Någon dag senare satt jag och tittade igenom en kartong, som jag hittade i nedersta lådan i mitt sängbord. I den hittade jag ett foto på John.
Jag har känt John i mer än 25 år. Vi lärde känna varandra på ett kanske lite annorlunda sätt. Det var runt nyår 1992/93 och jag var hemma i Malmö över jullovet. Mamma och pappa hade Sky News på kabel-TV och på kanalens text-TV hittade jag en sida med brevvänsannonser. Där fanns en från John (och även en från Joseph, som jag också har kontakt med fortfarande). Jag skrev ett brev och skickade iväg det. Några veckor senare kom det ett svar.De första fem-sex åren var vi flitiga brevskrivare. Runt tiden för prinsessan Dianas död skrev vi ofta till varandra, minst en gång i veckan. Sommaren 1996 åkte jag till London för att hälsa på John. Han bodde då och bor fortfarande i Notting Hill med Portobello Road bara någon gata bort. Det blev ett besök till året efter. Brevskrivandet avtog lite. Vi pratade i telefon med varandra kanske en gång i månaden. Epost började också konkurrera med brevskrivandet. I början av år 2000 kom John och hälsade på mig i några dagar.
John kallar mig för Kati eller Mrs King. Det senare smeknamnet kommer sig av att vi såg filmen The Madness of King George någon av gångerna, när jag var i London. Jag minns inte om det är kungen som kallar drottningen för Mrs King eller om det är hon som kallar honom för Mr King. I vilket fall som helst är jag Mrs King och John är Mr King.
De senaste tre-fyra åren har vi en pågående och livlig konversation på WhatsApp. Det går inte många dagar utan att vi har kontakt.
Efter Lissabon-resan i påskas, känner jag mig inte längre osäker på att ge mig ut och resa. Jag har en stående inbjudan att hälsa på John (med eller utan barn) i London eller hos hans föräldrar i Algarve. Det börjar bli dags att take him up on that offer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar