De första två dagarna fick jag kortisonsprutor, en spruta varje dag, för att skynda på bebisens lungmognad. Det var ju ingen som visste om/när förlossningen skulle sätta igång. Första målsättningen var att klara två dygn och andra målsättningen var att komma till vecka 34+0. Därefter skulle inga åtgärder göras för att stoppa förlossningen, om den skulle starta.
Jag fick också antibiotika för att minska risken för infektion. Antibiotikan gavs intravenöst, tre gånger per dygn. Varje morgon och kväll tempades jag och det togs CRP ungefär varannan dag. Jag fick även någon vit vätska till måltiderna och dess syfte var att "smörja tarmarna" ... och det gjorde den. Jag har för mig att jag även fick sprutor med något som skulle motverka proppbildning, eftersom jag inte var uppe och rörde på mig i någon nämnvärd grad.
Medan jag låg i min sjukhussäng och tittade på TV, läste, skrev brev, broderade och sov, hade maken bråda dagar. Vi hade inte fixat något till bebisen, så han beställde barnvagn och babyskydd, han fixade spjälsäng och skötbord ... och en hel del andra saker.
Spjälsängen stod bäddad och klar, när jag kom hem efter två veckor på sjukhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar