Tankar om döden och en power walk

I förmiddags satt Gustav och jag och tittade på Barnkanalen en stund. Det var ett program om Konstanse, 6 år, som hade en massa olika djur, bl a kaniner. Dagens program handlade om just kaninerna, som hade fått ungar. En av ungarna var död. Gustav konstaterade att den döda kaninungen inte rörde på sig. Jag förklarade att man inte rör sig, när man är död.

Konstanse och hennes syskon gjorde i ordning en ask, som de fyllde med blommor och sedan lade de den döda kaninungen i asken.

- Om de sätter plåster på den kan den röra på sig, funderade Gustav.

Jag förklarade återigen att man inte kan röra sig, när man är död. Ett plåster hjälper inte. Barnen på TV grävde en liten grav i trädgården och placerade den lilla hemmagjorda kistan i graven.

- Om den får ligga och vila en stund kan den röra på sig igen, funderade Gustav vidare.

Jag sade att när man är död, då rör man sig verkligen inte alls, aldrig någonsin mer. Gustav såg lite bekymrad ut och tittade vidare på programmet. Det var strax slut och avlöstes av "Rorri racerbil" och då sköts alla tankar om döden åt sidan ... för den här gången.

*****************

Nu ikväll har jag varit ute på en power walk. Jag gick min 3 km-slinga i ett raskt tempo. Det var så skönt. Ännu skönare var det att komma hem och få ta en dusch. Jag konstaterade att jag inte helt begriper mig på hur min Forerunner 405 fungerar. Men det finns hopp. Min bror har också en 405:a och han ska ta med den, när han kommer hem på besök i mitten av augusti. Då kan vi slå våra kloka huvuden ihop.

En liten fundering så här på kvällskvisten. Förr satt jag och tittade på TV hela kvällarna. Förr, det är före mars 2007 då Gustav föddes. Jag undrar vad det var jag tittade på. Jag minns att det var en massa TV-serier som jag följde. Numera tittar jag nästan aldrig på TV på kvällarna. Har TV-utbudet förändrats? Eller är det så att jag har förändrats...?