Läsdagbok 2:a kvartalet 2011

April 2011

• Revenge of the middle-aged woman av Elizabeth Buchan
• Tjockare än vatten av Mark Billingham (origalets titel: Bloodline)
• Sista samtalet av Stephen Booth (originalets titel: The kill call)
• Livlös av Mark Billingham (originalets titel: Lifeless)
• I midnattens stillhet av Denise Mina (originalets titel: Still midnight)

Maj 2011

• Pansarhjärta av Jo Nesbö (originalets titel: Panserhjerte)
• Svart flicka, vit flicka av Joyce Carol Oates (originalets titel: Black girl/White girl)

Juni 2011

• Under jorden i Vilette av Ingrid Hedström
• Snömannen av Jo Nesbö (originalets titel: Snömannen)
• Älskade syster av Joyce Carol Oates (originalets titel: My sister, my love)

Periodens stora behållning har varit Jo Nesbös böcker om Harry Hole. De är välskrivna, fängslande och gastkramande spännnande. Jag måste läsa Harry Hole-historierna från början och i rätt ordning även om jag redan har hunnit läsa de flesta.

Periodens nya bekantskap är Joyce Carol Oates. Med väldigt mycket vilja tog jag mig igenom en hel roman av Oates. Det blev Svart flicka, vit flicka på vinst och förlust, eftersom den bok jag ville ha fanns inte inne på  biblioteket. Förstahandsvalet, Älskade syster, fick jag tag på vid nästa biblioteksbesök och det var en bisarr läsning. Jag gav upp när jag hade tre fjärdedelar kvar att läsa. Berättelsen är baserad på en sann händelse, mordet på sexåriga JonBenét Ramsey i Boulder (Colorado) 1996. Jag minns när det hände och jag följde en del av rapporteringen på Inside Edition som visades på Kanal 5.

Jag känner mig ganska mätt på Oates nu men jag ska ändå försöka läsa Dödgrävarens dotter, som en i personalen på biblioteket i Dalby rekommenderade. Och kanske även Blonde.

Reklamens påverkan

Gustav, 4 år, leker med sin räddningshelikopter och säger:

- Lendo punkt s-e. Vi sänker dina lånekostnader.

Sämsta köpet?

Nu, när jag inte längre har någon bebis, har jag funderat lite över vilket som var det sämsta köpet jag (eller vi) har gjort inför spädbarnstiden x 2.

Ett onödigt köp var hoppgungan. Vi använde den ett par gånger till Gustav och aldrig till Oskar. Men jag är inte irriterad på hoppgungan. Den är oförarglig, eftersom den (nästan) inte har använts. Jag kan låta bli att störa mig på ett objekt som ligger undanstoppat i en låda och som inte gör väsen av sig.

Det är jag däremot på parasollet till barnvagnen. Just nu behärskar jag mig. Jag skulle egentligen vilja sätta in åtminstone tre svordomar framför "parasollet till barnvagnen" för att det ska gå fram just hur irriterad jag är på denna tingest. Jag köpte det för ungefär ett år sedan för att ha det på Oskars vagn. Jag har alltid tyckt att det ser så fint ut med ett barnvagnsparasoll. Och det måste ju vara praktiskt att ha ett parasoll, så att barnet kan få färdas i skugga, skyddad från solens strålar.

Och det är jättefint. Rött. Klarrött.

Men praktiskt ... vilket jävla skämt! Jag kan tänka mig att ett parasoll möjligtvis fyller sin funktion om man bor på en plats på jorden där solen står i zenit. Det gör inte jag. Hur jag än vrider och vänder på parasollet så skuggar det något annat än barnet i vagnen, t ex marken ungefär en meter från vagnens sits. Om jag någon gång faktiskt skulle lyckas skugga barnet, då står parasollet ut från vagnen i en konstig vinkel och folk vi möter tvingas ut i gatan, när de ska passera oss. Eller så har jag parasollet rakt upp i mitt ansikte och når knappt fram till barnvagnens handtag. Är det dessutom så att jag faktiskt använder barnvagnen till förflyttning så har vi ju snart rört oss så att vi är i ett annat förhållande till solen med resultatet att parasollet måste riktas om för att barnet ska få den välbehövliga skuggan.

Parasollet har oftast varit ihopfällt ... om jag alls har haft det med på vagnen.

Dåligt köp

Dagens bokskörd

  

Jag satte Oskar i vagnen och styrde kosan mot biblioteket. Uppdraget var att lämna tillbaka böcker, betala förseningsavgift (skäms!) och låna lite nytt. Det blev mestadels gamla bekantingar. Folletts nya tegelsten ser jag fram emot att läsa. Donna Leon blev jag lite besviken på senast men hon kan få en ny chans. Connelly-deckaren har jag lånat förut men hann inte läsa slut den innan jag måste lämna tillbaka den. Och Reginald Hill är ju bara ett måste! Presidentens hustru är en chansning.

På vägen till biblioteket gick vi förbi en blommande lind, som sträckte sina grenar ner till en nivå, så att jag enkelt kunde ta ett foto.

Det känns som om linden blommar tidigt i år. Mitten av juli känns mer bekant men det kan ju vara så att jag fortfarande är inställd på nordligare breddgraders blomningstider. Jag menar, det är ju bara tre år sedan vi flyttade tillbaka söder om gränsen ... ha ha!

Lindblommorna doftar i alla fall lika underbart som vanligt. Jag hoppas att bina är flitiga i sina besök i lindarnas kronor, så att det produceras mycket av den ljuvligt goda lindblomshonungen.

Dumheter

För någon dag sedan fick jag den senaste medlemstidningen från Månadens Bok, en av Bonniers cirka en miljon (känns det som) bokklubbar. Efter bara några sidors bläddring möts jag av detta:

Eget fotografi

Det är ett erbjudande om rese-tags för resväskan. Av motiven att döma, gissar jag att det är en rese-tag för henne och en för honom. En sak är säker. Jag kommer inte, inte, INTE att köpa dem! Jag anser att de representerar en unken syn på kvinnor och män och våra roller i familjen/samhället. Hon är den duktiga hemmafrun, som har maten färdig, när mannen kommer hem från sina äventyr.

Men är det verkligen så idag? Delvis kanske men ändå bra mycket ovanligare än på den tiden från vilken motiven till tagsen har hämtats. Och då blir det än mer svårbegripligt att dessa motiv har valts. Eller är det Månadens Bok, och därmed Bonnier, som gör ett inlägg i genusdebatten? Det var bättre för ... eller...?

Jag hoppas kunna ge en annan bild av hur tillvaron KAN vara till mina barn. Det kommer att krävas medvetenhet från min och makens sida. Vi kommer troligtvis att trampa på i invanda hjulspår emellanåt, kanske till och med ofta, men vi kan också aktivt välja att göra saker på andra och nya sätt, presentera fler möjligheter. Ta ett steg utanför de könsroller vi har vant oss vid ... och som det kanske förväntas av oss att vi ska passa in i.

Matlagning på gång

Kom ut ur garderoben, pojk

Det blev lite tyst alldeles nyss, så jag kände mig manad att kolla vad Oskar håller på med. Jag hittade honom i hallgarderoben där han satt och tuggade på remmen till en av mina sandaler.

Varför liksom?

Pappa har hår på benen

Gustav ritar av pappa

- Pappa har hår på benen.

Gustav ritar vidare.

- Och så har han skägg. Skägget stiger upp på näsan.

Fråga älsklingen

I morse ville Gustav fixa min frisyr. Nä, förresten, först ville han, medan jag försökte äta frukost, måla köksväggen med tofsen på min fläta. Sedan ville han fixa min frisyr. Bort med gummibandet och sedan pysslade han en lång stund och så var han färdig.

Gustav puttade mig lite försiktigt i sidan och viskade:

- Fråga älsklingen.

Och så pekade han på sin pappa, som just då höll på att ladda diskmaskinen. Så jag frågade maken vad han tyckte om min frisyr ... och den fick tummen upp.

Om framtiden ... i dåtiden

På kvällarna läser jag för Gustav innan han ska somna. Just nu är favoritboken Så funkar det! Gustav vill gärna att jag läser om trehjulingen, cykeln och motorcykeln.

Boken är gammal och sliten. Jag och min bror hade den, när vi var små. Jag har bläddrat mycket i den och minns bilderna mycket väl. Jag läste nog inte särskilt mycket i boken som liten. Texten är ganska svår. Men nu, som vuxen, är det roligt att läsa om alla "stenåldersapparater" som så livfullt beskrivs i boken. Men roligast är ändå bokens avslutning, som handlar om framtiden:

I stället för att ha en TV-apparat, en telefon och en grammofon som många har i dag kanske du har en enda apparat, som gör alltihop ensam, ett slags allapparat. Den kanske också kan visa diapositiv, film och vidfilm. I dag har vi bokhyllor - människorna i framtiden kanske har hyllor med TV-kassetter som kan sättas in i allapparaten och ses och höras. Det skulle bli som talböcker med filmbilder.



Källa:
Så funkar det! / Joe Kaufmann. Stockholm: Carlsén, 1974. 93 s.

Det känns som fredag

Jag fick plötsligt känslan av att det är fredag idag. Men jag vet inte om det känns som om det är fredagen som gick eller fredagen som kommer. Ska jag vara besviken eller lättad att det bara är måndag?

Spår

Man ska lämna spår efter sig. Inte gå spårlöst förbi. Det vet man redan när man är fyra år gammal. När man har duschat kan fötterna göra blöta spår på badrumsgolvet.

Fotspår (Gustav, 4 år)

Söndagsutflykt

Ett slott i Skarhult

Idag kände maken och jag att vi måste ut och göra något. Att stanna hemma var rena sömnpillret. Maken satt och läste en bok. Och somnade. Jag satt vid datorn. Och somnade. Ut med oss! När vi var färdiga att ge oss iväg, hade det givetvis börjat regna. Det fick bli en bilutflykt genom det skånska landskapet.

Det finns en hel del roliga ortsnamn. I eftermiddag passerade vi igenom Skarhult, Kungshult, Slogstorp, Ö Strö och Hammarlunda. Och vi såg en vägskylt som visade vägen mot Tängelsås.

En mölla i Hammarlunda

 Jag vill minnas att vi var ute på bilutflykter, när jag var liten. Vad jag tyckte om dem då, det minns jag inte. Idag är de trevliga barndomsminnen. Jag minns även att vi, när vi körde upp till Småland, gjorde avstickare från de stora vägarna för att en del av vägen köra mindre vägar, grusvägar, och när man gör så kan man få se riktiga små pärlor i det svenska landskapet. Ibland är det värt att låta färden ta lite längre tid.

Just idag var Gustav inte helt med på noterna. Efter en stund i bilen ville han åka hem. Och den unge mannen har koll. Jag tror att han har en inbyggd kompass. Det går inte att säga att vi kör hemåt, om vi verkligen inte gör det. Gustav synar den bluffen direkt. Denna egenskap hos honom upptäckte jag redan när han var 2,5 år gammal och jag hämtade honom på förskolan på eftermiddagarna. Vi var ofta ute och gick i någon timme efter hämtningen och vände jag hemåt märkte Gustav det direkt. Ville han fortsätta vara ute, protesterade han. Och han märkte kursändringen mot hemmet även om vi var på platser där vi aldrig varit förut.

Vindkraftverk såg vi många

Apropå pärlor... Vi körde genom Torna Hällestad på vägen hem. En skylt visade mot Boklundens restaurang och vi blev nyfikna och tog en liten omväg. Boklundens restaurang ligger alldeles invid Trollskogen och dit vill jag åka igen för att ta en tur i skogen och fotografera de helt otroliga träden som finns där. När man ser träden, förstår man varför skogen heter Trollskogen.

Ett möte ... eller faktiskt två möten

Gustav, Linn och Isabelle på Drottninggatan.

Förutom en massa åkande i rulltrappor, hann Gustav och jag med något annat roligt i Stockholm. Möten IRL med härliga personer, som jag har känt på Internet i 3,5 års tid. Vi har småpratat om stort och smått i livet. Jag är så glad att jag dök in i Kärringmaffian på Familjeliv i början av december 2007 och ännu gladare att "kärringarna" välkomnade mig med, kändes det som, öppna armar i deras redan etablerade vänskap.

I torsdags eftermiddag blev det först fika med Svalis, Kibell och Modestyonly ... och barnen, inte att förglömma. Lite senare på kvällen åt Gustav och jag middag tillsammans med Svalis, Paul, Linn, Kibell och Isabelle. Det var mycket trevligt och väldigt roligt att få träffa och uppleva de riktiga, livslevande personerna bakom användarnamnen.

På fredagen blev det ett snabbt möte med Boppie på Stockholm central, även det riktigt roligt och jag är glad att det gavs möjlighet till även detta möte. Boppie gav oss tips om Kulturhusets "Rum för barn". Där var det förvisso fullt och kö för att få komma in men det gjorde ju inget, eftersom det fanns rulltrappor att åka i ... och hiss.

Spotify...?

Nu känner jag mig sådär gammal igen. Jag påmindes om företeelsen Spotify. Vad är det? Det är Spotify hit och Spotify dit. Men vad är det?!?

Nej, jag tänker inte googla och upplysa mig själv. Jag tror faktiskt att jag, åtminstone för tillfället, ska låta Spotify förbli en vit och outforskad fläck på kartan över mitt vetande.

Stockholmsnöje

World Trade Center Stockholm

Att underhålla en 4-åring en dag i Stockholm visade sig inte vara svårt. Det finns ju rulltrappor. Man kan åka upp och ner ... och sedan göra om det ett par (=många) gånger.

Kulturhuset (Stockholm)

 Vi har åkt rulltrappa bland annat på World Trade Center Stockholm, Centralen, Åhléns, Kulturhuset, PUB och Arlanda.

Arlanda

Svaret på frågan "Vad gjorde ni i Stockholm?" blir "Vi åkte rulltrappa!"

Månförmörkelse 15 juni 2011

Ikväll är det månförmörkelse. Det kan vara svårt att se den här förmörkelsen, eftersom månen kommer att gå upp förmörkad. Den som observerade månens uppgång igår kväll och minns var längs horisonten månen gick upp kan med ledning av detta hitta den förmörkade månen, när den går upp ikväll. Månförmörkelsen börjar 19:23 (svensk sommartid) , när månen rör sig in i solens halvskugga. Detta kan vi inte se, eftersom månen då fortfarande är under horisonten. Månen når jordens helskugga 20:23, fortfarande under horisonten.

Kvällens förmörkelse är en djup förmörkelse. Förmörkelsens storlek är 1,7. Maxvärdet på en förmörkelse är 1,888. En förmörkelsestorlek på 1,7 innebär att skuggan täcker 1,7 gånger månens diameter. Det skulle alltså få plats ytterligare 0,7 gånger måndiametern i jordens helskugga. Den 26 juni 2029 inträffar en månförmörkelse med storleken 1,841.

En månförmörkelse inträffar, när solen, jorden och månen ligger i rad (med jorden i mitten). Jordens skugga träffar månen, som blir förmörkad. Förmörkelsen kan vara total, partiell eller penumbral. Vid en total månförmörkelse är solens direkta ljus mot månen helt blockerat av jordskivan och månen befinner sig i jordens kärnskugga. Vid en partiell månförmörkelse passerar månen genom jordens skugga men aldrig helt genom jordens kärnskugga. När månen inte alls träffas av jordens kärnskugga utan bara av halvskugga, har vi en penumbral förmörkelse.

Månens uppgång idag:
Lund kl 20:44
Stockholm kl 20:55
Luleå kl 22:22



Källor:
2011-06-15 Total månförmörkelse på kvällen
Wikipedia - Månförmörkelse 
Himlakroppars upp/nedgång 2011 från ett antal olika svenska orter

Känguruvård

Mats och Gustav (mars 2007)

Varför känguruvårdade inte du? Frågan ställs i Familjelivs prematurforum av en människa som jobbar på en neonatalavdelning. Målet är 24 timmars känguruvård per dygn men de flesta föräldrar känguruvårdar inte mer än 4-5 timmar per dygn, enligt den här personen. Varför gör föräldrarna detta val?

Mitt svar på den frågan lyder:

Blöjbyte, vägning, amningsträning, vägning igen, sondmatning, pumpning tog ungefär en dryg timme till 1,5 timme per gång. Kvar var 1,5 timme tills det var dags att börja om. Då skulle jag försöka hinna med att fixa frukost, lunch, mellanmål och middag till mig själv ... ja, och sedan äta och diska också. Duscha någongång samt gå på toaletten några gånger om dagen. Lägg därtill att jag var snittad och inte direkt raktesnabb i mina rörelser. Det är nog min förklaring till att det inte blev så mycket känguruvård.

Oskar (januari 2010)

Försvinnande utsikt

Vår utsikt mot sydväst börjar så sakteliga försvinna. Åt det hållet har vi från vardagsrummet kunnat se ut över den skånska slätten mot Malmö. Turning Torso. Öresundsbron. Snart är det ett minne blott.

5 januari 2011

5 juni 2011

10 juni 2011

Läser just nu

Härom dagen läste jag slut en roman av Joyce Carol Oates. Det var första gången jag lyckats ta mig mer än 20 sidor in i ett av hennes alster.

Idag har jag suttit ute i trädgården och läst Under jorden i Vilette av Ingrid Hedström. Betydligt mer lockande läsning än vad Oates kan bjuda på. Den är spännande men jag har emellanåt svårt att hålla redan på alla namn.

Dog stories har jag precis påbörjat och jag var inte förvånad över att första kapitlet handlade om Tricki Woo.

Strålande tider! Härliga tider!

Det finns ett stort plus med sommaren. Jo, jag vet, det finns flera men nu är det ett speciellt som jag har i åtanke. Antalet strumpor i tvätten minskar stadigt. Det var en fröjd att tvätta, hänga och vika tvätt i helgen, eftersom det gick så mycket snabbare när antalet strumpor inte var mycket mer än 10-12 stycken. Alltså sex par.

Vinterhalvåret är ju bedrövligt, när det varje vecka hamnar ungefär femtioelva miljoner strumpor i tvättkorgen och de flesta av dem har någon av cirka hundra nyanser av svart. 

Strumpmonstret, som trollar bort ena strumpan i ett par, kanske inte håller med mig om att det är härligt med varmare temperaturer och bara fötter. Men, ärligt talat, det struntar jag i.

Ett missförstånd?

Jag kanske har fått det om bakfoten men jag har alltid haft för mig att det man lägger in smutsigt (eller ibland "smutsigt") i tvättmaskinen ska komma ut rent, när maskinen är färdig. Men jag tycker allt oftare att det inte är så och ibland är det till och med tvärtom.

I veckan tvättade jag en ljusgrön tröja, som Gustav hade haft på sig en dag. Det fanns inga fläckar på tröjan, när den hamnade i tvättkorgen. När jag plockade ut den ur tvättmaskinen så fanns det mörka fläckar på tröjans framsida. Det är mycket svaga fläckar, nästan som slöjor, men likväl fläckar. Var kommer de från?

Ibland när jag tvättar vittvätt, alltså lakan och underkläder, så finns det långa, svarta streck på tvätten, när den är klar. WTF! Vad beror det på? Det är ju inte måttligt irriterande!

På det hela taget tycker jag att fläckar försvinner dåligt numera. Har tvättmedlen blivit sämre?

Första kalasinbjudan

Gustav har fått sin första riktiga kalasinbjudan. Kuvert med inbjudan i brevlådan. Uppmaning om att OSA. Skoj!

Det är grannpojken som fyller fyra år och det blir kalas om en vecka, nästa söndag. Jag frågade honom vad han önskade sig. En riktig bil. Jaha!

Det där med presenten får jag ta mig en riktig funderare på. Vad vill en 4-åring ha? Gustav blev överlycklig för håven han fick, när han fyllde 4 år. Men jag vet inte om grannpojken gillar att vara ute och håva.

Just medan jag skriver detta får jag en idé. Gustav fick en bok om rymden och illustrationer och text lyser i mörkret, när han fyllde år senast. Den är mycket omtyckt. Kanske det skulle kunna vara något...?

Gamla händer

De senaste dagarna har Gustav vid ett par tillfällen sagt:

- Jag har gamla händer.

Idag, när vi satt i bilen på väg hem från Bjärred, sade han det igen och jag frågade hur han har kommit fram till detta. Svaret blev:

- Dom ser gamla ut.

Och sedan tillade han:

- Och pappas haka är gammal.

Trevlig sommar

Det har blivit den tiden på året då vi önskar varandra "trevlig sommar" och skingras för att sedan återse varandra framåt hösten. Idag önskade Gustav och jag de andra barnen och föräldrarna i skogsknyttegruppen Videungarna en riktigt trevlig sommar.

Vi hade en mycket trevlig sommaravslutning på Långa bryggan i Bjärred. Vädret var på vår sida. Med råge. Solen strålade från en alldeles molnfri, blå himmel. Ingen vind att tala om, för ovanlighetens skull. Redan klockan sju i morse var det ordentligt varmt i skuggan.

Långa bryggan är 574 meter lång, läste jag mig till igår kväll, när jag googlade för att ta reda på hur jag skulle hitta dit. Väl på plats i förmiddags, blev jag nästan lite besviken. Visst var bryggan lång men nog trodde jag att 574 meter skulle se längre ut.

Idag hade Gustav och jag sällskap av Mats och Oskar på vår skogsknytteutflykt. Oskar fullkomligt älskade att sitta i vattnet vid strandkanten, gräva med händerna på botten och kasta iväg det han fiskade upp. Det var också roligt att sitta i sanden uppe på stranden och leka med hink och spade.

Videungarna gick tipsrunda och hade skattjakt. Skatten var en röd skogsknyttekåsa, utmärkt att ha med på kommande utflykter. Sedan tände vi elden i den stora grillen, som fanns på stranden, och så grillades det korv och hamburgare.

I höst träffas Videungarna igen för nya äventyr. Men först ska vi ha en lång, härlig sommar.

En gammal surdeg

Mitt hår. Eller klippningen av mitt hår. Det har varit en gammal surdeg och ett ok runt om min hals. Länge. Men nu är det gjort. Två år sedan senast. Ungefär 15 cm slitna toppar klipptes bort.

När Teddy, frisören, höll på att avsluta klippningen, sade han:

- Du blåser inte ditt hår torrt, eller hur?

Jag kunde bekräfta att så är det. Håret får självtorka. Teddy berömde mitt hår och sade att det var välvårdat. Jag hade svårt att hålla mig för skratt. Faktiskt. Välvårdat är knappast ett ord jag skulle använda för att beskriva mitt hår. Men det var roligt, i betydelsen "trevligt", att höra.

Vad är då hemligheten med bakom mitt välvårdade hår? Jag tvättar håret och använder balsam ungefär var fjärde dag (mer sällan, när jag var yngre). Det har jag gjort i 40 års tid. Inget mer. Enklare än så kan det inte bli.

Jag fnissar fortfarande lite inombords.

Gustav fick också sitt hår klippt. Han satt i en röd bil och tittade på Pippi Långstrump medan Teddy klippte och fixade. Jag är nöjd, mycket nöjd, med slutresultatet. Det tror jag Gustav är också. Om inte annat så var han nöjd med glassen han fick när allt var avklarat.

 

Äpplet faller inte långt från trädet

Jag minns en gång, när jag var liten ... jag kan ha varit 8-10 år gammal. Pappa hade varit ute och när han kom in ville han att alla skulle vara tysta och gå in och sätta sig i rummet längst bort från ytterdörren. Varför? Jo, han hade sett två missionärer på gården ... Jehovas vittnen, Frälsningsarmén, mormoner eller något liknande. Och en stund senare ringde det på dörren och vi satt alldeles tysta.

En kväll i förra veckan satt Gustav och jag vid köksbordet. Maken var inte hemma. Oskar sov. Jag såg två personer gå upp för trädgårdsgången hos grannen två hus bort. En liten stund senare såg jag dem gå mot ytterdörren till huset närmast oss. Vad gjorde jag? Jo, jag sade till Gustav att vara jättetyst och så skyndade vi oss upp till hans rum. Och det ringde på dörren och vi var alldeles tysta. När de två personerna, som sålde tavlor, var hos nästa granne, gick Gustav och jag tillbaka till köket.

Bloggtorka

Severe bloggtorka...