... Svart himmel av Arnaldur Indridason.
Indridason är ett stort nöje att läsa. Språket är vackert och jag lär känna karaktärerna genom deras konversationer i stället för genom långa, ointressanta beskrivningar.
Något jag tycker illa om i böcker är när författaren tycks ha letat fram en massa information om något, som sedan måste med i historien till varje pris. Det blir sällan bra. (Sådant är Arnaldurs böcker befriade från.) Jag såg en gång en intervju med Minette Walters, där hon berättade att hon gör ingen "forskning" innan hon börjar skriva utan först när hon fått en uppfattning om vad hon faktiskt behöver.
Arnaldur är en av mina favoriter också! Ola fick honom rekommenderad till sig av sin isländska kompis när "Kvinna i grönt" kom på svenska 2004. Benedikt (som kompisen heter) sa, att om vi bara skulle läsa deckare till så var det någon av Arnaldurs böcker. Sen har vi läst resten också, utom "Den kalla elden".
SvaraRadera