Oskar börjar så smått ta sig upp och nerför trappan på egen hand. Uppför klarar han utan problem. När han ska ner, vill vi gärna ha lite koll på honom, eftersom han ibland får för sig att gå "normalt" och det ser lite otäckt ut. Trappgrindarna lämnar vi öppna emellanåt.
I förmiddags gick barnen upp på ovanvåningen för att leka i Gustavs rum. Maken och jag höll på att städa i köket. En stund senare hörde vi att barnen hade planer på att komma ner igen.
- Ska vi krypa baklänges? frågade Gustav sin lillebror.
Och mycket riktigt kom de krypande baklänges nerför trappan. Gustav kom först, som ett gott exempel för Oskar hur han säkert skulle kunna ta sig ner. Och Oskar gjorde naturligtvis precis likadant som storebror.
Syskonkärlek när den är som bäst
SvaraRadera