I fredags hittade jag min mobiltelefon. Jag visste inte ens att den var borta! Jag var av uppfattningen att den låg på bänken i köket. I själva verket befann den sig i Gustavs klädlåda på förskolan. Jag måste ha lagt den ifrån mig, när jag hämtade barnen på onsdagskvällen. Och så kom den tillrätta igen, när jag plockade i ordning i lådan vid hämtningen på fredagen.
Det är inte första gången i mitt liv som jag återfunnit något som jag inte hunnit sakna. Tillfället jag tänker på utspelade sig på 1970-talet och jag gick fortfarande på dagis. Jag tyckte om att göra pärlarmband och jag gjorde bland annat ett i svenska flaggans färger.
Familjen åkte ner till Tyskland för att besöka min moster och hennes familj. En dag var vi inne i en affär och på golvet hittar jag mitt pärlarmband! Och jag som inte ens hade tagit med det på resan.
Det här är ett väldigt starkt minne men jag är ändå inte riktigt säker på att det verkligen har hänt. För det första, så är det väldigt osannolikt att mitt armband skulle dyka upp på golvet i en tysk affär. Sedan finns det en del andra frågetecken, som t ex om denna resa till Tyskland alls ägde rum. Kanske är det hela ett enda stort fantasifoster?
En annan sak som försvann och som hittades på ett underligt ställe var en kniv. Familjen var på semester i Österrike (kan det ha varit sommaren 1977?) och jag och min bror fick var sin (tälj)kniv med ett vackert skaft. Min kniv försvann och hur vi än letade kunde vi inte hitta den.
Under den här semesterresan var vi ute varje dag och gick turer i Alperna. En dag kände jag hur något stack mig på sidan av mitt ena knä. Det visade sig vara de försvunna kniven som satt på tvären i byxbenet, mellan mitt knä och byxtyget.
Det här låter ju också helt otroligt men jag är ändå ganska säker på att det faktiskt har hänt. Men man kan ju aldrig så noga veta med minnet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar