Påskdag

Sol, sol och åter sol. Så kan den här dagen sammanfattas. Temperaturmässigt har det varit både varmt och kallt, helt beroende på närvaron av vind. Jag kände redan i morse att det var helt omöjligt att inte gå ut och njuta av solen idag. Vi har Dalby Söderskog bara ett stenkast bort och jag lastade in barnen i bilen och åkte dit med dem.

Söderskogen bjöd inte på så mycket vårtecken. Snön låg kvar i skuggiga partier och det fanns fortfarande is i bäcken. Men fåglarna kvittrade Jag hörde gulsparv ... eller om det var grönsiska ... eller kanske (troligtvis) något helt annat. En hackspett trummade i ett träd. Oskar och jag såg tre små, söta blåmesar.

Jag vet inte hur lång promenaden i Söderskogen är, kanske 1,5-2 km. Oskar knatar på bra på egen hand och jag tror att han nog ska klara av en utflykt till Romeleåsen i sommar.

För två år sedan såg det ut så här i Söderskogen en vecka in i april:

När vi kom hem, stannade vi ute i trädgården en stund. Barnen skyfflade snö och åkte kickbike. Jag tog ut en filt och satte mig i en stol med filten om benen och lät solen värma mitt ansikte. Maken fixade lunchen och bjöd på en god soppa gjord på torsk, lax, spenat, rödlök och en skvätt grädde. Sanslöst god var den!

Det var ett tag sedan vi ritade och målade så efter lunch plockade jag fram kritor och vattenfärger. 

Till och med jag försökte mig på att vara kreativ.

Läsdagbok 1:a kvartalet 2013

Januari

• Eldvittnet av Lars Kepler
• Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig av Mark Levengood
• Ett snyggt lik av Peter James (orignalets titel: Looking good dead)
• Trollvinter av Tove Jansson

Februari

• The greatest show on Earth : the evidence for evolution av Richard Dawkins
• Moab is my Washpot av Stephen Fry
• The Fry Chronicles av Stephen Fry

Mars

• Flambards av K M Peyton
• Flambards in summer av K M Peyton
• Flambards divided av K M Peyton

Just nu är jag inne i en period, då jag inte tycker att det är roligt att läsa. Jag läser för att jag känner att det är något jag borde göra. Det är svårt att hitta böcker som jag längtar efter läsa och det är en ny erfarenhet för mig. Det brukar vara tvärtom, att det finns alldeles för många böcker och jag inte vet var jag ska börja och jag undrar hur jag ska hinna med. När jag väl hittar en bok som känns lite lockande så tar det mig evigheter att komma in i den och jag tappar tråden gång på gång.

Det är väl bara att fortsätta pliktläsa för att upprätthålla vanan att läsa och hoppas på att läsglädjen åter infinner sig.

Förvirrad morgon

När jag skulle somna igår, kom jag att tänka på att det var dags att ställa om klockorna till sommartid. På våren brukar jag göra det på kvällen innan jag går och lägger mig men igår kände jag att jag inte orkade.

Jag vaknade i morse och tittade på klockan. Den var 6.30 vilket jag genast översatte till 7.30, eftersom jag inte hade ställt om den än. Jag gick upp och det var då förvirringen slog till. Alla klockor stod på 6.30! Farfarsklockan i vardagsrummet, klockan på mikron, klockan på väderstationen (och den styrs från någon klockan i Hamburg, typ), klockan på text-TV, klockan på datorn, klockan i min mobil.

Jag begrep inte ett smack. Klockan sju satte jag på radion för att lyssna på nyheterna - och för att få veta vad klockan verkligen var. Den var sju!

När maken vaknade en stund senare fick jag förklaringen. Han hade vaknat under natten, lyssnat på radion och hört ett nyhetsinslag om sommartidsstarten. Han hade inte kunnat somna om utan hade gått upp och ställt om alla klockor, suttit och läst en stund och sedan gått och lagt sig igen.

Pärlsocker och florsocker

För någon vecka sedan städade jag mitt "skafferi" (=ett vanligt köksskåp). Det behövdes. Jag noterade att jag har en massa florsocker. Tre paket med vanligt florsocker och ett paket med chokladsmaksatt florsocker. Varför det finns så mycket florsocker, kan jag inte svara på. Konstigt är det, eftersom jag aldrig använder florsocker. Vad har man det till?

Idag ska jag baka äppelkaka. Jag har redan börjat. Tanken var att jag skulle baka en stor sockerkaka i långpanna men eftersom jag bakade en sådan i torsdag så ville jag göra något annat idag. Det blir äppelkaka modell mindre, en väldigt enkel historia. En sockerkakssmet, som jag sticker ner äpple i, strör kanel över, hyvlar smör över ... och sedan behövs det pärlsocker att strö över innan kakan åker in i ugnen.

Pärlsocker, ja... Man kan ju kanske tro att i ett skafferi där det finns ett överflöd av florsocker, där finns det också pärlsocker. Men så behöver det inte alls vara, konstaterade jag. Det fanns ett paket pärlsocker i skåpet med det var i stort sett tomt! Det kom några eder ur min mun, det ska jag inte sticka under stol med. Men, tack vare att jag hade städat bland specerierna nyligen, kom jag ihåg att det fanns ett litet "provpaket" med pärlsocker från Sockerbolaget (anno 1980-tal)  i skafferiet och det blev min räddning.

Nu står kakan i ugnen och sprider ljuvliga dofter. Jag ska medan den blir färdig skriva upp 'pärlsocker' på inköpslistan inför nästa tur till affären.

Vansinneskaninerna...

... a k a Max och Ruby gick på Barnkanalen tidigare idag. Det är ett alldeles avskyvärt barnprogram som handlar om två kaniner som ser ut som psykopater när de ler. Det är storasyster Ruby och lillebror Max.

Ruby har tilldelats de mest stereotypa egenskaper man kan tänka sig för en storasyster. Hon är en duktig flicka som alltid gör rätt. Hon tar hand om sin lillebror så till den milda grad att man kan tro att hon är hans mamma. Hon bannar honom när han är busig. Max är givetvis den typiske yngre brodern som alltid hittar på bus och ställer till problem.

Jag känner ett behov av att kräkas när Max och Ruby invaderar min TV-skärm.

(Den underbara alternativa titeln Vansinneskaninerna har jag en kompis, S A, att tacka för. Den passar på pricken.)

I sista minuten

Sedan i januari har jag tänkt på att vi måste säga upp Gustavs förskoleplats. I förra veckan planerade vi barnens sommarledighet och kom fram till att juni månad blir Gustavs sista i förskolan. Idag ringde jag till kommunen för att ta reda på hur jag skulle gå till väga för att säga upp platsen.

Det är tre månaders uppsägningstid på en barnomsorgsplats. Det vet jag. Det är verkligen i sista sekunden att ta itu med det här idag. Nåväl, jag hittade en blankett på kommunens hemsida och vi fyllde i den. Jag lade den i ett kuvert och...

... sedan började jag bekymra mig. Skulle brevet hinna fram till i morgon? Skulle det finnas någon på plats och ankomstregistrera vår uppsägning i morgon med tanke på att det är Skärtorsdag?

Det slutade med att jag satte mig i bilen och körde de fem kilometerna till Barn- och skolkontoret för att personligen lämna in blanketten. Jag träffade en mycket trevlig kommuntjänsteman, som tog emot min blankett, stämplade den med dagens datum och försäkrade mig om att det skulle finnas någon där i morgon för att ta hand om den.

Det känns väldigt skönt att ha fått det ur världen. Nu ska jag ta itu med luntan av blanketter som ska fyllas i för att Gustav ska kunna börja i förskoleklass i augusti.

Att glädjas med andra

Dagen har bjudit på glädje! Goda nyheter är underbart härliga.

Strax innan arbetsdagen var slut berättade en kollega att hon är gravid. Det kom som en total överraskning (för mig) och glädjen som jag kände för henne var enorm. Jag tänker på det underbara hon har framför sig, att få välkomna ett nytt litet liv och ta del av denna nya persons tillvaro.

En annan kollega kom och hälsade på med sin två månader gamla bebis. En sån liten goding!

Och när jag kom hem, fanns det mer glädje att dela. Maken firade att han har gått ner 45 kg i vikt och numera är normalviktig. Hur det firades? Med tårta, så klart.

Barnen är på gott humör och har lekt och skrattat så de kiknar tillsammans med sin pappa. Solen skiner från en blå himmel. Sådana här dagar fylls jag med ny kraft.

Bröllopsporträtt

Gustav har ritat ett porträtt av maken och mig. Det föreställer oss, när vi precis har gift oss. Oskar och Gustav finns också med i bilden - i min mage.

Idag har vi på sätt och vis haft en lugn och skön dag. Gustav har varit på kalas för att fira kompisen A:s 4-årsdag. Kalaset gick av stapeln på Mormors skattkammare i Lund. Det är ett lekland i lite mindre skala och Gustav hade haft jättekul. Han och A hade lekt med varandra hela tiden och de var båda våta i håret av svett, när jag kom och hämtade.

Medan Gustav var på kalas, hälsade Oskar och jag på hemma hos mormor och J. Oskar tittade på Rosa Pantern och SvampBob på datorn och J spelade musik för honom. Oskar letade också efter katterna och åt en massa ost. Det tycker han om, även stark ost.

Självscanning...

... är en klar favorit!

I morse åkte Oskar och jag och handlade på CityGross i Staffanstorp. Vi var där strax efter att butiken öppnade klockan 8. Oskar satt i vagnen och underhöll sig med sina SvampBob- och Partrikfigurer. Jag följde inköpslistan och scannade och packade i påsar i vagnen. Betalade i självbetjäningskassan. Vi var hemma igen ganska precis en timme efter att vi hade gett oss iväg.

Snabbt, effektivt och väldigt praktiskt!

Rysligt aktiv lördag

Jag skrämmer nästan mig själv!

Dagen började redan klockan 4, då jag vaknade och kände att jag inte skulle kunna somna om. När det händer, så flyttar jag ner till soffan i vardagsrummet och sätter på TVn. Idag lyckades jag efter en stund slumra till i ungefär en timme. Klockan 6.15 kom resten av familjen ner för trappan och dagen startade.

Det var en solig och kall morgon, -9 grader, och snön glittrade. För andra gången den här veckan gav jag mig ut på en promenad med musik i öronen och Runkeeper som sällskap. Det blev ingen lång runda, bara drygt 3 km, men bara det faktum att jag kom iväg är nog att jubla över. Jag behöver hitta en bra runda, som tar ca 45 minuter att gå i rask takt, d v s ungefär 15 minuter längre än jag var ute idag.

När jag kom hem, började maken fixa frukosten medan jag tömde barnens lekrum och tvättade golvet. Det är svårt att tro att det igår låg ett jämnt lager med LEGO över hela golvet och diverse andra saker också. Rummet har nu återigen blivit Gustavs sovrum. Han vill inte längre dela rum med Oskar.

Efter frukost pysslade jag med tvätten och gjorde mig själv och barnen i ordning för en shoppingrunda med maken. Det är barnkalastider och vi hade tre barn att inhandla presenter till. Det blev LEGO för hela slanten.

Väl hemma igen tog jag itu med Oskars rum och det börjar se ganska hyfsat ut också. När jag håller på och städar barnens rum, hittar jag en hel del saker som ska rensas bort därifrån. Saker som är trasiga. Saker som aldrig används. Dessa har jag nu förpassat in i makens arbetsrum och de kommer att få lämna huset, när barnen sover.

Jag kommer får också idéer om hur vi ska förbättra förvaringen i barnens respektive rum. EXPEDIT-hyllan som står i Gustavs rum kommer att få flytta in i Oskars rum och så ska Gustav få en större EXPEDIT-hylla. Taklampan i Gustavs rum ska också in i Oskars rum och så ska Gustav få en ny. Stackars Oskar som bara få ta över redan använda saker. Gustav behöver också ett nytt, mindre täcke till sin säng och en sänglampa.

Nu skulle jag vilja sätta mig och sticka en stund men jag vet inte om jag orkar...

Nu är den här!

Snön.

Det började snöa innan jag somnade igår kväll och det snöade när jag vaknade. Ännu så länge är snömängden hanterbar, vilket betyder att jag inte behöver skotta fram bilen nu på morgonen. Det blåser dessutom mycket mindre idag än igår.

Men det var väl ändå onödigt med mer snö!

Vilket antiklimax!

Vart tog snön vägen? Här har jag gått och oroat mig för världens snöstorm. Jag sov som en kratta natten som gick. Så fort jag somnade till vaknade jag igen för att kolla om det hade börjat snöa.

Jag hade ställt alarmet på klockan fem i morse men vaknade en timme innan det började låta. Tittade ut genom fönstret och såg avgjort mer barmark än snö.

Blåser ordentligt gör det fortfarande men så otroligt skönt det är att den förväntade snön lyser med sin frånvaro.

Väntar...

... på snöstormen.

Det är ju vår! Då ska vi inte behöva bekymra oss om snö och minusgrader. Men vädrets makter håller inte med om det. Det ska börja snöa under kvällen och natten och snöfallet ska hålla i sig till onsdag morgon. På SMHIs hemsida finns en klass 2-varning om snöfall som kan ge kraftig drivbildning och en klass 1-varning om mycket hårda vindbyar.

Just nu blåser det dessutom ordentligt, 15-20 m/s. Min lilla bil kunde nästan inte ta sig fram i motvinden på väg hem från jobbet idag. Lilla Oskar tycker inte heller om att det blåser så mycket. Han får nästan panik i blåsten och vill bli buren. Det är tur att han är en lättviktare.

Stark vind i kombination med mycket snö är inget jag ser fram emot. Jag ser inte heller fram emot att köra till jobbet i morgon. Jag ska gå ut och hämta in snöskyffeln så att den finns redo att användas. Jag kommer även att ställa klockan tidigt så att jag hinner skotta innan det är dags att lämna barnen på förskolan klockan 6.45.

Tänk om det blir ett antiklimax. Varningar om mycket snö och drivbildning ... och så kanske det knappt kommer någon snö alls. Men det är väl bara önsketänkande. I morgon så här dags vet vi hur det blev.

Vårtröttheten är här

Jag känner mig giftigt trött idag och har gjort så större delen av veckan. Redan i måndags morse konstaterade en kollega och jag att vi kände oss trötta och slitna som om vore det fredag eftermiddag. Den senaste veckan har jag gått och lagt mig före klockan 21 varje kväll. Två kvällar har jag lagt mig samtidigt som barnen, alltså redan vid 19.30.

Jag vill minnas att det brukar vara så här, att när dagsljuset kommer tillbaka slår den här tröttheten till. Det gäller bara att ha förtröstan att den går över så småningom.

Våren är här även om vi har haft vinterväder den här veckan. Och veckan som kommer blir inte bättre. Det ska börja blåsa igen och SMHI hotar med upp emot 30 cm snö under tisdagsdygnet. Usch och blä! Jag hoppas att våren besegrar vintern lagom till påsk i alla fall.

Ett plus och och en sten

Hur tillverkar man pluset och stenen som man sätter på graven, när någon har dött? Så här förklarar Gustav:

- Pluset gör man av en lång pinne och en kort pinne och så behöver man tråd. Tejp kan också gå bra.

- När man ska göra stenen så hugger man bort runt om nertill. Sen tar man en kofot och hugger in så man kan skjuta bort stenen från det man har huggit bort. Sen behöver man en hammare och en spik för att hugga in bilder på djur eller på den som har dött på stenen. Man hugger också in bokstäver. Och siffror. Siffrorna visar hur länge den döde har levt. Man kan leva i tusen år eller femtio-hundra år eller femtio-tusen år.

Vad händer efter döden?

Idag är jag med barnen i Malmö. Gustav är på kalas på Leos lekland och medan han är där passar Oskar och jag på att hälsa på morfar.

I bilen på väg in till Malmö berättade Gustav för mig vad som händer efter döden:

- När man är död läggs man i en kista och sen sätter dom på locket. Sen gör dom ett hål och knuffar ner kistan och sen lägger dom på sand. Till sist sjunger dom en sång så att man hittar upp till stjärnorna.

* * * * * * * * * * * * * * *

Jag satt alldeles nyss (=på kvällen samma dag som jag skrev ovanstående) och läste igenom det Gustav sagt och insåg att jag glömt en sak. Så här var det han berättade:

- När man är död läggs man i en kista och sen sätter dom på locket. Sen gör dom ett hål och knuffar ner kistan och sen lägger dom på sand och sätter upp ett plus eller en sten. Till sist sjunger dom en sång så att man hittar upp till stjärnorna.

Himlen

Under de senaste halvåret har Gustav funderat mycket på döden. Han har mycket frågor om farfar, som han aldrig har träffat.

Jag tycker emellanåt att det är svårt att besvara hans frågor. Jag har min uppfattning om vad som händer efter döden och den inkluderar inte en himmel. Men jag vill att Gustav bildar sig en egen uppfattning.

Igår kväll undrade Gustav:

- Varför kunde jag inte se farfar i himlen, när jag flög flygplan?

Jag blev lite ställd av frågan och funderade en kort stund innan jag fann mig och sade att himlen ligger kanske högre upp än flygplanen åker. Maken gav ett liknande svar, när han fick samma fråga en stund senare. Han sade att himlen ligger uppe bland stjärnorna.

Detta fick Gustav att fundera lite till och sedan konstaterade han:

- Jag behöver ett rymdskepp för att kunna se farfar.

Att bo på landet

Idag på morgonen körde jag maken och Gustav till Sturup. Vi tog "vägen över skogen", som väl egentligen inte är så mycket skog utan mer åker. När jag satt där i bilen och tittade ut över det skånska landskapet, kände jag en liten svag längtan att flytta ut på landet igen.

Under fyra års tid bodde vi i Ingebo, strax utanför Mönsterås. Det var verkligen en liten idyll att komma hem till efter jobbet. Vi hade ungefär 8 km in till Mönsterås. Ute i Ingebo var vi omgivna av skog, åker och betesmark. Det fanns oändliga möjligheter till härliga promenader.

I dagsläget har jag inte lust att bo på landet ... även om längtan kan dyka upp, så som den gjorde idag. Men då, när vi bodde i Ingebo, hade vi bara oss själva att tänka på. Gustav föddes, när vi bodde där, och han var 1 år, när vi flyttade därifrån. Nu har vi två barn, som börjar bli så stora att de har kompisar och de kommer snart att ha aktiviteter att åka till. Bor vi ute på landet, skulle det bli en massa körande hit och dit. I en tätort med allting på närmre håll, kommer barnen tidigare kunna ta sig runt själva och det finns fler grannar med barn i samma ålder som de kan leka med.

Men när barnen blir äldre och är mer självständiga ... då kan jag verkligen tänka mig att flytta ut på landet igen.

Sista kvällen som femåring...

... tillbringade Gustav på en inomhuslöparbana i Malmö.

För någon månad sedan anmälde maken sig själv och Gustav till en löparklubb, som håller till ute i Skrylle men som också har inomhusträning i Malmö. Idag var andra gången maken åkte dit och det var premiär för Gustav. Maken är fortfarande inte pigg efter sin influensa, så han stod över träningen men Gustav hade sprungit massor.

Gustav var lyrisk när han kom hem. Han berättade om löparbanan och om sandgropen, som man kunde hoppa i - fast det fick man inte göra, så det hade han låtit bli. Han berättade om hur han hade sprungit och så berättade han om prispallen.

Maken berättade att Gustav hade full koll på att om man står på prispallen så ska man ge intervjuer. Och det hade han gjort också, en lå-å-å-å-å-ång intervju och maken fick agera reporter. Naturligtvis stod Gustav överst på prispallen.

Innan Gustav gick och lade sig, frågade han i förbigående, bara så där:

- Mamma, varför är din mage så fet? Jag menar ... varför är den så tjock?

Tack för den, liksom. Men han har ju helt rätt, så det går ju inte att bli arg på den lille sanningssägaren.

JAAAA! Nu är den här!

Våren.

En titt på SMHIs hemsida idag visar att nu är det vår i södra Skåne. Jippi! Och ute rasar det väldigt friska vårvindar. Leker kanske de gör men de viskar inte. De snarare ryter.

Är våren här nu?

I morse konsulterade jag SMHIs hemsida för att se hur det står till med våren. Det visade sig att vi har haft vårtemperatur varje dag sedan den 28 februari. Idag är det runt 10 grader varmt och det skulle förvåna mig mycket om dygnsmedeltemperaturen skulle ligga under 0 grader. Detta skulle i så fall innebära att det är vår!

Jag hämtade barnen på förskolan klockan två i eftermiddags. Gustav ville stanna ute i trädgården, så det gjorde vi. Han åkte sparkcykel och sedan spelade vi fotboll.

Det blev en härlig stund ute i solen. Jag tror till och med att min huvudvärk, som jag har haft sedan igår kväll, gav med sig. Och det är verkligen skönt att vara av med den! Den har suttit som ett spjut in över mitt vänstra öga och ett tag i förmiddags kändes en "ögonamputation" som något jag gärna skulle överväga.

Sticket då...?

Något stickat har det inte blivit den senaste veckan. Det har inte funnits ork. Men innan influensan slog till, hann jag sticka bakstycke och framstycke på Oskars Pippi-tröja. Bakstycket har legat uppspänt mellan fuktiga dukar i mer än en vecka. Det är dags att spänna upp framstycket ... men det får bli en annan dag.

Jag hade tänkt att kanske sticka lite nu ikväll men av de planerna blir det inget. Oskar har fått för sig att han ska somna i soffan i vardagsrummet. Han kan till och med lägga sig där och somna alldeles själv, när resten av familjen går och lägger sig i sina sängar. Det är väl en nyck som går över så småningom och så länge han somnar om kvällen och dessutom sover hela natten så tänker jag inte klaga.