Klockan åtta på kvällen är TVn min. Det är ett ganska nytt påfund från min sida. Det gäller sedan i måndags. Oskar knorrar, när han måste överge Youtube, men han har insett att i vissa lägen är mitt ord lag.
Ikväll föreslog jag att barnen skulle sätta sig vid datorn och spela något tillsammans. Jag har sett att de gör så ibland. Gustav sitter vid datorn och Oskar med sin mobil och så spelar de i samma spel. Mitt förslag föll i god jord ända tills Gustav sade att han ville inte spela på mobilen.
Det ville inte Oskar heller. Gustav stod på sig. Oskar blev vansinnig. Gustav gick iväg till ett annat rum och satte sig med sin mobil. Oskar följde efter för att "resonera med honom". Han har en del att lära sig, när det gäller att argumentera för sin sak. Han är van vid att Gustav viker sig för hans vilja. Det har dock börjat förändras den senaste tiden. Gustav står på sig.
Oskar var jättearg och jätteledsen. Han kom till mig och förklarade att han ville inte heller spela på mobilen. Den har så liten skärm. De har ju bara en dator att spela på. Tänk om han hade haft en iPad, så bra det hade varit. Jag lyssnade på honom. Han gick iväg och kom tillbaka med två kuddar, som han ville kasta omkring sig men en blick från mig sade honom att det inte var tillrådligt.
Han stampade omkring en liten stund. Han hittade en bok, som han satte sig med i soffan i kanske fem minuter och tittade på bilderna. Sedan lade han undan boken och gick in till Gustav och sade att Gustav fick spela på datorn. Nu sitter de tillsammans och har kul ihop.
Det är bra att Gustav står på sig. Det är bra att Oskar får motstånd. Det är jobbigt att se sina barn ledsna och arga och det kräver stor beslutsamhet hos mig att inte lägga mig i (förrän det är aboslut nödvändigt och det var det inte ikväll).
Låter som ett livs levande liv.
SvaraRadera