Igår fick barnen varm korv (stekt i stekpannan) med bröd, ketchup och rostad lök till lunch. När jag ställde Oskars tallrik framför honom sade han:
- Du är snäll idag.
Jag undrar fortfarande vad han menade med det. Brukar jag inte vara snäll? Brukar jag inte ge honom mat? Jag svarar, utan tvekan, jo jag brukar vara snäll och jo jag brukar ge honom mat. De senaste veckorna har jag fått höra Jag älskar dig, mamma så många gånger att jag för längesen har tappat räkningen.
Kanske var detta ett memento mori-ögonblick...?
********************
Senare på kvällen frågade jag Oskar om han har ändrat sig vad gäller fläskpannkaka. Jag försöker tömma frysen och i den har jag bland annat hittat två paket tärnad bacon, som jag har för avsikt att använda i en fläskpannkaka. Problemet är bara att Oskar inte tycker om fläskpannka.
Oskar har inte ändrat uppfattning angående fläskpannkaka. Han tycker helt enkelt inte om det, säger han. Han har länge haft samma uppfattning om potatis men det gäller bara hemma. På förskolan och i skolan har han alltid ätit potatis. Kan inte låta bli att undra om det är detsamma med fläskpannkaka? I så fall finns det hopp för framtiden. Oskar äter nämligen potatis hemma numera.
Han undrade varför jag ville veta vad han tycker om fläskpannkaka. Jag sade att både Gustav och jag tycker att det är gott och att vi gärna skulle vilja äta det.
- Vi kan äta blodpudding i stället, föreslog Oskar.
Det har han rätt i. Det äter vi alla tre ... på sätt och vis. Oskar säger att han tycker om det men han äter mikroskopiskt lite av det om alls något. Han äter däremot mycket av den bacon jag serverar till blodpuddingen, så han har ju rätt i att jag skulle kunna använda den bacon som ligger i frysen, om vi har blodpudding till lunch eller middag någon dag framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar