... för upptäckten av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor...Så lyder motiveringen. Pristagarna är Saul Perlmutter, Brian Schmidt och Adam Reiss. De har studerat supernovor av typen Ia och kommit fram till att expansionen av universum accelererar i motsats till vad man tidigare har trott.
Supernovor av typ Ia är resultatet av ett utbrott hos en vit dvärg. En vit dvärg är det sista utvecklingsstadiet av stjärnor som inte har tillräckligt stor massa för att bli neutronstjärnor eller svarta hål. Vita dvärgar har en massa ungefär lika stor som vår sol och en storlek ungefär så stor som Jordens. Om en vit dvärg ingår i ett dubbelstjärnesystem, kan den dra till sig material från den andra stjärnan. Den ökar då sin massa. Om den vita dvärgens massa når den kritiska gränsen 1,4 solmassor, kan fusionen i dess inre börja igen och energiutbrottet som följer kan spränga sönder hela stjärnan och vi får en supernova av typ Ia.
Det anses att supernovor av typ Ia lyser med samma ljusstyrka. De har samma absoluta magnitud. Hur vi uppfattar ljusstyrkan här på jorden beror på avståndet till supernovan, ju längre bort desto svagare ljusstyrka. De kan användas för att mäta avstånd i universum. Forskarna, som nu har belönats med nobelpriset, hittade 50 avlägsna supernovor och det visade sig att de ligger längre bort än förväntat. Slutsatsen av upptäckten är att universum utvidgas allt snabbare.
Vad som driver på accelerationen vet man inte säkert. En teori är att det är en okänd, mörk energi, som utgör 3/4 av världsalltet.
Om accelerationen fortsätter kommer iskyla att vara universums öde.
Källor:
The cosmic distance scale
helt begripligt, om det nu är rätt ord
SvaraRadera