Jag brukar ha två halsband på mig om dagarna, det med ringarna och ett med ett hjärta av granater. När jag ska duscha, tar jag av mig halsbanden och lägger dem på skänken i vardagsrummet. Så gjorde jag igår kväll, när jag skulle duscha och tvätta håret.
I morse skulle jag sätta på mig halsbanden och upptäckte att en av de små ringarna fattades. Det hade varit besvärligt att ta av halsbanden igår kväll, eftersom de hade trasslat in sig i varandra, så jag tänkte att en av ringarna måste ha ramlat av. Jag letade men kunde inte hitta den, vilket kändes riktigt tråkigt.
Alldeles nyss stod jag ute i vardagsrummet och såg något glimma till på golvet. Det var den saknade, lilla ringen. Det visade sig att den har gått sönder i sammanfogningen. Det borde vara lätt att fixa med rätt verktyg. Helst skulle man väl försöka smälta ihop den men kanske går det att knipa ihop den med en tång.Nu först, när jag väl har hittat den, har en massa dumma tankar poppat upp i huvudet, den typen av tankar jag logiskt vet är nonsens men ändå har lite svårt att initialt värja mig mot. Tänk om det kommer att hända ett av barnen något? Det hela blev inte bättre av att Oskar frågade mig:
- Vem av Gustav och mig var det du tappade?
Han tänker snabbt, den lilla rackaren.
SvaraRadera