärt mig något av detta? Ärligt talat så tror jag inte det. Tyvärr!