Hur långt är det rimligt...

... att åka för att köpa glass? Är en buss-tåg-bussresa, som tar över två timmar inom rimlighetens gräns? Ja, absolut, om du frågar mig. Vad var det Karin Boye skrev? Nog finns det mål och mening med vår färd - men det är ägen som är mödan värd. Det passar bra för dagens utflykt, som tog oss tvärs över Skåne till Åhus, där vi skulle äta Ottoglass ... eller rättare sagt, barnen skulle äta Ottoglass.

Vi gick ut genom dörren ganska precis klockan tio i förmiddags. Jag hade en ryggsäck med smörgåsar, äpple, morötter, salta kex, några Oreos samt äppelmer och vattenflaskor. I Gustavs ryggsäck låg det en UNO-kortlek, min bok, barnens mobiler samt förstaförbands"lådan".

Resan till Åhus gick enligt plan. Buss till stationen i Lund, tåg till Kristianstad och sedan buss till Åhus. Oskar ledde oss till Torget i Åhus med hjälp av Google Maps i min mobil. Väl där visade det sig att det bara var Gustav, som ville ha glass. Han valde en bägare med vaniljglass, choklaglass och mjölkchokladsås. Oskar ville bara ha en päronfestis. Och jag, jag äter ju inte glass och kunde inte tänka mig att göra ett undantag.

Det var förvisso inte helt lätt att låta bli. Det fanns många olika glassorter att välja mellan, den ena läta godare än den andra. Strutarna såg sagolikt goda ut, riktigt vida i öppningen och man kunde få dem doppade i smält choklad innan glasskulorna lades i.

Vi gick ner till hamnen och satte oss på en bänk för att Gustav skulle kunna äta upp sin glass. Det var varmt, som vanligt den här sommaren, men inte helt klar himmel. Det känns inte som om jag har utsatts för så mycket solljus men jag har definitivt fått färg, dock utan att bränna mig.

Hur många skånska städer finns det med förtjusande hus, funderade jag över, när vi gick genom den lilla del av Åhus vi hann med under vårt korta stopp där.

Kvart i två skulle vi ta bussen tillbaka till Kristianstad för att hinna med ett tåg strax före halv tre. Bussen var sen och den kunde inte köra in sin försening, så vi missade tåget. Men det gjorde inget. Då kunde vi i stället ta länsbussen, SkåneExpressen 1, hem. Oskar var minst sagt förtjust. SkåneExpressen 1 är nämligen en dubbeldäckare. Vi hade sett en sådan, när vi kom till Kristianstad på förmiddagen och Oskar ville så gärna åka med den. Jag tittade i Skånetrafikens app och konstaterade att det inte passade ihop med bussarna från Åhus ... men nu löste det ju sig i alla fall.

Barnen satt på det övre däcket längst fram mellan Kristianstad och Hörby, där vi bytte buss till SkåneExpressen 2, för att komma hem till Lund ... och det var också en dubbeldäckare! Den här gången fick vi alla plats längst fram på övre däck. Oskar var nästan salig.

Vi var hemma igen strax före halv sex på kvällen och då var vi alla tre ordentligt trötta men nöjda med dagen.