Enmiljardhundratre

- Mamma, hjärnan behöver socker, berättar Gustav.

Det håller jag med om. Socker är energi.

- Om hjärnan bara har ett paket socker, då somnar den, fortsätter Gustav.

- Hur många paket socker behöver hjärnan? undrar jag.

Svaret kommer blixtsnabbt:

- En miljard hundratre.

Kallt i London idag?

Temperaturen i London måste ha sjunkit rejält idag i jämförelse med de senaste dagarna. I den olympiska beachvolleybollturneringen är det dags för herrarna att spela och de stackarna måste klä på sig en massa kläder för att inte frysa.

För visst är det så att de normalt sett spelar iklädda endast minimala byxor?

Tar ut svängarna

Maken har tagit med sig barnen till Jönköping för att hälsa på farmor. De kommer hem på söndag eftermiddag. Jag har 48 timmar alldeles för mig själv.

Det hugger alltid i hjärtat, när jag ser min lilla familj försvinna bort i bilen. En massa hemska tankar om bilolyckor far genom huvudet. Men nu är de framme.

Vad har jag då gjort i eftermiddag? Jag har handlat. Jag har tagit hand om tvätten. Jag har duschat. Jag har ätit godis. Jag har läst. Jag har sovit en liten stund. På det hela taget känner jag mig väl förberedd på att vara mitt eget sällskap i två dygn. Jag har bunkrat upp med böcker, stickning och bakingredienser ... och räcker inte det, så finns ju alltid TV-sändningarna från de olympiska spelen i London, ogräs i trädgården och dammråttor under sängarna. Jag kommer att kunna hålla mig sysselsatt!

Nu väntar jag på att OS-invigningen ska börja.

Kom inte och säg att jag inte kan ta ut svängarna... *asg*

Så här blir det framöver

För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg om att jag är färdig med ett av mina sätt att hålla reda på de böcker jag läser. Så här såg det sättet ut:

Numera använder jag endast den anteckningsbok i vilken jag skrivit upp läsa böcker sedan 1991. Och då ser det ut så här:

Sommarnöje

De senaste dagarna har varit soliga och, hör och häpna, vindstilla. Jag bestämde mig för att tvätta överdragen till sofforna. Inte kuddöverdragen utan de stora, enorma överdragen som täcker soffans stomme.

Att det är vindstilla är en förutsättning för att jag ska kunna hänga överdragen på tork utomhus. För det mesta blåser det halv storm och hade jag dristat mig att försöka hänga överdragen ute under de förutsättningarna, så hade de snart flugit sin kos i vinden.

Sagt och gjort. Igår tvättade jag det första överdraget och idag det andra. Det har varit ett ganska lyckosamt företag. De har inte blåst iväg. De har torkat väldigt snabbt. Det var lätt att få dem på plats på soffstommarna igen.

Vad jag inte hade tagit med i beräkningen var att de blev skrynkliga i tvättmaskinen och det var allt annat än enkelt att stryka dem. Dessutom är det redan nästan olidligt hett som det är utan att man ökar värmen medelst ett ångstrykjärn.

Men nu är det i alla fall gjort. Och jag är nöjd!

Underbar söndag

Dagen kan sammanfattas med några ord enligt följande: grönt, lummigt, skönt, soligt, avslappnat, ljuvligt! Men det bestående intrycket är grönt.

I morse åkte vi till Sölvesborg. Maken och Margrete skulle jobba på sin bok och det bestämdes att även jag och barnen skulle följa med. Vi fick en sådan där härlig dag tillsammans då vi (nästan) inte tittade på klockan. Det känns som om jag "bara har varit" idag. Sådana dagar behövs.

Margrete och Ingvar har en mycket vacker, lummig och grön, grön, grön trädgård. En absolut dröm! (Men jag skulle inte vilja lägga ner det arbetet som behövs för att skapa en så vacker trädgård.) Rabatter med blommor av alla de slag överallt.

I ett hörn av trädgården fanns en liten hönsgård med en ljudlig tupp och åtminstone tre hönor. I ett annat hörn av trädgården fanns en damm, som var full av gäddnate och löv i olika stadier av förmultning. Barnen fick låna varsin håv och sedan var deras lycka gjord. De håvade och rensade i dammen så att det stod härliga till.

Klockan halv ett bjöds vi på lunch. Det var hemmagjorda köttbullar. Till det potatis, egenodlad, och sallad, tillika egenodlad. Svampsås och rårörda lingon, båda plockade av värdparet. Behöver jag säga att det var gott? Det var helt vansinnigt gott!

När arbetet med boken var avslutat, åkte vi allihop ca 6 km till Margrete och Ingvars "sommarstuga". Det är där all odling av ätbara saker försiggår. Det fanns potatis, lök, sallad, kål etc ... och så de vackra blommorna som syns ovan. Där fanns även en "hög" med hö och där kunde pojkarna rumstera runt ordentligt.

På vägen hem körde vi småvägar, som tog oss över Nymölla, Trolle-Ljungby, Vittskövle, Degeberga, Lövestad och Sjöbo. Alla somnade i bilen förutom maken och det var väl tur, eftersom det var han som körde.

70 år!

I fredags fyllde min mamma 70 år! Igår hade vi kalas. Det var skoj och gott och mycket jobb, men ett jobb som jag gärna gjorde. Tänk om vi kunde få ytterligare 70 år tillsammans. Fast ska jag vara noga så har just mamma och jag bara haft 42 år tillsammans.

Med på kalaset var även mammas mormorsmor, Sofia. Hennes deltagande gjordes medelst ett fotografi, som togs på hennes 70 årsdag för en massa år sedan, typ 1930-tal. Min mamma är den första i rakt nedstigande led, som har fått fira sin 70-årsdag sedan Sofia gjorde det.

Varför, varför, varför?

Det känns som om ordet varför används väldigt mycket här hemma. Gustav ställer oräkneliga varför-frågor dagligen. En del är helt hopplösa att svara på:

- Varför gjorde jag så?
- Varför sa jag så?
- Varför ritade jag så?

När jag har lärt mig tankeläsning, så kanske jag kan komma med ett svar.

Ibland är frågorna svåra att besvara av en annan anledning men väldigt intressanta. Idag kom en sådan fråga:

- Varför har vi vår hjärna i vårt huvud?

Det här med egentid

Jag har inget stort behov av s k egentid. Jag tycker att jag får ganska mycket tid till att göra egna saker, som till exempel att läsa och sticka, även när jag har barnen omkring mig. Trots att de fortfarande är små är de självgående och kan långa stunder sysselsätta sig själva. Och jag vill ha barnen runt omkring mig. Vi är tillräckligt mycket ifrån varandra, när jag jobbar.

Men ibland är det skönt att få vara alldeles själv. Det var jag nu i eftermiddag. Maken kom hem från jobbet och jag satte mig i bilen och körde till Staffanstorp för att fixa en punktering på bilen. På väg hem stannade jag till på biblioteket, som nu var öppet (!), och så handlade jag och hämtade ut ett paket till maken. Och allt detta gjorde jag med bara mig själv som sällskap. Det var snudd på ljuvligt! Och en lisa för öronen.

Nu är jag hemma igen. Vi har precis ätit middag. Det blev spaghetti och köttfärssås idag. Så här efter maten har hela familjen bänkat sig i sofforna framför TVn för att titta på SvampBob Fyrkant. Det är också härligt!

Ensam hemma

Gustav tycker att nu, när han är fem år, då är han stor och kan vara ensam hemma. Och vi har börjat pröva så smått.

Han har fått vara hemma själv vid två tillfällen, när Oskar har hämtats från förskolan. Då har det handlat om ca 15 minuter på egen hand. Och det har gått bra.

Idag skulle jag gå till biblioteket med barnen. Gustav ville inte följa med. Jag ville inte bli osams med honom, så jag frågade om han ville vara hemma själv. Det ville han. Sedan höll jag det långa förmaningstalet om vad han inte får lov att göra, när han är hemma själv. Jag är ganska övertygad om att det mesta gick in genom ett öra och ut genom det andra. Dessutom finns det ju ingen chans i världen att jag kan täcka in alla tänkbara scenarion som kan uppstå och handlingsplaner för alla. Så jag försökte fokusera på det viktigaste, vad det nu är.

Oskar och jag gav oss iväg och det visade sig att biblioteket var stängt. Gustavs ensamtid blev därmed inte så lång, lite mer än 30 minuter. Och det hade gått bra. Jag lämnade honom vid datorn och när jag kom hem satt han framför TVn och knaprade på knäckebröd.

Stickar igen

Jag har börjat sticka igen. Och det är så fantastiskt roligt! Senast jag stickade var när Gustav var nyfödd och jag stickade en Pippitröja eller två och de blev så ruskigt dåliga. Jag stickade av någon anledning så väldigt löst.

Det första jag tog mig an nu, när jag återfunnit lusten att sticka igen, var tröjor till barnen. Det verkade vara ett lätt mönster vid första anblicken men ack vad jag bedrog mig. Och det tyckte jag var konstigt, eftersom det faktiskt såg enkelt ut. Jag lyckades med en massa räknande få färdigt fram- och bakstycke. När jag började sticka den första ärmen, så var plötsligt mönstret så där enkelt, som jag ansåg att det borde vara. Det finns en mening, en instruktion, i mönstret för fram- och bakstyckena, som är helt onödig, ja rent av felaktig. Det blev till att repa upp fram- och bakstycke, ignorera den felaktiga meningen och sedan sticka en gång till.
 












Gustav tyckte att jag inte fort nog kunde bli klar med hans tröja. Den blev inte riktigt bra. Ärmarna blev för långa, sett utifrån den biten som ska passa i ärmhålet, som fram- och bakstycke bildar. Det blev lite puffärmseffekt på tröjan men Gustav verkar inte bry sig. När jag stickade Oskars tröja, var jag medveten om att det kunde bli problem, så jag var noggrann med att mäta. Oskar har fortfarande inte velat prova sin tröja än.

Jag har beställt mer garn (se överst i inlägget). Det ska bli en blå tröja till Gustav och en lila tröja till Oskar. Och så ett par strumpor till mig. Den första strumpan i paret blev färdig igår.

Ett par IKEA-besök

De senaste helgerna har vi varit på IKEA ett par gånger. Det är dags att börja få ordning på barnens rum. Till att böja med har det blivit dags för Oskar att byta spjälsängen mot en riktig säng. Vi har diskuterat fram och tillbaka här hemma, om Oskar skulle ta över Gustavs juniorsäng och Gustav skulle få en säng i vuxenstorlek. Men det slutade med att det blev en juniorsäng även för Oskar.











Inne i Gustavs rum har jag ägnat mig åt att sortera LEGO och sortera LEGO och sortera LEGO. Och precis när jag trott att jag har sorterat färdigt, så har jag hittat mer LEGO att sortera. Men nu är det nog färdigt. Det stora och otympliga skåpet i Gustavs rum har fått ett nytt hem och istället så har det kommit en hylla EXPEDIT i dess ställe. Det fanns en tanke att köpa en 16-fackshylla men vi nöjde oss med en med åtta fack till att börja med. Den kan få flytta in i Oskars rum längre fram, om det behövs mer förvaringsutrymme inne hos Gustav.

Också inne i vårt sovrum har det blivit lite förändring. Maken satte upp två hyllor ovanför vår säng och arrangerade lite fotografier och tavlor.

Ord för välling

Oskar sitter i soffan och dricker välling. Jag funderar över hur många olika ord det finns för välling. Gustav sade vinge, när han ville ha välling, och Oskar säger nin-ning.

Färdig

De senaste sex åren har jag skrivit ner första meningen i samt baksidestexten på alla böcker, som jag har läst. Det har blivit några anteckningsböcker under åren.

Idag satt jag med de fyra böcker jag läst ut på sistone och skulle ta itu med skrivuppgiften. Och då kände jag att jag var färdig. Ungefär som Forrest Gump plötsligt var färdig med att springa från kust till kust i USA längre. Jag vill inte längre skriva ner och spara detta. Så nu har jag slutat. Den sista boken jag skrev om blev Leva med barn av Lars H Gustafsson och Marie Köhler.

Jag kommer fortfarande att föra bok över de böcker jag läser. Det har jag gjort i en stor, röd anteckningsbok sedan december 1991. I den kommer jag fortsättningsvis även att anteckna första meningen i de skönlitterära böcker jag läser. Det momentet är jag inte redo att släppa.

Det här med herrskjortor

Jag har ägnat en stund åt att packa upp en nyinköpt herrskjorta. Vad jag inte förstår är varför herrskjortor ska vara så infernaliskt förpackade. Går det inte att sälja herrskjortor hängandes på galgar?

Jag plockade bort två pappremsor och två plastremsor från enbart kragen. Runt en av knapparna satt det et tyglapp, som talade om att skjortan kom med en button guarantee. Skjortan var vikt runt en kartongbit i knappt A4-format. Och sedan var det knappnålar till förbannelse. Vem sätter dit dem? Och hur får den personen nålarna på plats? Det var snudd på ett detektivarbete för mig att hitta alla nålar!

Till sist klippte jag bort prislappen. En sådan brukar finnas även på de skjortor/blusar jag köper till mig själv.

Antimateria och ätpinnar

Have you ever tried picking up a child that doesn't want to be picked up? It's like picking up anti-matter with chopsticks.

                                                         - Conan O'Brien hos David Letterman

Så väldigt, väldigt sant och vilken absolut underbar beskrivning!

Kränkt

Orden "kränkt" och "kränkning" måste vara ganska missbrukade ord i det svenska språket. Det senaste tecknet på detta är en artikel i Aftonbladet.

En kvinna åker till Liseberg. Hon nekades att åka berg- och dalbana, eftersom hennes midjemått var för stort för att passa attraktionens säkerhetsrutiner. Det fanns även en karusell där hon inte fick plats. Kvinnan klagar i biljettkassan och vill ha pengarna för åkbandet tillbaka men det får hon inte. På något sätt kommer hon i kontakt med Aftonbladet, som skriver en snyfthistoria om att hon känner sig ... ja, just det, kränkt.

Säkerhetsdetaljer på åkattraktioner finns där av en anledning. Jag kan förstå att det kan kännas pinsamt om det visar sig att ens kroppsmått är för stora för att man ska få plats i attraktionen. Men det kan väl inte vara en kränkning att nöjesparken håller hårt på säkerheten.

Jag skulle snarare säga att kränkningen (om det nu handlar om en sådan) äger rum, när Aftonbladet bestämmer sig för att skriva en artikel om händelsen. De borde i stället ha talat om för kvinnan att händelsen, om än ledsam, inte har något nyhetsvärde. Genom att ge henne utrymme i media medverkar Aftonbladet till att verkliga kränkningar kan äga rum, när artikeln delas och citeras på flera olika sociala media och allmänheten sätter igång att kommentera.

När allmänheten sätter den sidan till, och det gör den allt som oftast, så är den allt annat än vänlig!

Bondarna

Maken håller på att lära Gustav att spela schack. De har suttit vid köksbordet i ganska precis en timme nu. Gustav har mer eller mindre lärt sig vad pjäserna heter, hur de förflyttar sig och vad spelet går ut på.

Det är roligt att lyssna på samtalet som förs där vid köksbordet. Emellanåt står det klart att Gustav är helt med på noterna. I nästa stund tycks han hitta på egna regler. Vid ett tillfälle bad han sin pappa blunda en stund medan Gustav flyttade sin pjäs. Av ljudet att döma kunde maken sluta sig till att pjäsen flyttades fler steg än vad som är tillåtet för den.

Jag var just ute i köket. Gustav visade mig tornet, kungen och damen. Och så höll han upp en bonde och en löpare.

- Dom här skyddar löparen, sade han och lyfte bonden lite högre.

- Bönderna? sade jag.

- Nej! sade Gustav med eftertryck. Bondarna heter det. Det här är bondpappan och han har sju bondungar.

Marie Curie sade...

Be less curious about people and more curious about ideas.

När jag läste det här citatet för ett par dagar sedan, så kändes det rätt ända in i själen. Jag ska tänka på det nästa gång jag lockas att läsa om skilsmässan mellan Katie Holmes och Tom Cruise. Kändisskvaller behöver man inte leta länge efter. Det snubblar man över vare sig man vill eller inte. Riktigt intressanta diskussioner om tankar och idéer är mer undanskuffade.

Ba-bi-teh!

Det händer att Oskar kommer springande och hojtar:

- Ba-bi-teh! Ba-bi-teh!

Det hände senast för en halvtimme sedan. Ett par minuter senare låg han framför TVn. Han har fått sin önskan uppfylld. Han tittar på Teletubbies.

Higgsbosonen - förstår du?

Jag vaknade strax efter kl 5, d v s för en halvtimme sedan, av en sorts mardröm. Den var inte särskilt otäck, om jag ska vara ärlig, men tillräckligt för att jag skulle vakna. Det fanns spindlar i drömmen, massor och stora, men det var inte spindlarna som gjorde det till en mardröm.

Nåväl, jag satte på datorn och kollade på Facebook. Där hittade jag något (någon?) som kallar sig I fucking love science och hos denne (?) nedanstående bild om Higgsbosonen:

- Kör till hisshuset!

Idag har maken och jag varit på IKEA. Under tiden fick barnen vara hos morfar. Både Gustav och Oskar var stormförtjusta bara vid tanken att få åka till morfar.

När vi satt i bilen, instruerade Gustav sin pappa om hur han skulle köra. Han skulle inte köra till "trapphuset" utan till "hisshuset".

Fram till för ett halvår sedan bodde min pappa i den lägenhet (med viss modifikation) där jag växte upp. Den låg på fjärde våningen i ett hus utan hiss. Gustav har gått upp och ner för de där trapporna några gånger. Det har jag också. Och mina föräldrar! Ibland, ganska ofta, förstår jag inte hur de orkade med att bo på det viset med två småbarn. Tvättstugan fanns i källaren. Och hur många ton har de burit uppför de där trapporna i form av matkassar?

I december flyttade min pappa till en lägenhet, som ligger på femte våningen i ett 16-våningshus. Hans nya lägenhet är jättefin! Och, vilket är ännu viktigare, pappa trivs mycket bra i sitt nya boende.

Gustav har förresten koll på att morfar bor på femte våningen. Redan i bilen på väg till morfar talade Gustav om att vi skulle trycka på femman i hissen.

Bye bye...

... igen!

I juli förra året gav jag upp Coca colan och lyckades hålla mig borta från den ett bra tag. Det var början på min viktnedgång, som till slut resulterade i att vågen visade -16 kg. Coca colan lyckades nästla sig tillbaka. Nej, jag tillät den att bli en alltför stor del av mitt liv igen! Nu känner jag att jag riskerar att börja gå upp i vikt igen, så nu ska colan bort!

Jag har klarat tre dygn nu och det är banne mig inte roligt alls. Det är helt sjukt hur något så onyttigt kan få ett så starkt grepp om mig att jag nästan känner sorg över tanken att inte "få" dricka cola igen. Helt sjukt! Men så är det. Jag klarar inte av att hålla min konsumtion på en rimlig (=låg) nivå. Det är allt eller inget som gäller ... och jag väljer då inget.

Och så hoppas jag så klart att detta ska vara starten på en ny viktnedgång. 10-15 kg till skulle inte vara helt fel.

Higgsbosonen

I tisdags (4 juli) skrev tidningarna om att en ny partikeln har hittats i CERN. Man tror att det kan vara den partikel som beskrevs redan på 1960-talet av Peter Higgs och är som uppkallad efter honom. Det forskarna säger är att de har detekterat en ny partikel som överensstämmer med teorin om Higgs partikel.

Higgspartikeln skulle kunna bekräfta den rådande teorin om universum. Den är den sista pusselbiten i standardmodellen. Då kan forskarna beskriva 5% av universums uppbyggnad för 14 miljarder år sedan och partikeln förklarar varför partiklar i världsalltet har massa.

Maskinen, i vilken Higgspartikeln har observerats, är partikelacceleratorn Large Hadron Collider, som är en 27 km lång tunnel där protonbuntar kolliderar för att skapa otaliga Big Bang i liten skala.

Det är inte partikeln i sig som har observerats utan ”skuggan” av den. Man har gjort miljarder av kollisioner mellan protonstrålar och kollisionerna har efterlämnat andra partiklar som man vet är resultat av Higgs. Partiklarna syns som små gupp på kollisionskurvorna. Forskarna letar efter gupp som värderas på en femgradig ”sigmaskala”. En sigma betyder att guppen kan bero på slumpen. Tre sigma klassas som en betydelsefull observation. För att officiellt kunna säga att Higgspartikeln har upptäckts behövs fem sigma. Nu har forskarna uppnåt 4,9 sigma, vilket innebär att man ligger aningen under 99, 99994 % säkerhet.

Kosmologiforskaren Stephen Hawking och nobelpristagaren Martinus Veltman tvivlar på att Higgspartikeln existerar och menar att standardmodellen saknar något annat än Higgspartikeln.

Higgspartikeln är en boson. Fotonen är också en boson, liksom gravitonen. Gravitonens existens är inte bekräftad. Bosoner är kraftbärande elementarpartiklar.

Källa:

Cern: Vi har hittat en ny partikel av Victor Lindbom. (DN.se 2012-07-04)

Cern jublar i skuggan ny partikel av Gunilla von Hall. (SvD.se 2012-07-04)

Ny partikel löser universums gåta av TT. (UNT.se 2012-04-07)

Wikipedia: Boson

Ledighet behöver inte vara komplicerad

Det skulle inte göra ont att bo här

Det är så skönt att vara ledig utan en massa "måsten". Att kunna ta dagen som den kommer och fylla den med det man vill. I lördags tog vi med oss barnen i bilen och körde till Måryd. Oskar börjar bli så stor nu att han tar sig fram för egen maskin. Vi kan inte gå några jättelånga skogspromenader än men ett par kilometer funkar bra.

Måryd är fyllt med så mycket minnen för mig. När jag var liten, tog mina föräldrar med mig och min bror dit. Jag vill minnas att mamma lyfte på stenar i bäckarna för att visa oss märlkräftor. Vi hade med oss picknickkorgen på sommarkvällar. En gång åkte jag dit med dagis. Det enda, totalt överskuggande minnet från den dagen var att bussen gick sönder, när vi skulle åka hem. Gustav och jag har varit i Måryd tillsammans några gånger under det året vi var aktiva i Skogsknytte. Då lärde vi oss att det finns mycket intressanta saker att "håva" i vattendragen.

I lördags var det soligt och varmt. Vi gick en sväng i skogen och kom sedan ut på enebackarna. Oskar hittade väl intorkade (tack och lov!) komockor som han hoppade på. Gustav plockade gräs och lekte "tupp, höna eller kyckling" med blomställningarna. Vi såg fjärilar och hörde en fasan. Maken och Gustav såg en groda.

Det var en härlig stund där i Måryd, i all sin enkelhet. Det är i sådana stunder som jag verkligen laddar batterierna.

På vägen hem ville maken att vi skulle åka till en utsiktsplats i Harlösa. Det är väl lite mycket sagt att den låg på vägen hem, snarare på omvägen hem. Vi stannade till i Flyinge  för att köpa glass. Jag lärde mig att inte köpa olika sorts glass till barnen. Gustav fick välja sin glass själv. Jag valde glass till Oskar. Big mistake! Really big mistake! Han ville naturligtvis ha samma sorts glass som Gustav. Problemet fick sin lösning, när maken gick och köpte en ny glass till Oskar.

I Flyinge fanns det dessutom en vattenpöl. Och vattenpölar är roliga. Alla eventuella sorger kring glassen glömdes snart.

Jag förstör Gustav

Det är inte så illa som det låter (hoppas jag). Men det händer att Gustav uttrycker sig just så:

- Mamma, du förstör mig!

eller

- Mamma, du förstörde mig!

Det han menar är att jag stör honom. Det hände senast bara för en liten stund sedan, när jag knackade på dörren till hans rum för att tala om för honom att det började bli dags att komma ner till köket och äta frukost. Han satt och tittade på Svampbob på sin dator. Och då fick jag veta att jag förstörde honom.

Äntligen biblioteket

I torsdags fick jag för mig att jag skulle gå till biblioteket och låna böcker. Jag blev riktigt gramse, när jag kollade öppettiderna och insåg att vårt bibliotek är stängt på torsdagar. I fredags var underbara Sara här på besök, så det blev inget biblioteksbesök då heller.

Det är inte precis så att det har gått någon nöd på mig på bokfronten. Jag har böcker att läsa här hemma och det var först i morse som jag läste det sista av Harry Potter and the Deathly Hallows. Och nu i eftermiddags kom jag så iväg till biblioteket så nu är jag välförsedd för ett tag framöver.

Jag inser nu, när jag har kommit hem att Ett fjärran eko av Val McDermid har jag redan läst. Jag skulle egentligen ha lånat McDermids Imitatören men hittade den inte på hyllan. Det får bli en annan gång.

Först ut i högen ovan blev Paganinikontraktet och drygt 30 sidor in i boken så verkar den lovande.

Oljeplattform

Gustav berättar för mig om filmen Cars 2. Han berättar om de olika karaktärerna och så nämner han en oljeplattform. Jag är lite nyfiken på vad han vet om oljeplattformar, så jag frågar honom vad det är:

- Den är ett torn med lampor och eld och den växer i vattnet.