För en vecka sedan fick Oskar sin allra första pinnglass. Han kunde till en början inte alls förstå vad han skulle göra med den och inte heller visste han vad som var upp och vad som var ned på den kalla saken.
Men han fick kläm på det till slut. Även om det bara har gått en vecka, så har jag redan glömt, om Oskar klurade ut på egen hand hur det skulle vara efter att ha kastat en blick på storebror eller om han fick en hjälpande hand av någon av oss föräldrar.
I måndags var det dags för ännu en ny bekantskap ... sandlådan. Det var skoj, ja faktiskt skojsigt värre, tyckte Oskar. Gräva med spade och fylla hink med sand. Han hann också med en mindre skärmytsling med en jämngammal pojke över vem som skulle ha hinken. Och han blev ruskigt arg, när en äldre pojke slet spaden ur hans hand.
Och så kom onsdagen. Det var den dagen, då Oskar klockan fyra på eftermiddagen bestämde sig för att släppa taget och gå alldeles själv. Oj, vad han gick ... och gick ... och gick. Det är fortfarande lite vingligt och ibland måste han sätta sig ner en stund. Men nu kan han gå!
Det händer mycke på kort tid när man är i Oskars ålder och dom där allra första stegen är så underbara att bevittna - lite ostadigt men ändå så målmedvetet
SvaraRaderaDet var så här Evy Palm, Anders Gärderud m.fl. började.
SvaraRadera