Sedan i januari har jag tänkt på att vi måste säga upp Gustavs förskoleplats. I förra veckan planerade vi barnens sommarledighet och kom fram till att juni månad blir Gustavs sista i förskolan. Idag ringde jag till kommunen för att ta reda på hur jag skulle gå till väga för att säga upp platsen.
Det är tre månaders uppsägningstid på en barnomsorgsplats. Det vet jag. Det är verkligen i sista sekunden att ta itu med det här idag. Nåväl, jag hittade en blankett på kommunens hemsida och vi fyllde i den. Jag lade den i ett kuvert och...
... sedan började jag bekymra mig. Skulle brevet hinna fram till i morgon? Skulle det finnas någon på plats och ankomstregistrera vår uppsägning i morgon med tanke på att det är Skärtorsdag?
Det slutade med att jag satte mig i bilen och körde de fem kilometerna till Barn- och skolkontoret för att personligen lämna in blanketten. Jag träffade en mycket trevlig kommuntjänsteman, som tog emot min blankett, stämplade den med dagens datum och försäkrade mig om att det skulle finnas någon där i morgon för att ta hand om den.
Det känns väldigt skönt att ha fått det ur världen. Nu ska jag ta itu med luntan av blanketter som ska fyllas i för att Gustav ska kunna börja i förskoleklass i augusti.
Haha, ja, det gäller att vara smartare är de där två små pälsbollarna! :) Med tanke på ditt inlägg: Livet består av så mycket byråkrati att hälften vore nog.
SvaraRadera