Gustav ligger i soffan mitt emot mig. Jag kan inte se om han har ögonen öppna eller om han har somnat. Han får inte somna, eftersom han kommer att vara vaken halva natten då.
- Gustav.
- Gustav, sover du?
Ingen reaktion, whatsoever.
- Gustav. Guuuustav.
- Gustav, du får inte sova nu.
- Gustav, är du vaken?
Gustav lyfter på huvudet, ler sitt största leende och börjar skratta. Jag misstänker att han minsann behagar att skämta med sin mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar