Jag har funderat lite på det här att många (?) föräldrar oroar sig för att deras barn går långa dagar på förskolan. När jag var liten, gick jag omkring åtta timmar per dag på dagis. Det är lite fascinerande hur många minnen jag fortfarande har kvar från den tiden, trots att det snart är 35 år sedan min dagistid var över. Och mina minnen är positiva och glada.
Vi åkte buss till dagis på morgonen, mamma och jag (och senare även Torgil). Vi tog 31:ans buss från Tessins väg till Stortorget. Därifrån gick vi till S:t Gertrud. Ibland bar mamma mig. En morgon hoppade en liten, liten fågel upp på mammas sko, när vi stod och väntade på bussen. Den dagen måste jag gå själv, eftersom mamma bar fågeln, som hon senare lämnade till ett ställe som kunde ta hand om den. Var det en kungsfågel? Jag vill minnas det.
Dagis var en tvåvåningsbyggnad mitt emot Caroli City, nära Drottningtorget, där det fanns ett vagnmuseum. När jag började på dagis, gick jag på en avdelning, som låg på bottenvåningen. Därifrån har jag inte så mycket minnen. Vi fick, av misstag, salt på frukostfilmjölken en gång. Vid några tillfällen fick vi leka med fingerfärg. Det har jag nog inte egna minnen av utan jag har sett fotografier från dessa tillfällen och jag måste säga att det var modigt av personalen att låta oss totalt hänge oss i leken med fingerfärg. Det är ingen överdrift att säga att det fanns fingerfärg precis Ö-V-E-R-A-L-L-T! Jag tror också att jag har minnen från när Torgil skolades in.
När jag blev äldre, fick jag flytta upp till en av avdelningarna på andra våningen. Här fanns min favoritfröken, Jörgen. Jag blir fortfarande varm i kroppen, när jag tänker på Jörgen. Under en period ville jag ge honom en morgonkram, en middagskram och en eftermiddagskram. Varje dag! Det var också här jag blev lite förälskad för första gången, i en pojke som hette Andreas. Här fanns också det "coola gänget" med tjejer som hade Barbiedockor med sig hemifrån. Roger hängde mycket med tjejerna i coola gänget.
Det fanns ett snickarrum, där jag bland annat gjorde en båt. Det skulle bli en segelbåt. Med stämjärn gröpte jag ur båten. Sedan skulle jag borra hål för masten och borren gick av, så det kom aldrig någon mast på plats. Vi kunde också jobba med lera. Jag gjorde en säl och den glaserades sedan i rött/rödbrunt.
Det fanns två matbord på avdelningen. Det var ett stort, lågt bord, där de flesta satt och åt. Och så fanns det ett normalhögt bord med plats för sex personer. Där fick jag sitta och äta den sista tiden på dagis. Vid något tillfälle var det ett annat barn som kräktes rakt över bordet under en måltid. Det fanns en diskbänk och diskho och jag vill absolut minnas att vi turades om att diska efter måltiderna. Ibland fick vi en glasspinne till efterrätt. En gång ville jag inte ha någon glass men det vågade jag inte säga. I stället lät jag bli att äta upp min mat. Åt man inte upp maten fick man ingen efterrätt. Problem solved!
Vi hade en fin innergård att leka på, omgärdad av korsvirkeshus. En gång ramlade jag och fick en glasbit i knät. En i personalen bar mig, insvept i en blå filt, till en läkarmottagning (?) i närheten och glasbiten lyftes bort. På väg tillbaka till dagis fick jag en glass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar