Hur reagerar du, om en butiksanställd tilltalar dig med "ni"?
Tilltalar du dina äldre släktingar med "ni" eller kanske t o m med "faster"eller "gammelfarfar" i stället för att säga "du" till dem?
Jag har nyss följt en diskussion på Familjelivs forum om denna fråga. Precis som den som startade den aktuella tråden, reagerar jag om jag blir "niad". Jag blir inte irriterad, så viktigt är det inte, men jag undrar vem det är som avses. För det kan ju inte vara riktat till mig!
Jag ska inte påstå att jag är särskilt insatt i 1960-talets du-reform. Genom dagens diskussion lärde jag mig att niandet traditionellt sett är ganska ohövligt om det inte föregås av ett direkt tilltal i stil med "Vill fru Karlsson ha vinet nu eller vill Ni ha det senare?" Exemplet har jag lånat från Magdalena Ribbing som har skrivit om detta i sin spalt i DN.
Det är inte ofta jag råkar på fenomenet att bli "niad" men det händer. Jag blev förvånad, när jag i FL diskussionen läste att flera stycken ser "du" reserverat för vänner och "ni" för okända. Någon butiksanställd skrev att det i företagets policy står skrivet att personalen ska tilltala kunderna med "ni" och just den här personen upplevde det är "hafsigt" att använda "du".
Jag tror att jag ska anamma Ribbings råd och, nästa gång jag blir "niad", vänligt säga att det går bra att tilltala mig med "du".
Jag har också blivit niad i en affär, och jag blev lite förvirrad och började först titta runt omkring mig för att se om jag var i sällskap eftersom jag (som jag först trodde) tilltalades i pluralis. Jag svarade sedan att "VI vill inte ha..., men JAG vill gärna..." och då tror jag personen i fråga skämdes lite och sa du till mig sedan. Jag tycker att ni känns tramsigt och förlegat (och påklistrat) om det inte avses att tilltala en grupp med människor...
SvaraRadera