Läsdagbok 4:e kvartalet 2014

Oktober

• A clubbable woman av Reginald Hill
• Atom-Ragnar och Mordbrännaren av Mikael Engström
• Ture Sventon privatdetektiv av Åke Holmberg

November

• An advancement of learning av Reginald Hill
• Ture Sventon i öknen av Åke Holmberg
• Ruling passion av Reginald Hill
• Brända broar av Val McDermid (orig, titel: Cross and burn)

December

• Ture Sventon i London av Åke Holmberg
• Två soldater av Roslund & Hellström
• An April shroud av Reginald Hill
• Mötley Crüe The Dirt: confessions of the world's most notorius rock band av Tommy Lee, Mick Mars, Vince Neil and Nikki Sixx with Neil Strauss
• Dödens kemi av Simon Beckett (orig. titel: The chemistry of death)
• Flickan under jorden av Elly Griffiths (orig. titel: The crossing places)
• Fjällräven av Hjorth & Rosenfeldt
• Silkworm av Robert Galbraith

Totalt har jag läst 35 böcker under 2014. Det är sex färre än under 2013. Tänk om fler månader kunde se ut som december.

Hjorth & Rosenfeldt skriver ruskigt bra deckare och jag ser fram emot att läsa fler av deras alster. Två soldater av Roslund & Hellström var lite av en besvikelse. Det var inget fel på handlingen men jag tycker att språket var besvärligt. Det blev ingen rytm i läsningen och det är jobbigt, när man ska ta sig igenom en tegelsten. J K Rowling skriver ypperliga deckare under sin Robert Galbraith-pseudonym.

Stick-å-meter 2014: december

Stickade gram: 265 g
Stickade meter: 924 m

Stickade gram 2014: 1 855 g
Stickade meter 2014: 6 119 m

Ruskigt bra julklapp

Strax före jul fick jag ett julkort från en vän i London. I kuvertet låg också ett litet paket, som jag öppnade på julaftons morgon.

I paketet låg etiketter, som jag kan sy fast i/på det jag stickar. Vilken suverän julklapp! Jag har tänkt att jag skulle skaffa sådana här etiketter men det har stupat på att jag inte har kunnat komma på vad det ska stå på dem.

Jag har ännu så länge använt en etikett. Den sydde jag fast på Haruni-sjalen som S har fått.

Disig tisdag

Igår somnade Oskar redan vid 17-tiden, så det var inte direkt förvånande att han vaknade klockan 4 i morse. Han gick upp och tittade på Frozen. Jag låg kvar i sängen och läste Silkworm av Robert Galbraith i en timme och sedan somnade jag om och sov fram till klockan 8.

Tidig eftermiddag gav vi oss ut för att få lite frisk luft. Vi gick till två olika lekplatser och barnen fick springa, hoppa och klättra. Rutschkanorna var våta och mycket hala. Oskar åkte först och fick sådan fart att han landade först en meter bort från rutschkanan. Det såg ut att ha kunnat göra ont men han bara skrattade.

På vägen hem stannade vi för att handla lite inför morgondagen. Hemma blev det tidig middag och sedan somnade Oskar men han fick bara sova i en halvtimme. Gustav ville titta på sin Ture Sventon-DVD, som han fick igår. 24 julkalenderavsnitt tar lång tid att titta på. Vi har inte sett alla, måste jag tillägga.

Barnen har fortsatt att leka med sitt LEGO och de har även spelat schack tillsammans. Gustav fick ett schackbräde av morfar och barnen spelade med egengjorda regler idag.

Nu är det kväll, strax före klockan 21, och vi tittar på Frozen - igen. Oskar får vara uppe så länge han orkar. Då kanske vi kan få sova en aning längre i morgon bitti.

Årets sista måndag...

... blev till en andra julafton för barnen. Det fanns många julklappar att öppna - från mig och från mormor och morfar.

Det var LEGO, böcker, filmer, vattenfärger och en hel del annat. Oskars favorit var filmen Frozen på DVD. Han har på två dagar hunnit se den åtminstone fem gånger. När vi så småningom tar fram vattenfärgerna, vet jag att de kommer att gillas mycket. Oskar tycker om att måla. Han har hittills använt mina gamla vattenfärger, som jag hade när jag var liten. Nu har han fått nya, fräscha färger.

Gustav fick de två första delarna av serien Dagbok för alla mina fans. Han tycker mycket om de böckerna och började genast sätta sig att läsa. Jag kommer troligtvis att läsa (delar av) dem för honom, eftersom de är lite för omfattande för honom att ta sig igenom på egen hand. Det tycker han i alla fall själv.

Oskar byggde delar av sitt LEGO på egen hand med viss handledning. Det börjar bli dags för honom att lära sig att följa instruktioner för hur byggandet ska gå till. Sedan finns inte orken och tålamodet att ro projektet i land men han visade att han vet precis hur han ska göra. Jag avslutade hand bygge och idag har min rygg känt av att jag satt på vardagsrumsgolvet i nästan två timmar igår eftermiddag.

Vi körde inte julafton i repris till hundra procent. Julmaten gjorde inte comeback. I stället gjorde jag en köttfärssås (kanske inte så såsig, när jag tänker efter ... men god i all sin enkelhet) till vilken barnen åt pasta och vi vuxna potatis.

Efter maten blev det lussekatter, knäck och julchoklad. Och äntligen hanns glöggen med. Den förblev orörd under julafton.

Jag tror att barnen är nöjda. Det kommer att ta dem ett par dagar att gå igenom alla klappar. Gustav fick något som ser ut som en pocketbok men alla sidorna är blanka. Tanken är att han ska skriva och rita själv i den och det har han gjort idag. Det är nästan som om han skriver sina memoarer. Första sidan handlar om, när han föddes.

Banankaka

Jag frågade Oskar vilken slags kaka han vill ha på sin födelsedag.

- Banankaka, kommer blixtsnabbt som svar.

- Jahaa, säger jag. Det vet jag inte hur man bakar.

Jag försöker komma på ett sätt att slippa bekanta mig med banankaka.

- Men jag vet, mamma, säger Oskar. Man börjar med mjöl. Sedan tar man banan. Och så behöver man äpple och jordgubbar. Man måste ha mycket äpple. Och en sak till. Socker! Så gör man.

Strumpmonstret

Strumpmonstret håller sig för det mesta borta. Jag tvättar, hänger upp strumpor på tork, parar ihop strumporna och lägger dem i min och barnens strumplådor.

De senaste två gångerna jag har det kommit grus i maskineriet. Jag har fem strumpor som saknar sin maka. Strumpmonstret måste ha varit på besök. Vart kan strumporna annars ha tagit vägen?

Julafton 2014

På julaftons morgon åkte jag till Dalby, för att äta julfrukost tillsammans med barnen och deras pappa. Det var ingen dålig frukost som stod uppdukad i köket. Ägg och sill, julskinka, "tomtegröt", flera sorters bröd, glögg, pepparkakor... Det blev en riktigt mumsig start på julaftonen.

Innan jag åkte hem blev det lite julklappsöppning. Jag hade med mig ett par små julklappar till barnen och en julklapp från dem till deras pappa. Barnen fick fiskespö från pappas morbror B och ett löfte om att få följa med ut och fiska framåt våren. Gustav sade med skräckblandad förtjusning:

- Mamma, jag ska sätta mask på kroken.

Barnen fick välja var sitt paket till under granen. De hade sedan ett par dagar siktet inställt på var sitt stort paket. De blev inte besvikna på innehållet. Gustav fick LEGO och Oskar fick en dinosaurie (och ett par gubbar, en helikopter och en båt ... men han hade bara ögon för dinosaurien). Jag tror aldrig att jag har sett Oskar så alldeles till sig.

Sedan åkte jag hem till mig för att börja förbereda julfirandet med mina föräldrar och J. Vi hade bestämt att endast ha det allra nödvändigaste på julbordet: skinka, revben, köttbullar, prinskorv, kålrotslåda och potatis. Trots det stod magen i fyra hörn, när vi hade ätit färdigt strax innan Kalle Anka. Det fanns pepparkakor, lussekatter, choklad, knäck och clementiner att äta men det mesta stod orört. Mandelmusslor åt vi däremot. För min egen del hade jag klarat mig utan dem. Goda var de men jag var alldeles för mätt och belåten.

När de andra åkte hem vid 18-tiden, lade jag mig på soffan och slumrade, mycket nöjd med dagen. Det blev en tidig kväll. Jag gick och lade mig före klockan 21. Julen puttrade vidare dagen efter men det har jag redan berättat om.

Annandag - inte riktigt som planerad

Så här hade jag tänkt mig årets Annandag jul: hänga på låset, när IKEA öppnade klockan 10, strosa runt och titta på saker, vända och vrida på dem, fundera och planera. Allt utöver att vara där vid öppnandet var mest önsketänkade. Jag funkar inte så, när jag är ute och shoppar.

Inget blev som planerat ... men det blev så himla bra! Det började med att bilen var igenfrusen, när jag kom till parkeringen vid halvtio. Centrallåset funkade men dörrarna var fastfrusna. Det var bara att gå in igen och vänta på att solen skulle komma lite högre på himlen och värma upp bilen på förarsidan.

Jag ringde till S och berättade att planerna hade ändrats. Tanken var att jag skulle titta in hemma hos henne på väg hem från IKEA, runt 12-tiden. Jag skulle överräcka Haruni-sjalen, som jag har stickat till henne.

Jag kom hem till S strax efter 12 men då på väg till IKEA och hon följde med mig till IKEA. Det var bra, eftersom jag inte var helt säker på att jag skulle hitta vägen.

S bor bara ett stenkast från Emporia. Bilköerna till Emporia var alldeles galna. Det var som om alla skulle dit idag. Jag får panik av blotta tanken på Emporia. Jag har varit där en gång på sommaren och jag vet inte vad som skulle få mig att sätta min fot där under mellandagsrean.

Jag var lite orolig för att det skulle se likadant ut på IKEA. Det gjorde det inte. Där var inte alls mycket folk. Jag fick tag på en gosedjursdrake till Oskar i födelsedagspresent. Han är inne i en drake- och dinosaurieperiod just nu. Det blev även pärlor och färgpennor till honom. Till mig själv köpte jag bland annat fotoramar, ljus och ett skoställ.

Som alltid var det helt underbart att träffa S. Det händer alldeles för sällan men varje gång vi ses är det som om vi såg senast igår. Det är en härlig och långvarig vänskap - snart 30 år.

En nästan perfekt juldag!

Juldagen är en av årets bästa dagen. Decembers julförberedelser kulminerar på julafton och sedan infinner sig det totala lugnet.

Jag vaknade strax efter halv sju i morse och tittade på ett avsnitt av Gilmore Girls. Jag tycker verkligen om den serien, speciellt de första säsongerna. Därefter följde frukost och sedan lät jag mig totalt uppslukas av en bok i flera timmar.

Jag har läst Fjällgraven av Hjorth & Rosenfeldt. Den var lika bra som de två tidigare böckerna jag har läst av den här författarduon. Spännande böcker, lagom spännande, inte så spännande att jag hoppar ur skinnet. Boken avslutades med inte mindre än två cliffhangers. Hjorth & Rosenfeldts deckare är så bra att jag överväger att köpa dem, så att jag kan läsa om dem.

Strax före halv två kände jag att det var dags att bli lite ordentlig, så jag steg upp från soffan och klädde på mig. Det var även dags att äta lite lunch och det blev en pyttipanna på potatis, köttbulllar, prinskorv och revben. Riktigt mumsig!

På seneftermiddagen tittade jag på Life is beautiful med James Stewart i huvudrollen. Det var en tänkvärd film och Stewart är alldeles utomordentlig. Jag måste se fler filmer med honom.

Nu tittar jag på Fellowship of the Ring. Jag har sedan länge tappat räkningen på hur många gånger jag har sett Ringen-trilogin. Utmärkta, spännande och välgjorda filmer. Jag har inte bara sett filmerna ett antal gånger. Jag har även sett dem med skådespelarkommentarer och med kommentarer av regissör och manusförfattare - även detta minst ett par gånger.

Nu ska jag avsluta denna nästan perfekta juldag med att fortsätta att sticka på min Dreambird medan jag följer Frodos äventyr med ringen på TV.

Lagar mat och städar

I ugnen står en plåt med köttbullar. I kylskåpet finns ett stort fat med senapsmarinerade revben, som jag hade i ugnen i ett par timmar tidigare idag. Revbenen tillagade jag med skräckblandad förtjusning. Det var premiär för min del. Jag tillagar väldigt sällan kött i hela bitar så jag vet inte hur jag ska handskas med det (tycker för övrigt att det är mindre trevligt att ta i) och jag vet inte hur länge det ska vara i ugnen för att bli färdigt.

Det var barnens pappa som introducerade revbenen till vårt julbord. Nu kan jag inte tänka mig att vara utan dem. Skinkan kan jag skippa helt medan revbenen numera är ett måste. Mats har hjälpt mig med tips för hur jag skulle gå tillväga.

Jag har tjuvsmakat lite på dem. Jag måste ju veta att de går att äta. De går att äta!!! Det finns utrymme för förbättring under kommande år med de är utan tvekan goda!

I förmiddags var jag en sväng i stan för att hämta hem omklackade skor och för att köpa mandelmusslor. Det sistnämnda var plågsamt. Så här dagen innan jul är man inte direkt ensam i affärerna. Mycket folk betyder långa köer och det blir varmt inne i affärerna, trots att man inte har vinterkläder på. När mandelmusslorna dessutom visade sig vara slut på det första stället, blev det inte roligare. Nästa jul kanske jag ska försöka baka mandelmusslor själv. Det finns två saker som talar för det: att slippa köa samt kostnaden (de är inte gratis!). Sedan finns det en sak som talar emot det: mandelmusslor är inte lätta att locka ur sina formar.

Städningen har också fyllt dagen. Inte mycket. Matbordet i vardagsrummet är återfunnet under all bråte inför morgondagens julmiddag. Snabeldraken har fått lite motion. Det får räcka.

Vad har jag gjort mer idag? Jo, jag har stickat fel på min Dreambird-sjal. Jag valde fel färg till den fjäder jag påbörjade. Ja ja, det är bara att sticka baklänges ett tag. Och på det här viset räcker ju garnet längre...

Har jag lyckats omvända...

... mitt äldsta barn så att han nu faktiskt gillar Harry Potter?

Gustav fick den första Harry Potter-boken, när han fyllde sju år (eller var det när han fyllde sex?). Jag har gjort tappra försök att få honom intresserad av den men det har varit som att köra huvudet i väggen. Han har inte velat att jag ska läsa boken för honom. Han har inte velat se filmerna. Det har varit nej, nej och åter nej.

I slutet av sommaren gick Gustav (och Oskar) plötsligt med på att se den första Harry Potter-filmen. Egentligen vill jag att de läser böckerna först och ser filmerna därefter men ja, jag var väl helt enkelt desperat.

För ett par veckor sedan föreslog jag att jag skulle läsa Harry Potter för Gustav, när vi hade läst slut Ture Sventon i London. Han sade ja även om det inte var med jättestor entusiasm. Jag har läst ett par kvällar och en god sak har Harry Potter med sig - Gustav somnar mycket snabbt...

Nåväl, igår kväll efter julkalendern på TV, stängde vi av TVn och jag plockade fram Harry Potter-boken. Gustav var lite tveksam först men så pratade vi om vad som hade hänt så här långt i historien och Gustav var plötsligt helt med på noterna. Han kom ihåg vad som hade hänt i filmen och nu ville han höra hur det beskrevs i boken. Jag läste i över en timme och han tyckte att det var mycket spännande.

Hoppas att det håller i sig till vi ska fortsätta att läsa.

Slaget om Öresundsbron

När Gustav kom hem från skolan igår, ritade han en serie teckningar, som han kallade Slaget om Öresundsbron:

Här går vi hem igen, berättar Gustav.
Det finns inga danskar kvar.

Återuppbyggnaden har börjat.

En utklädd vuxen

Igår var barnen på julmarknad med sin pappa. Gustav berättade om det idag:

- Där var en vuxen som var utklädd till tomten och som delade ut polkagrisar.

That's my boy!

Vilken buss som helst!

Fredag kväll. Som vanligt är det otroligt skönt att komma hem. En av mina elever frågade i eftermiddags vad jag ska göra ikväll. Mitt spontana svar blev:

- Jag ska åka hem och sätta mig i soffan och dö en smula.

Ute stormar det. Stormen Alexander är på ingång. Skånetrafiken meddelade redan igår att tågen på ett flertal sträckor i Skåne skulle ställas in från och med idag på eftermiddagen. Jag har under dagen haft noga koll på Skånetrafikens hemsida för att se hur det skulle bli med länsbussarna, eftersom jag åkte buss till jobbet idag. För säkerhets skull hade jag även med mig tandborste och ombyteskläder, om det skulle visa sig att jag inte skulle kunna ta mig hem.

Men hem kom jag. Det blåser avsevärt mer i Lund än vad det gjorde i Tomelilla. I Tomelilla regnade det däremot något otroligt mycket. Ännu så länge känns Alexander ganska tam.

Bussen från Tomelilla var ordentligt försenad. Precis när den kom in till Jupitergatan, gick den lokalbuss jag skulle åka vidare med. De knappa tio minuter jag måste vänta på nästa buss kändes oääääändligt långa. Jag var hungrig och jag var trött. Det kändes nästan oöverstigligt att stå upp.

Där och då kändes det lockande att hoppa på vilken buss som helst och åka en bit, bara för att få sitta ner. Hade jag vetat med säkerhet att jag kunde åka buss en bit, byta buss - utan att behöva vänta - för att vända hemåt, ja då hade jag till och med kunnat tänka mig att ta en omväg ända till Malmö. Några sådana garantier om perfekta bussbyten finns ju inte. Det är väl snarare så att man garanterat måste stå och vänta. Jag slog denna tanke ur hågen, grävde lite djupare efter - och fann - mer tålamod att vänta.

Nu är jag hemma. Inte hungrig längre, eftersom jag har ätit middag. Trött? Ja, men jag tror inte att jag ska dö en smula.Vila lite och sedan är det dags att ta upp stickningen och titta på På spåret.

Julfint hemma

December må vara en mörk månad men det finns ljus i mörkret. Det är så fint med adventsljusstakar, stjärnor, gran och levande ljus. Det känns varmt och ombonad här hemma.

Att fotografera allt det här vackra är däremot inte lätt. Det blir, rent ut sagt mest skrutt av bilderna.

Barnen och jag klädde granen tillsammans i lördags. Många röda kulor och en hel del prydnader i glas, både genomskinligt och frostat.

Den stora, blå julgranskulan har jag fått av min bror och den är mycket vacker.

Jag har inget tema för min julgran. Jag hänger upp allt julgranspynt jag har, i en salig blandning. Jag tycker om att ha många röda kulor i granen och sedan bryta av med udda julgranskulor av olika slag.

Lussekattsbak hemma

I helgen som gick såg barnen och jag till att komma någon vart med julförberedelserna. Oskar höll i taktpinnen och det bakades lussekatter och kläddes gran. Det var viktigt att allt blev gjort. Han ville inte alls höra på, när jag framåt eftermiddagen blev lite trött och ville vila. Nej då, jobba, jobba, jobba, var Oskars order. (Att han sedan satte sig och tittade på en Star Wars-film och nästan somnade, det är en annan historia...)

Gustav var med i uppstarten. Han läste receptet för mig och hjälpte till att plocka fram ingredienser ur kylskåpet. Vi gick igenom hur vågen fungerar, när det var dags att väga upp smör och mjöl, och pratade om att det är viktigt att nollställa vågen för att vikten på det som vägs upp ska bli rätt. Sedan tog Oskar över, när det var dags att blanda ihop alla ingredienser.

När det var dags att baka ut degen, hade Gustav en idé att han ville använda pepparkaksformar för att stansa ut figurer i degen. Helst ville han göra gubbar men det visade sig att jag inte har någon pepparkaksgubbform. Ingen pepparkaksgumma heller, för den delen. Det fanns emellertid många andra formar att använda.

Oskar funderade på hur han skulle göra och det slutade med att han gjorde några lussekatter med Gustavs metod och sedan gjorde han några egna skapelser, som med fantasi skulle kunna ha setts som lite obscena efter jäsprocessen. De har inte fastnat på bild...

När bakningen var avslutad, kom Oskar på att pepparkaksformar kan användas till annat. Det går att leka med dem, ställa upp dem på parad och sjunga sånger om dem.

Pepparkaksbak i skolan

I fredags kom Gustav hem med pepparkakor från skolan. Ettorna har s k verkstad med förskoleklassen ett par gånger i veckan hela läsåret. De jobbar kring ett tema. I slutet av höstterminen har temat varit julen. De har gjort korgar av papper under en verkstadstimme och under en annan verkstadstimme bakade de pepparkakor.

Vi glömde bort att pepparkakorna fanns i korgen som låg i Gustavs skolväska. Sent i lördags kom Gustav ut till mig i köket och nästan viskade:

- Tanja sa att vi fick äta pepparkakorna när vi ville.

Skatten plockades fram och Gustav delade med sig till Oskar också. Även jag fick smaka en bit pepparkaka och de var precis så goda som de såg ut. Faktiskt nästan lite godare än så, till och med.

Sen rapport om sent födelsedagsfirande

Bloggen ligger lite i träda. Inspirationen infinner sig inte. Men en liten rapport från ett födelsedagsfirande ska det bli. Den sista helgen i november firade J och jag våra födelsedagar tillsammans, födelsedagar som passerats med flera veckor. Firandet gick av stapeln hemma hos J och närvarande var Gustav, Oskar, mamma och pappa - och så vi två födelsedagsgrisar.

Mamma och jag slog våra kloka huvuden ihop och lagade middagen tillsammans. Kloka och kloka, förresten. Det där med att sätta på ugnen visade sig vara för svårt för oss. Vi hade brynt fläskfiléer, som sedan skulle färdiglagas i ugnen. När de hade stått där en stund, tyckte jag att det var konstigt att temperaturen på stektermometrarna inte hade förändrats nämnvärt. Inte särskilt konstigt, eftersom ugnen inte var igång... Nåväl, köttet blev färdigt och kryddmarinerades för att sedan ätas med potatisgratäng och brysselkål. Mumsigt!

J hade bakat en up-side-down-kaka, som är som en sockerkaka med ett ljuvligt, knäckigt täcke. I sockerkaksformen läggs muskovadosocker och ananasringar. Kanske är det smör också. I med smeten och in i ugnen. När kakan tas ut ur ugnen, stjälps den upp på ett fat och sedan är det bara att hugga in.