Mitt är högt. Det hade jag inte en aaaaning om. Jag blev varse idag, när jag var på Blodcentralen för att bli blodgivare. Vid första mätningen var trycket 183/112 och det var något av en chock att få höra det. Jag har alltid haft betydligt lägre blodtryck.
När jag väntade Gustav var mitt blodtryck 129/88 vid inskrivningen och 145/88 vid den sista mätningen på MVC i 32:a veckan. När jag väntade Oskar, var blodtrycket vid inskrivning 121/77. Den gången ökade det en del och i starten av 34:e veckan var det uppe i 146/92. Det var dagen innan jag blev inlagd, eftersom blodtrycket stigit ytterligare till 160/95. När Oskar väl var född, gick jag på blodtryckskontroller och då var blodtrycket nere på runt 130-140/80 och kanske lite lägre än det.
Det var 2010 och sedan dess har jag inte mätt blodtrycket ... förrän idag. Jag fick vila i ca 15 minuter på Blodcentralen och sedan togs trycket om och då hade det gått ner till 154/101 vilket var bättre men inte inom de gränser det ska vara för att man ska få ge blod.
Det togs dock blod för diverse tester samt ett Hb-värde. Det sista var det inget fel på. Som vanligt hade jag ett högt värde, 159.
Jag fick med mig en remiss till vårdcentralen och ska gå dit och mäta blodtrycket vid tre tillfällen. Eventuellt kommer jag att få börja ta blodtryckssänkande medicin. När blodtrycket har gått ner till Blodcentralens tillåtna värden, med eller utan blodtryckssänkande medicin, är jag välkommen tillbaka för att ge blod. Ja, förutsatt blodet jag lämnade till tester idag inte visar att jag har någon "hemsk" sjukdom/smitta.
Den tysta sjukdomen. Man märker sällan att man har den, och man märker inte att behandlingen hjälper. Det är bara att ta tabletterna, idogt och regelbundet. Utan dem går trycket upp igen, för sjukdomen läker inte ut.
SvaraRadera