Idag på morgonen körde jag maken och Gustav till Sturup. Vi tog "vägen över skogen", som väl egentligen inte är så mycket skog utan mer åker. När jag satt där i bilen och tittade ut över det skånska landskapet, kände jag en liten svag längtan att flytta ut på landet igen.
Under fyra års tid bodde vi i Ingebo, strax utanför Mönsterås. Det var verkligen en liten idyll att komma hem till efter jobbet. Vi hade ungefär 8 km in till Mönsterås. Ute i Ingebo var vi omgivna av skog, åker och betesmark. Det fanns oändliga möjligheter till härliga promenader.
I dagsläget har jag inte lust att bo på landet ... även om längtan kan dyka upp, så som den gjorde idag. Men då, när vi bodde i Ingebo, hade vi bara oss själva att tänka på. Gustav föddes, när vi bodde där, och han var 1 år, när vi flyttade därifrån. Nu har vi två barn, som börjar bli så stora att de har kompisar och de kommer snart att ha aktiviteter att åka till. Bor vi ute på landet, skulle det bli en massa körande hit och dit. I en tätort med allting på närmre håll, kommer barnen tidigare kunna ta sig runt själva och det finns fler grannar med barn i samma ålder som de kan leka med.
Men när barnen blir äldre och är mer självständiga ... då kan jag verkligen tänka mig att flytta ut på landet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar