Nu är det bara 15 varv kvar på Dreambird-sjalen, som jag har stickat på sedan i mitten av september. Totalt 70 varv som jag har upprepat snart 21 gånger. Räknat, räknat och åter räknat maskor ... 40-45-40-45-40-45-varvet ut-4-5-5-9-10-14-15-varvet ut-46-41-46-41 och så vidare. Inte exakt så här men i den stilen. Nu kan jag mönstret utantill och stickningen rinner iväg och sjalen växer. Arbetet fyller mig med en inre ro. Trots att hjärnan arbetar så vilar den.
Det är en skön avslutning på en bra lördag. Pappa har varit här. Vi åt middag tillsammans. Vi fixade lite med barnens nya dator. Vi diskuterade julklappar och Oskars födelsedagspresenter, så nu är det under kontroll.
I förmiddags var jag på stan. Först på min lista stod att köpa en skjorta till Gustav. Efter lite letande i ett par butiker hittade jag en skjorta som jag tycker om och som jag är säker på kommer att falla Gustav i smaken också.
Strax innan jag skulle ta bussen hem, gick jag in i en mataffär för att bland annat köpa crème fraiche. När jag stod i kassa och skulle betala, gjorde jag den välkända rörelsen för att ta fram kreditkortet men fram kom ett annat kort. Jag tog fram nästa kort, inte heller det var kreditkortet. Skräcken som fyllde min kropp, den var hemsk. Som tur var hade jag mitt andra bankkort med mig, så jag kunde betala. Sedan skyndade jag mig att packa ner det jag handlat och skyndade mot den affär där jag tio minuter tidigare hade använt kortet.
Tankarna rusade i huvudet och sakta men säkert benade jag ut skeendet. Halvvägs på väg till affären kom jag fram till att jag hade haft den affärens kundkort framme och att det kundkortet har sin plats i min plånbok, där mitt kreditkort vanligtvis inte brukar vara. Det kändes som om jag inte kunde plocka fram plånboken fort nog för att titta i den ... och lättnaden när jag såg att där, tillsammans med kundkortet, låg mitt kreditkort, den var enorm.
Den adrenalinruschen står i stark kontrast till det meditativa tillstånd jag befunnit mig i under kvällen med stickningen i händerna, tittandes på Så mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar