Tre bokstäver jag starkt ogillar...

... när de uppträder i en viss kombination är PMS. Det är väl inte bokstäverna i sig jag har något emot utan det som de representerar.

Idag har jag gått omkring och varit småarg hela tiden. Tålamodet och stubinen har varit ungefär en ångström långa. Framåt eftermiddagen började jag fundera och räkna på dagarna och veckorna och kom fram till att det är den lilla PMS-häxan i sig som gör sig påmind.

Numera är min PMS trots allt lindrig. Värre var det, när jag var lite drygt 20 år. Då var tankarna nattsvarta. Jag minns tillfällen då jag ogillade när lastbilar körde förbi mig, eftersom jag var rädd för att jag skulle hoppa ut framför dem. Då bodde jag i Umeå och i minnet är det vinter och massor av snö - inte konstigt att humöret var i botten. Jag minns också ett tillfälle, då jag var hemma och hälsade på hos mina föräldrar, och jag ville inte gå ut på balkongen, eftersom jag var rädd för att jag skulle få för mig att hoppa över balkongräcket. I det minnet är det solsken och sommar.

Jag befinner mig just nu i det stadiet, då latmasken i mig dominerar. Jag vill inte göra något annat än att vegetera i soffan och göra ingenting. Jag kan inte ens motivera mig till att sticka - det som är så roligt. I två dagar har jag haft massor av tid att sticka och det har inte ens blivit en enda maska gjord.

Nu är det så väl att jag inte kan vegetera i soffan. Två små underbara barn behöver min uppmärksamhet och omsorg. I morse efter frukosten gav vi oss ut, hela familjen, i det vackra vintervädret. Blå himmel, solsken och ungefär 8 grader kallt. Solen värmde i ansiktet. Det är lika underbart varje år, när jag känner det för första gången.

Vår lilla promenad tog oss till en nybyggd lekplats i grannskapet och barnen fick utlopp för en massa energi.

Om tio minuter börjar En pilgrims död, som är en TV-serie baserad på böcker av Leif G W Persson och som handlar om mordet på Olof Palme. Då ska jag också uppbåda lite motivation och sticka vidare på en rolig socka.