Jag blev uppringd av Bonniers bokklubb - eller i alla fall av någon som skulle ragga kunder. Jag har varit medlem förut och nu skulle jag få ett fantastiskt erbjudande ... och ingen frakt och expeditionsavgift ... bla bla bla.
Hon som ringde nämnde Camilla Läckberg och erbjöd mig hennes senaste bok. Jag sade att jag inte läser Läckberg, vilket är alldeles sant. Hon blev helt ställd. Camilla Läckberg som är en sån bra författare. Men sedan fann hon sig och sade att jag kunde få Lars Keplers bok i stället. Den har jag redan. Håkan Nessers nya, blev nästa erbjudande.
Då sade jag att det inte spelar någon roll vad hon hade att erbjuda, jag var ändå inte intresserad. Hon undrade om jag verkligen ville tacka nej till erbjudanden som jag inte ens hört - tänk om hon skulle erbjuda mig en miljon. Då sade jag att det tror jag inte att hon hade för avsikt att göra. Okej, säger människan, och LÄGGER PÅ LUREN.
Inget "hej då", inget avslut av något slag. Ja, jag blev ju inte precis mer sugen på att bli medlem i Bonniers bokklubb efter det samtalet.
Jag blir fortfarande lite full i skratt, när jag tänker på det här samtalet. Genom hela meningsutbytet var jag inget annat än glad och vänlig. Hon, som ringde upp mig, måste verkligen ha blivit frustrerad. Men jag kan inte hjälpa att jag inte tycker att Camilla Läckberg är guds gåva till den läsande mänskligheten. Jag har läst en av hennes deckare. Det räcker. Den gav inte mersmak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar