Stickade strumpor

Igår stickade jag färdigt ett par strumpor till min pappa. De liknar inte alls strumporna på bilden på mönstret men de är fina ändå. Bilden på mönstret visar ett par randiga strumpor, där det nästan ser ut som blommor i en del av ränderna. Inga blommor så långt ögat kan nå på mina (pappas) strumpor men, som sagt, fina ändå.

Strumporna är stickade i ett garn som heter Frost, som är ett garn som består av 75% ull och 25% polyamid. De är stickade med stickor av storleken 2,5 mm.

Nu har jag återgått till att sticka klart Oskars tröja, som också syns på bilden ovan. Jag har lite mer än en ärm kvar att sticka. Sedan väntar en pippitröja till Oskar, ett par strumpor till vardera Gustav, min mamma och mig själv.

Och sedan har jag redan sett ut mönster och garn på två framtida stickprojekt...

Läsdagbok 4:e kvartalet 2012

Oktober

• Så gott som död av Mark Billingham (originalets titel: Good as dead)
• Badortsmysteriet av Agatha Christie (originalets titel: Peril at End House)
• And then there was none av Agatha Christie
• Cyankalium och champagne av Agatha Christie (originalets titel: Sparkling cyanide)
• Blodröd måne över Vilette av Ingrid Hedström
• Gropen av Agatha Christie (originalets titel: The Hollow)

November

• Döden till mötes av Agatha Christie (originalets titel: Appointment with death)
• Trick med speglar av Agatha Christie (originalets titel: They do it with mirrors)
• Kometen kommer av Tove Jansson

December

• Hämndens skugga av Val McDermid (originalets titel: The retribution)
• Död mans fotspår av Peter James (originalets titel: Dead man's footsteps)
• The walled garden av Catherine Dunne

Det här kvartalet återstiftade jag bekantskapen med Agatha Christie och lyckades hitta några böcker som jag inte har läst tidigare. Jag har i alla fall inte läst dem sedan 1991. Jag läste mycket av Christie under tonåren, böcker som min mamma bar med sig hem från UB i Lund.

Något som har blivit väldigt påtagligt under året är att jag måste "kämpa" för att det ska bli något läst. Förr gick det av sig själv, på något vis. Nu måste jag lägga mig i vinn om att läsa lite varje dag. Det är så lätt att jag gör annat i stället för att läsa. Jag har också märkt att jag har blivit lite mer kräsen. Under hösten har jag valt att inte avsluta 2-3 av de böcker jag påbörjat.

Årets bästa läsupplevelse var The walled garden av Catherine Dunne. Det är en roman om livets slutskede och omförsoning.

Totalt läste jag 45 böcker under 2012 (att jämföras med 43 böcker under 2011).

Toaletten som [någon] glömde

Den finns på Entré i Malmö.

Vid första besöket fattades det en krok att hänga ytterkläderna på. Det gick inte att spola. Tvålpumpen var trasig men var vänlig nog att lämna tvål ifrån sig ändå. Det fanns inga pappersservetter att torka händerna på.

Vid det andra besöket, såg jag till att inte gå in samma toalett. Men jag hade inte större tur för det. Den här gången fanns det inget toalettpapper. Det fanns inte heller något handfat att tvätta händerna vid inne på toaletten utan ute i förrummet. Här fanns det hela tvålpumpar ... men pappersservetterna var slut och apparaten som skulle blåsa varmluft fungerade väldigt sporadiskt.

Anledningen till besöket på Entré var att maken och jag skulle se The Hobbit. Vi har sett The Fellowship of the Ring-filmerna med stor behållning på bio (och ett antal gånger hemma på DVD), så det kändes som en självklarhet att även se den första filmen om Bilbo. Vi valde att se den i 3D och det var riktigt häftigt. Den nya high frame rate-tekniken gjorde bilden kristallklar, vilket jag tyckte gjorde att det såg lite overkligt ut. Jag blev även väldigt trött i ögonen.

Filmen i sig var bra, dock inte alls i samma klass som filmerna om ringen. Det är en helt annan typ av historia. Jag insåg att jag har glömt mycket av historien så det är kanske dags att läsa om boken.

Efter biobesöket åkte vi till TGI Friday's på Lilla Torg för att äta middag. Till förrätt åt vi kycklingfilé i skivor som var panerade/friterade på något sätt. Till varmrätt åt jag en Friday's Cheeseburgare och den orkade jag inte äta upp (maken hjälpte till), så någon efterrätt hade jag inte tänkt mig. Men ack så fel jag hade! När jag läste igenom dessertmenyn, föll jag för Brownie Obsession, som är en brownie med vaniljglass, varm choklad- och kolasås samt hackade nötter. Jag skulle ljuga om jag sade att det inte var gott.

Medan maken och jag var ute och roade oss, var barnen hemma med mormor och J.

Julbord nummer 4 och 5

Julbord nummer 4 avnjöts hemmavid på julafton. Sedan julen 2006 har maken och jag valt att dela upp julmatsätandet i två delar. Till lunch äter vi den kalla julmaten, d v s en uppsjö av olika inlagda sillar, ägghalvor med majonnäs och räkor, varmrökt och gravad lax, lammfiol och julskinka.

På kvällen äter vi den varma julmaten. Det absolut godaste är de tjockskurna revbenen, som har tillagats i flera timmar i ugnen med massor av senap, och kålrotslådan. Mer skulle egentligen inte behövas. Men det slinker även ner mer julskinka, köttbullar, prinskorv och potatis.

I år konstaterade jag att jag faktiskt skulle kunna skippa julskinkan helt och hållet. Den är inte så jätterolig. Köttbullarna, som vi gjorde ett par dagar före jul, var däremot delikata i all sin enkelhet. Av all julmat jag ätit i år är tallriken på bilden ovan den helt klart bästa!

Julbord nummer 5 var det dags för på juldagen, då pappa, mamma och Jost kom för att fira jul med oss. Det julfirandet blev inte som planerat. Precis när vi hade satt oss till bords, ringde pappas mobil och det var hans bror L, som ringde från sjukhuset. Hans I blev inlagd några dagar före jul och mer eller mindre under deras samtal gick I bort.

Det känns overkligt att I inte finns bland oss längre. Hon har liksom alltid funnits. Ett starkt minne av I kommer alltid att vara all den goda - utsökta - mat hon alltid bjöd på, när vi var där på middagar i samband med födelsedagar, nyår, trettonhelger.

Julen 2012

Efter veckor av tålmodigt väntande var det så äntligen julafton. Gustav hade varit vaken i närmare 45 minuter, när han sin vana trogen frågade vilken dag det var. Jag berättade att det var den 24 december och julafton. Gustav blev lite bekymrad och sade att då måste vi ju sova så att jultomten kunde komma. Jag svarade att jultomten redan hade varit här, varpå Gustav skyndsamt flyttade på sig så att han kunde se granen, och alla klapparna under den, och hans ögon blev jättestora.

Medan maken fixade frukosten, fick barnen öppna en gemensam julklapp, som innehöll en Nicke Nyfiken-bok, som jag läste för dem medan vi väntade på frukosten. Efter påklädning och tandborstning var det dags för lite mer julklappsöppning. Barnen valde var sitt stort paket. Gustavs innehöll den hett eftertraktade stora polisstationen i LEGO och Oskar fick också en polisstation, men då i Duplo.

Polisstationen och tillhörande polisbilar höll Gustav sysselsatt under de kommande fem timmarna. Det fanns nio påsar med legobitar som skulle sättas ihop och han gick metodiskt tillväga. Och när stationen var färdig lekte han och Oskar med den länge ... och har lekt med den mycket även under juldagen och annandagen.

Vi hade valt att fira julafton på egen hand, bara vi fyra, och det blev en väldigt lugn dag där vi tog dagen som den kom. Vi åt sill, ägghalvor och lax till lunch, tittade på Kalle Anka, öppnade julklappar och åt julmiddagen vid 17-tiden. Och massor av godis och julmust blev det också.

Oskars pengar

Oskar har en liten börs med enkronor. Idag fick han fyra enkronor till att lägga i sin börs. Jag frågade honom om han ville räkna sina pengar ... och det ville han:

- 1, 2, 3, 8, 9, 10, 5, 11, 13, 14, 5, 8, 11! Elva pengar är det.

- Hur gammal är Oskar...

Vi satt vid köksbordet och provsmakade på julköttbullarna, som precis hade blivit färdiga. I vanlig ordning hade Gustav en massa funderingar.

- Mamma, hur gammal är Oskar när jag är 40?

- Han är 37 år.

Gustav spärrade upp ögonen och tittade på Oskar och sade:

- Du är 37 år! med en röst som innehöll lika delar förtjusning och förfäran.

Oskar ville inte vara sämre och han tjoade:

- Tettibuuu.

Juliga aktiviteter

Någonstans långt därinne finns det nog en pysselgen trots allt. Kanske lyckades L skrämma fram den häromdagen, när hon utbrast Bu! på Facebook.

Vi har ett pepparkakshus! Gustav uttryckte en önskan om ett pepparkakshus och maken köpte en byggsats. Igår kväll, gjorde maken och jag slag i saken och i en gemensam insats byggde vi ihop vårt första pepparkakshus - ever!

Det tog väldigt lång tid att smälta sockret. Jag rörde och rörde och det hände absolut ingenting. Bara en stekpanna med strösocker. Ingen smätltning överhuvudtaget. Men plötsligt hände det och det blev febril aktivitet och så stod huset där utan att någon hade bränt sig på sockret. Och så ropade jag hej innan vi hade nått över ån. Maken skulle flytta på huset genom att skjuta på det. Vad han inte visste var att det stod ett dricksglas inne i huset och det glaset gjorde sånt motstånd att huset föll i bitar...

Men det gick att limma ihop med kristyr. Idag på morgonen dekorerade jag det och jag måste få säga att jag är rysligt nöjd!

(Om nu någon undrar vad det där glaset gjorde inne i huset så är det så att i flera pepparkakshusinstruktioner har jag läst att man ska ha glas att luta delarna mot, när man monterar huset. Jag tänkte att det är ju bäst att ha glas närvarande men någon användning för det hade vi aldrig. Det bara stod där och på något sätt så byggdes huset runt glaset och... ja, resten vet du redan.)

Pysselgenen har jobbat lite mer i veckan. I torsdags var det julavslutning på jobbet och det skulle vara julklappsutdelning i kollegiet. Julklappen skulle kosta 30 kr och jag kan ju säga att det var inte lätt att hitta något för den summan. Till slut blev det en värmeljushållare i form av ett garnnystan och till denna även ett glittrigt, rött värmeljus.

Tidigt i torsdags morse satte jag mig för att slå in garnnystanljusstaken, som inte kunde beskyllas för att vara särskilt fyrkantig och alltså lite besvärlig att slå in. För ett år sedan köpte jag en liten bok om paketinslagning och nu såg jag en chans att använda mig av den. Pysselgenen fick jobba för det var minst sagt pyssligt men resultatet blev ganska bra.

Julbord nummer 3

Det ska jag inte orda så mycket om. Det är nog bäst så.

Trevligt och roligt och många skratt, är ett sätt att sammanfatta det. Det blir ju lätt så i trevligt sällskap och dagens julbord var en jullunch tillsammans med kollegorna efter elevernas julavslutning. Och det var ju tur att vi kunde underhålla varandra annars hade det varit svårt att orka ta sig igenom jullunchens tre akter med mat och service som lämnade en del övrigt att önska.

Nu väntar en skön julledighet som jag hoppas ska bjuda på samvaro med familjen, god mat samt tid till både läsning och stickning.

Julstressen...

... känns väldigt avlägsen. Och det är inte en helt angenäm känsla. Så här års borde man vara stressad och undra hur man ska hinna få allting färdigt till julafton. Men jag känner mig ganska lugn på den punkten.

Vi har julpyntat en hel del redan, mer än vad vi brukar vid den här tiden i december. Julstjärnor och adventsljusstakar är på plats i fönstren. Julgranen är klädd. Julblommorna är på plats ... och nästan överblommade (maken ska plantera nya julgrupper).

Det som återstår på pyntfronten är att en del tomtar ska letas fram ur gömmorna. Pepparkakshuset ligger fortfarande i sin ask och väntar på att dekoreras och monteras men det får faktiskt vänta ett tag till. Städa måste vi också göra. Men det inte lönt att julstäda redan nu, eftersom då kommer det att hinna bli stökigt igen med tanke på att det är en vecka kvar till julafton.

Julklapparna är köpta. De flesta är inslagna också. Så där finns inte mycket att göra när det gäller det heller.

Helt utan stress är tillvaron emellertid inte. Sista veckan på jobbet före jul ligger framför mig. Tre arbetsdagar som mest kommer att ägnas åt att avsluta två kurser och försöka få så många elever som möjligt över G/E-nivån. Det kommer att innebära en himla massa rättning för min del. Usch!

Baka lussekatter

I torsdags var det Lucia och när jag hade hämtat barnen på förskolan, tog vi itu med att baka lussekatter. Det blev en trevlig stund runt köksbordet. Barnen fick varsin degklump att jobba med. Gustav har fått kläm på vad bakning går ut på och satte genast igång med att forma sina lussekatter. Oskar åt mest russin och även en del deg.

På bilden ovan syns en del av resultatet av vårt arbete. Det är mina lussekatter längst upp till vänster och Gustavs längst upp till höger. Nederst i bild finns Oskars. Goda var de, allihop.

Julbord nummer 2 - andra försöket

Tjoho! Vi lyckades komma iväg på en planerad aktivitet i månaden december! Inga sjukdomar satte krokben för oss ... även om Oskar gjorde tappra försök igår genom att ha feber hela dagen.

Julmusten, som är ett måste vid julbordet, får illustrera vårt besök på Dalby Gästis i eftermiddags. Nygårda-julmusten duger men den når inte upp i samma kvalitet Apotekarnes. Nu, så här några timmar efter intagandet av en massa julmat, känns det som om jag aldrig behöver (eller vill) äta mer.

Det fanns så mycket att välja på så även om jag bara tog en smakbit av det som lockade, blev det en massa mat som skulle ätas upp. Jag åt en bit senapssill, en bit dillsill och en bit saffranssill. Jag var ju bara tvungen att pröva saffranssillen, som var okej men inget jag kommer att välja att lägga på min tallrik kommande jular. Den varmrökta laxen var utsökt, liksom den rökta hjorten och fårfiolen. Köttbullarna var också jättegoda men de tjockskurna revbenen stod sig slätt jämfört med dem som maken tillagar på julafton.

Barnen hade tagit med sig LEGO att leka med och de var mycket trevligt sällskap vid bordet under de timmar vi var på Gästis. Gustav tränade självständighet och gick och hämtade efterrätt på egen hand.

Det blev nästan slagsmål om notan, när det var dags att gå hem. Maken fick se sig besegrad av sin svärfar.

Minus...

... är inte för mig. Det var gårdagens lärdom.

Gustav och jag satt i bilen tillsammans. Jag gav honom några enkla additioner att räkna ut och det gjorde han. Sedan försökte jag med en subtraktion, 2-1. Gustav konstaterade att minus betyder att man ska "ta bort" och så funderade han lite till innan han sade:

- Mamma, minus är för dom som är 6 år och 43 år. Det är inte för dom som är 5 år och 42 år.

Det satte effektivt stopp för fortsatta subtraktionsövningar. Vi som satt i bilen hade inte åldern inne.

Granen är klädd

I eftermiddags föreslog maken att vi skulle klä granen. Hmmm, tänkte jag, det är lite tidigt. Jag undrar om jag någonsin har klätt granen tidigare än en vecka före julafton. Å andra sidan, känner jag att jag vill ha julen bortstädad igen till Oskars födelsedag den 2 januari. Så ska vi hinna njuta av julgranen, så måste vi tjuvstarta lite.

Barnen gav sig hän med liv och lust. Att klä granen har varit mina domäner men jag inser att det är slut med det. Grandekorationsdensiteten varierar beroende på vilken del av granen man studerar. Först tänkte jag att barnen kan ju få hänga kulorna som de vill, så kan jag "rätta till" dem efteråt, liksom låta dem diffundera ut i grenverket. Men nu när granen är klädd, har jag ändrat mig. Den får vara precis som den är. (Fast den är inte riktigt som på bilden nedan. Det har tillkommit glitter ... med barnens godkännande.)

När jag var liten, gick vi och köpte en gran ett par dagar före julafton. Sedan stod den på balkongen till kvällen före julafton. Då tog pappa in den och satte ljusen på plats. När jag och min bror vaknade på julaftons morgon, låg den stora lådan med dekorationer framför granen, och vi tog itu med att klä den och så var den färdig när mamma och pappa vaknade.

I förmiddags var jag på biblioteket. Det främsta ärendet var att lämna tillbaka böcker ... men det går ju bara inte att vara på biblioteket utan att låna nya böcker. Jag hittade bland annat tre böcker om julgodis. Efter att ha bläddrat igenom dem, konstaterade jag som jag alltid gör, att jag inte hittade något av intresse. Jo, en sak hittade jag, som jag ska pröva att baka - en Red Velvet Cake. Den ska jag göra till Oskars födelsedag. (På väg hem från biblioteket köpte jag två tidningar, som jag alldeles strax ska bläddra i innan jag somnar.)

Till barnen, främst Gustav, hittade jag också några intressanta böcker.

Sist men inte minst vill jag visa min fina julgransmatta. Jag gjorde den själv sommaren 2002. Jag satt framför TVn med denna stora väv i knät och broderade korsstygn medan jag tittade på fotboll ...VM har jag för mig att det var. Mattan är hysteriskt stor men jag har verkligen ingen lust att göra mig av med den.

Håller andan

Den lille sjuklingen har piggnat till. Efter 16 timmar med kräkningar infann sig lugnet och han sov gott i natt. Idag har han fått i sig lite majsvälling, äppeljuice och vitt bröd. Aptiten är inte på topp men det är väl inte heller så konstigt. Febern är borta och han är rysligt pigg. Just nu leker han med storebror och de är hundvalpar.

Maken och jag håller fortfarande andan. Vi vågar ännu inte tro att vi ska klara oss undan. Igår var jag övertygad om att det var vinterkräksjuka som hade kommit innanför våra dörrar. Jag är inte längre säker på att det är så. Men jag tänker inte andas ut riktigt än...

Julbord nummer 2

Julbord nummer 2 var planerat till söndag eftermiddag på Skivarps Gästgivaregård. Planerat men blir nu inte av. Inställt på grund av eventuell VKS.

VKSen har inte brutit ut i Skivarp, inte vad jag vet i alla fall. Om det ändå vore så väl. Fast så får man väl inte tänka. Nä, VKSen försöker visa sitt fula tryne innanför vårt hems fyra väggar. Ännu så länge är det bara minstingen som är dålig.

Hittills i natt, de senaste två timmarna, har vi hunnit med att bädda rent i vår säng, skura golv, ladda tvättmaskinen, duscha ett barn samt leda sagda barn till toaletten varje gång han visar minsta tecken på att må illa.

Googla

Tidigare idag lyssnade jag på nyheterna på P3 ... eller "nyheterna" på P3, som jag brukar kalla dem. Ett av inslagen handlade om hur vi svenskar använder Google, vilka de mest förekommande sökningarna har varit under 2012.

En populär sökning är "Gangnam Style". Och nu infinner sig ett tillfälle då jag känner mig otroligt gammal. Jag har hört talas om Gangnam Style vid ett flertal tillfällen under de senaste månaderna men jag har inte riktigt fattat vem eller vad det är.

Så jag gjorde det samma som många andra har gjort före mig. Jag googlade "Gangnam Style" och nu är jag väl lite visare. Men jag fattar fortfarande inte varför det är en sådan hype.

2 meter lång...

... känner jag mig och det är ju inte illa med tanke på att jag är 1,56 m kort. Lite löjligt kanske, men jag sträcker verkligen på mig, när någon utomstående bekräftar det jag själv ser i mina barn.

Oskar har varit hos logopeden idag. Det var första besöket och han tog sig an det med liv och lust. Logopeden mötte upp ute i väntrummet och började leka med Oskar där. Leken fortsatte sedan inne i hennes rum och sedan ledde hon in honom på att prata med henne om ett tiotal bilder. Hon antecknade och kom sedan med sitt utlåtande.

Oskar har ett stort ordförråd, både som tal och som förståelse. Han tvekar inte, när han ska berätta vad en sak heter. Han uttalar alla stavelser i ord, även i långa ord som t ex dinosaurie. Han leker åldersadekvat. Han kan koncentrera sig. Men ... han är sen i sin språkljudsutveckling. Det är inte särskilt svårt att förstå vad han säger men det är ett antal språkljud som han helt enkelt inte använder.

Det bekräftar precis min uppfattning. Vidare ansåg logopeden att Oskar ska flyttas upp från den småbarnsavdelning han nu går på på förskolan till en storbarnsavdelning. Det är avgörande för hans fortsatta språkutveckling. Hon kommer att börja med att ringa till förskolan och om det inte hjälper (vilket jag inte tror att det kommer att göra) så kommer hon att skriva ett medicinskt utlåtande.

Nästa steg är att Oskar ska få göra en hörselundersökning och sedan ska han på en uppföljning hos logopeden i april nästa år. Det är först när han är omkring fyra år, som det kommer att gå att avgöra om det behövs någon ytterligare språkträning.

Jag är mycket nöjd!

Både Oskar och jag blev helt slut av besöket hos logopeden. Jag hann knappt sätta Oskar på plats i bilstolen förrän han somnade. Jag lyckade i alla fall hålla mig vaken under bilfärden hem.

Längtar...

... tills Gustav får ta hem månadens bild från förskolan. Han visade mig den idag och den är helt underbar!

Teckningen går i mina favoritfärger - chokladbrunt, rött, gult och grönt. Barnen har fått placera ett A4-papper i botten på en skokartong, klicka i några färger och sedan har de rullat runt en kula i kartongen. Det blev verkligen läckert. Så fort den kommer hem ska den ramas in och hängas upp på väggen.

Idag var första dagen den här veckan som jag kunde hämta barnen på förskolan utan att nästan dö på kuppen. Men det är det som är skillnaden mellan att ha feber och att vara feberfri.

Getting there

Oskar ligger och myser i mitt knä. Han pussar mig på munnen.

- Jag älskar dig, säger jag till honom.

Han ler och tittar mig i ögonen och säger:

- Jag älskar mig.

- Jag vill ha den

Jag lånar ett uttryck från Oskar och säger:

- Jag vill ha den!

Jag har velat ha den i flera år och påmindes nu ikväll, när jag halvslumrade framför Go'kväll. (Jag kan inte begripa hur det kom sig att det inte var Barnkanalen på TV.) Ljusstaken heter Adam & Eva och är designad av Bengt & Lotta.

Första advent 2012

Och så blev det första advent. Julstämningen börjar infinna sig. Ljusstakar och stjärnor är på plats. Några tomtar har letat sig fram ur gömmorna. Och ute är det snö.

- Du släckte mammas stjärna

Det har varit full rulle idag. Men vi började dagen med en lugn morgon. Jag vaknade 5.15 och gick ner och lade mig i soffan i vardagsrummet. Maken var redan uppe och gjorde sig i ordning för att åka till gymmet. Barnen sov. Jag halvslumrade i soffan och tittade på Chokladfrossa på TLC. Gustav kom och gjorde mig sällskap vid halv sju och då slog jag över på Barnkanalen ... och sedan somnade jag och sov i en timme. Tio över åtta började jag bli lite orolig över att vi inte hade sett några livstecken från Oskar. När jag kom upp i sovrummet låg han och småpratade med gosedjurshunden han haft bredvid sig under natten.

Efter frukosten åkte hela familjen iväg för att shoppa. Julskinkan är inhandlad. Gustav har nu en tomteluva till förskolans lussefirande. Varma vantar till barnen blev det också.

Eftermiddagen ägnade vi åt att fortsätta adventspynta samt städa barnens rum. Det sistnämnda var verkligen välbehövligt. I Oskars rum rensade vi bort en mängd leksaker som inget av barnen leker med längre. I Gustavs rum låg ett jämnt lager av LEGO på golvet och det måste bort innan det var möjligt att dammsuga.

Maken lagade en god kycklingsoppa till middag och den inmundigades till skenet av stearinljus. När vi nästan hade ätit färdigt, noterade Oskar att adventsstjärnan i köksfönstret var släckt. Han spände ögonen i sin pappa och sade förebrående:

- Du släckte mammas stjärna!