Jag hoppas att lungorna är det. Att de sitter ordentligt på plats i bröstkorgen. Om inte, så är det risk att jag hostar loss dem i en hostattack. Det är en helt besinningslös hosta jag har fått. Den hämtar kraft ända nere från tårna.
Förkylningen jag fick i helgen började med halsont. Jag hade glömt hur ont det kan göra att ha ont i halsen. Men i stället för att sedan göra mig täppt i näsan, kröp den här förkylningen ner till mina stämband.
Det är ingen överdrift att säga att min röst har väckt muntrationer, förvåning och skräckblandad förtjusning de senaste två dagarna. Igår visste jag aldrig vilka ljud som skulle komma från mig, när jag tog till orda. Det kunde vara kraxanden, viskningar och ibland faktiskt riktigt tal ... men inte med min gamla vanliga röst. Den lät som om jag hade ett långvarigt bruk av både whisky och cigaretter bakom mig.
Reaktionerna har, som sagt, inte uteblivit. Folk har nästan tagit ett steg bakåt, när de hört hur jag låtit, bekymrade. En kollega sade "Jag gillar verkligen din röst". En elev sade "Du låter mycket farligare så där". Eleverna har även varit mycket "omtänksamma" och "måna om mitt välbefinnande", så de har erbjudit sig att hoppa över pedagogiska promenader (kylan kan ju inte vara bra för min röst) och att avsluta lektionerna tidigare (så att jag skulle spara min röst).
det är väl förunderligt hur omtänksamma ens medmänniskor kan vara (särskilt om de kan tänkas få egen vinning av det ...)
SvaraRadera