Jag var höggravid och den 8 februari hade jag fått tid för ett tillväxt-UL, eftersom mitt SF-mått var ganska stort (35 cm i vecka 31+). Den 8 februari var en torsdag. I början av den veckan kom ett ordentligt snöfall och på tisdagen började jag skotta gårdsplanen, så att jag skulle kunna köra ut bilen ur garaget på torsdagsförmiddagen. Jag skottade i en kvart och gick sedan in och vilade, skottade en kvart och gick in för att vila osv ... och jag delade upp arbetet under tisdagen och onsdagen.
På natten till torsdagen vaknade jag strax före klockan 4 och kände att jag behövde gå på toaletten. På väg till badrummet märkte jag att det blev pölar efter mig på golvet. Min första tanke var att jag hade blivit väldigt hastigt inkontinent. Efter toalettbesöket lämnade jag fler pölar efter mig och det var då jag förstod vad det var som hände.
Jag var inte inkontinent. Det var fostervatten som rann ur mig. Och det skulle inte hända redan nu, eftersom jag var i vecka 32+3. Det var ju många veckor kvar till förlossning. Vi hade inte inhandlat vare sig vagn, babyskydd, spjälsäng, skötbord etc. Vi hade på sin höjd något enstaka bebisplagg hemma.
Jag letade fram telefonnumret till förlossningen och fick tala med en vänlig barnmorska och hon ville att jag skulle komma in på kontroll. Nästa samtal gick till maken, som yrvaket svarade och som blev klarvaken, när han förstod varför jag ringde. Ute var det mer eller mindre snöstorm men maken var hemma förvånansvärt fort. Medan jag väntade packade jag en väska att ta med mig till sjukhuset.
Vi kom till förlossningen strax efter klockan åtta på morgonen. Hur det konstaterades att jag faktiskt läckte fostervatten minns jag inte. En läkare gjorde ett UL och där syntes det att det fanns mindre vatten än förväntat. Mätningar på bebisen visade att den uppskattade vikten var 1878 g (-10%). Det gjordes CTG och bebisens aktivitet var jättebra och jag hade inga sammandragningar/värkar.
Jag blev inskriven och fick en säng i en sal för två. Jag ordinerades sängläge och fick enbart gå upp för att gå på toaletten och för att duscha. Jag fick även sitta upp vid måltiderna. Det skulle dröja två veckor innan jag fick komma hem igen och då fortfarande höggravid.
26 februari 2007 |
den historien hade jag alldeles glömt
SvaraRadera