Nej men så roligt att du får prova på det du också!

Det var min brors kommentar på Facebook till att jag har fått lunginflammation. Och jag gillar den kommentaren ... mycket!

Under natten till söndagen och måndagen vaknade jag ett par gånger i fullkomlig panik. Det kändes som om jag höll på att kvävas. Och sedan hade jag hostattacker som varade uppemot tio minuter och det kom upp allsköns äckel ur halsen. Jag försökte sova sittande men sjönk ofrånkomligt ner till en mer liggande position och då kom de här panikhostattackerna.

På måndagsmorgonen hade jag fortfarande lite feber och en väldigt konstant och våt hosta. Jag stannade hemma från jobbet och ringde till vårdcentralen så fort den öppnade. Efter en kort väntetid, fick jag tala med tidsbokningen och sköterskan där beslutade ganska omgående att jag skulle ha en läkartid. Lite för snabbt, visade det sig i efterhand, eftersom jag inte hann berätta mer än att jag hade feber och att jag hade haft ont i halsen. Och så hörde hon ju hur hes jag var.

Jag fick en tid hos läkaren klockan nio. När jag betalade för besöket i receptionen, fick jag veta att jag skulle in på labbet för provtagning, innan jag träffade läkaren. På labbet togs ett halsprov. Sedan in till läkaren. Hon tittade mig i halsen och i öronen. Halsprovet var negativt. Hon började prata om att det nog var någon typ av virusinfektion jag hade. Det var ungefär då som jag började hosta och hela besöket tog en ny vändning.

Hon lyssnade på mina lungor och frågade ut mig om hostan. Sedan konstaterade hon att det var synd att "den som bokade tiden" inte hade noterat något om detta för nu måste jag ju tillbaka till labbet för fler prover. Men det var ju inte så konstigt att det inte fanns någon notering, eftersom vi aldrig hade hunnit så långt i vårt samtal, tidsbokningen och jag.

Nåväl, tillbaka till labbet för att lämna blod till sänka och crp och så togs det ett näsprov för mykoplasma. Tillbaka till läkaren, som konstaterade att jag högst sannolikt har lunginflammation. Jag fick antibiotika utskrivet, som ska ta hand om mykoplasma också (även om läkaren inte trodde att det är det jag har), samt två hostmediciner och så rekommenderades jag att vara hemma från jobbet i åtminstone en vecka.

Så nu är jag hemma. Oskar, som är superduperförkyld, är också hemma. Vi tillbringar dagarna i soffan framför TVn, där vi sover och slötittar på TV om vartannat.