Om jag inte visste det tidigare, så har de senaste månaderna trummat in vikten av att skydda sig mot solen. Pappa fick diagnosen högaggressiv basalcellscancer efter en biopsi på näsan. Det är inte en cancerform, som sprider sig med metastaser men om den lämnas utan åtgärd äter den sig inåt. Pappa fick erbjudande om operation, Mohs kirurgi, och ingreppet gjordes för ett par veckor sedan.
Operationen tog hela dagen. I operationssalen togs vävnad bort och denna skickades till en patolog, som skulle avgöra om alla cancerceller tagits bort. Eftersom det fanns cancerceller kvar, blev det en sejour till i operationssalen och sedan ytterligare väntan på att patologen skulle göra sitt. Framåt sen eftermiddag gjordes den sista delen av operationen, en rekonstruktion av näsan.
När pappa skickade bilder på sin näsa blev jag chockad. Det är ett ord, som jag använder för lättvindigt många gånger, men inte den här gången. En bild föreställde pappas näsa med en stor bit borta! En annan bild var tagen efter rekonstruktionen och han var sydd från nästippen upp i pannan. Dagarna efter skickade han bilder, som hade kunnat få en att tro att han gått en match mot en tungviktsboxare.
Så det där med solskydd känns viktigare än någonsin! Jag brukar akta mig för solen. Jag vet att jag bränner mig lätt. Jag tycker att det är för varmt att vara i direkt solsken men ibland går det inte att undvika. Jag tycker inte om att sitta och sola. På somrarna har jag nästan alltid solhatt på mig. Men ... jag brukar glömma att smörja in armar, nacke och "urringningen". På den punkten måste jag bättra mig. Och även om jag använder solhatt, ska jag allvarligt fundera på att använda solskyddskräm även i ansiktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar