Jag har börjat sticka igen. Och det är så fantastiskt roligt! Senast jag stickade var när Gustav var nyfödd och jag stickade en Pippitröja eller två och de blev så ruskigt dåliga. Jag stickade av någon anledning så väldigt löst.
Det första jag tog mig an nu, när jag återfunnit lusten att sticka igen, var tröjor till barnen. Det verkade vara ett lätt mönster vid första anblicken men ack vad jag bedrog mig. Och det tyckte jag var konstigt, eftersom det faktiskt såg enkelt ut. Jag lyckades med en massa räknande få färdigt fram- och bakstycke. När jag började sticka den första ärmen, så var plötsligt mönstret så där enkelt, som jag ansåg att det borde vara. Det finns en mening, en instruktion, i mönstret för fram- och bakstyckena, som är helt onödig, ja rent av felaktig. Det blev till att repa upp fram- och bakstycke, ignorera den felaktiga meningen och sedan sticka en gång till.
Gustav tyckte att jag inte fort nog kunde bli klar med hans tröja. Den blev inte riktigt bra. Ärmarna blev för långa, sett utifrån den biten som ska passa i ärmhålet, som fram- och bakstycke bildar. Det blev lite puffärmseffekt på tröjan men Gustav verkar inte bry sig. När jag stickade Oskars tröja, var jag medveten om att det kunde bli problem, så jag var noggrann med att mäta. Oskar har fortfarande inte velat prova sin tröja än.
Jag har beställt mer garn (se överst i inlägget). Det ska bli en blå tröja till Gustav och en lila tröja till Oskar. Och så ett par strumpor till mig. Den första strumpan i paret blev färdig igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar