Kränkt

Orden "kränkt" och "kränkning" måste vara ganska missbrukade ord i det svenska språket. Det senaste tecknet på detta är en artikel i Aftonbladet.

En kvinna åker till Liseberg. Hon nekades att åka berg- och dalbana, eftersom hennes midjemått var för stort för att passa attraktionens säkerhetsrutiner. Det fanns även en karusell där hon inte fick plats. Kvinnan klagar i biljettkassan och vill ha pengarna för åkbandet tillbaka men det får hon inte. På något sätt kommer hon i kontakt med Aftonbladet, som skriver en snyfthistoria om att hon känner sig ... ja, just det, kränkt.

Säkerhetsdetaljer på åkattraktioner finns där av en anledning. Jag kan förstå att det kan kännas pinsamt om det visar sig att ens kroppsmått är för stora för att man ska få plats i attraktionen. Men det kan väl inte vara en kränkning att nöjesparken håller hårt på säkerheten.

Jag skulle snarare säga att kränkningen (om det nu handlar om en sådan) äger rum, när Aftonbladet bestämmer sig för att skriva en artikel om händelsen. De borde i stället ha talat om för kvinnan att händelsen, om än ledsam, inte har något nyhetsvärde. Genom att ge henne utrymme i media medverkar Aftonbladet till att verkliga kränkningar kan äga rum, när artikeln delas och citeras på flera olika sociala media och allmänheten sätter igång att kommentera.

När allmänheten sätter den sidan till, och det gör den allt som oftast, så är den allt annat än vänlig!