Läsdagbok 2:a kvartalet 2013

April

• The black book av Ian Rankin
• Mortal causes av Ian Rankin

Maj

• Let it bleed av Ian Rankin
• The edge of the cloud av K M Peyton
• Sanningen om GI av Fredrik Paulún
• Hungerspelen av Suzanne Collins (orig. titel: The Hunger Games)

Juni

• Fatta eld av Suzanne Collins (orig titel: Catching fire)
• Black & blue av Ian Rankin
• Verklighetens magi av Richard Dawkins (orig titel: The magic of reality : how we know what's realy true)
• Lärjungen av Hjorth & Rosenfeldt

Periodens stora överraskning var Hungerspelen. Jag har hört mycket talas om både boken och filmen, så när jag hittade hela trilogin för 89 kr på Adlibris slog jag till. Redan efter ett par meningar var jag helt fast i boken. Den var rysligt spännande, nästan för otäck för att jag skulle klara av att läsa den. Uppföljaren, Fatta eld, var också bra - ja, otroligt nog nästan bättre än Hungerspelen. Däremot kunde jag inte ta mig igenom den tredje delen, som jag fann utomordentligt tråkig.

Verklighetens magi hittade jag i ungdomshyllan på biblioteket och det är en bok som jag ska köpa. Den går igenom evolutionen, stjärnor, kosmologi, liv i universum mm på ett lättbegripligt sätt ... även om man måste ha kommit en bra bit in i ungdomsåren för att ha behållning av boken.

Färdig x 2

Gustavs målning från förskolan är inramad. Tänk att det inte tog ett halvår för mig att få det gjort. Det är till stor del tack vare att maken hade en ram hemma som jag kunde använda. Oskars gula målning väntar fortfarande på ram. Jag lyckades inte hitta det jag sökte, när vi var på IKEA i måndags.

Mitt andra färdiga projekt är den här vanten. Det är lite att ta ut segern i förskott att säga att det är ett färdigt projekt, eftersom jag fortfarande har den andra vanten kvar att sticka. Men den första är färdig och den är otroligt skön att ha på handen. Vanten nummer två planerar jag att ha som bilstickning i helgen.

Ska jag kasta den?

Den här handduken ser ut att ha sett sina bästa dagar. Jag använder till att torka håret med och snor upp håret i en turbanliknande huvudbonad, så att jag inte går och droppar vatten överallt. Det syns inte på bilden att den är nästan genomskinlig, när den hålls upp mot ljuset.

Det bär mig så emot att kasta den. Handduken har "alltid" funnits. Jag är så gott som helt säker på att min mamma använde den till att sno in sitt hår efter tvätt, när jag var riktigt liten. Om det stämmer, så är handduken åtminstone 40 år gammal.

Varje gång jag lägger den i tvätten numera tänker jag att jag borde kasta den. Men jag kan inte! Jag tycker för mycket om den ... och ännu så länge fyller den faktiskt sin uppgift. Den dagen den faller i två delar, då ska jag kasta den. Jag lovar!

Storstädning och utrensning

Det regnar idag och det gör att det inte längre finns några ursäkter att inte börja med sommarens stora projekt. Huset behöver städas ordentligt och det är hög tid att börja se över alla våra saker och prylar och göra en stor utrensning.

Jag smygstartade härom dagen, då jag gick igenom våra bokhyllor och bland mina böcker plockade bort volymer jag inte längre vill ha kvar. På fotot ovan syns ungefär hälften av de böcker som ska förpassas bort från vårt hem.

När jag ändå höll på med böckerna, passade jag på att flytta om böckerna i en av bokhyllorna och i samband med det dammade jag av böckerna och hyllplanen. Det är en ansenlig mängd damm som samlas på böcker och i bokhyllor.

Idag tänker jag ta itu med vårt sovrum. Det finns en hel del saker som ligger och skräpar i en fåtölj. Våra sängbord är sorgliga historier, som är belamrade med böcker, serietidningar, LEGO och en massa annat. I garderoben ligger det saker, främst textilier, som aldrig används och det ska nog gå att göra sig av med en del av det. Sist men inte minst så finns det en massa damm i sovrummet och det ska bort.

En sak till ... kanske, kanske tar jag mig i kragen och fållar gardinerna, som maken klippte av för över ett år sedan. Men bara kanske...

Fotosyntesen

I morse hade Gustav och jag ett intressant samtal vid frukostbordet.

- Varför kan man inte andas ute i rymden? undrade Gustav.
- Det finns inget syre, svarade jag.
- Men om man sätter löv ute i rymden, kan man andas då? funderade Gustav vidare.
- Hur tänker du då? bad jag honom förklara vidare.
- Löv innehåller ju syre, säger Gustav.

Ibland blir jag så otroligt imponerad av hur Gustav tänker. Efter den här inledningen fortsatte vi att prata om att det är mycket kallt ute i rymden så bladen skulle inte klara sig där ute. Vi pratade också om att det inte finns någon koldioxid och inget vatten ute i rymden och båda dessa är nödvändiga för att växterna ska kunna bilda syre genom fotosyntesen.

Nu är det ju inte helt sant att det inte finns vatten och syre ute i rymden. Det beror ju på var man befinner sig. Venus atmosfär består nästan helt av koldioxid men där är så varmt, flera hundra grader, att växterna inte skulle kunna överleva för att producera syre. På Mars kan man hitta både koldioxid och vatten men där är det alldeles för kallt för att växter ska kunna klara sig.

Spontan slotttsutflykt

Jag sov mycket dåligt i natt och var vaken i flera timmar mitt i natten. När jag gick upp vid 8-tiden i morse, var jag rejält trött, och hade mest lust att gå och lägga mig igen. Vädret var också sömnigt. Gråmulet och det tycktes som om regnet var på gång att börja falla hela tiden men något höll det tillbaka. För att vi inte skulle bli helt inaktiva idag, bestämde vi oss för att vi skulle ge oss ut och titta på slott. Efter en snabb titt på Internet bestämde vi oss för Hjularöds slott och Bjärsjölagårds slott.

Oskar mådde inte bra i bilen. Han har en tendens att må illa när vi är ute och åker och när vi kom till Harlösa, ropade Gustav från baksätet att Oskar inte mådde bra. Precis då passerade vi en museibensinstation. Det var ett ypperligt ställe att stanna på för att få lite frisk luft samtidigt som vi tittade på gamla bilar och bensinpumpar.

Hjularöds slott ligger inte långt från Harlösa och det var tur, eftersom Oskar fortsatte att ha det besvärligt i bilen. Vi parkerade en liten bit från slottet och nästa meddetsamma Oskar hade kommit ut ur bilen kräktes han två gånger. Stackaren! Men efter det mådde han avsevärt bättre. Vi gick och tittade på slottet, som är känt från TVs Mysteriet på Greveholm, från vägen. Det verkar vara en privatbostad och inte öppet för allmänheten så vi avhöll oss från att gå in i slottsträdgården.

Bjärsjölagård slott hittade vi inte men i stället kom vi till Övedskloster, där vi kunde beundra både alpackor och en vacker trädgård (också den privatägd men dock öppen för allmänheten). I trädgården fanns dammar med fontäner och massor av nate, vackra näckrosor och breda häckar med tunnlar i.

Vårt spontana infall att ge oss ut på en biltur blev mycket lyckat. Det skånska landskapet är vackert, även mulna dagar.

Midsommar på Romeleåsen

Det vore lögn att säga annat än att vädret är mycket viktigt på midsommarafton. De senaste dagarna har jag konsulterat SMHIs hemsida vid flertalet tillfällen för att kunna avgöra om en tur till Romeleåsen skulle vara möjlig eller inte.

Igår kväll såg det ut som om förmiddagen skulle vara fin men att åska och regn skulle dra in under eftermiddagen. Pappa, som skulle med på vår utflykt, och jag kom överens om att vi skulle höras vid redan vid 8-tiden idag på morgonen för att eventuellt bestämma att han skulle vara här strax efter klockan 9.30.

Och så blev det. Pappa dök upp med jordgubbar och ungefär tio i tio satt vi i bilen på väg mot Romeleåsen. Då sade SMHI att det skulle mulna på redan klockan 11 och regnet skulle komma tidigare än vad det hade stått i den tidigare prognosen.

Och hur har vädret nu varit under dagen? Inte en droppe regn! Möjligtvis har vi hört åska lite svagt på håll. Det har varit solsken, mulnande, solsken, mulnande i en salig blandning och strax efter lunch började det blåsa ordentligt. Det har varit varmt. Det har varit ett midsommarväder som jag inte kan vara annat än nöjd med.

Jag har funderat på när jag senast var ute på Romeleåsen och kommit fram till att det nog var sommaren 2000. I december 1999 drog en storm in över Skåne och många träd blåste ner så mycket var förändrat vid det besöket. Även idag var det svårt att känna igen sig. Till att börja med så möttes jag av synen av The Lodge och den gjorde mig beklämd.

När jag var liten och vi var på Romeleåsen varje midsommar för att gå 5-km-rundan upp på klinten, kunde vi innan vi åkte hem köpa glass och ibland även våfflor i serveringen och sedan sitta och njuta av utsikten. Det var svenska turistföreningen som hade ett vandrarhem och servering (Romelestugan) men nu är allt sånt borta och i stället finns The Lodge, som är ett hotell med spa. Usch!

Resten av förändringarna var mer positiva. De handlar mer om att landskapet har förändrats i takt med att skogen har vuxit upp. Det var mest tydligt på ett ställe där jag minns att det var en granplantering där granarna var i storlek av vanliga julgranar. Idag var det betydligt större och det är lite svårt att acceptera att det är inte bara de där granarna som har blivit en massa år äldre.

Rundan vi går, när vi är på Romeleåsen, är som sagt lite drygt 5 km lång. Gustav höll ett bra tempo hela vägen. När vi hade varit uppe på Romeleklint började han bli lite trött och uttråkad så det var tur att nedfärden därifrån är ganska spännande. Oskar gick delar av vägen med större delen av tiden satt han på sin pappas axlar.

Vädret gick inte klaga på. Solsken och V-A-R-M-T. Vi blev rejält svettiga och törstiga. Det var skönt att komma hem igen och hälla i sig en massa vatten. Vi hade förberett midsommarlunchen (potatis, sill, ägg, köttbullar och prinskorv) så det gick snabbt att få maten på bordet och vi kunde sitta ute och äta. Till efterrätt blev det jordgubbar med vispgrädde och chokladkokoskaka.

Barnen har varit ute och lekt i trädgården hela eftermiddagen. När morfar åkte hem vid 17.30, hoppade barnen i badet och därefter somnade Oskar snabbt i soffan.

Midsommarmorgon

Planen för idag är att vi ska åka till Romeleåsen.

Vädret idag har svårt att bestämma sig. Himlen är mulen men molntäcket är inte så tjockt. På sina håll tittar solen fram. Det regnar lite.

Prognosen säger att vi ska ha solsken fram till klockan 14 och då ska det börja åska.

Den som lever får se hur det blir med Romeleåsen...

Hej då förskolan

Barnens sommarlov har börjat nu. Gustav har avslutat sin förskoletid för gott och Oskar kommer att byta avdelning till hösten. Det var med andra ord dags för många avsked, när vi hämtade barnen idag.

Båda barnen fick med sig en mängd saker hem - fotografier, olika projekt, namnskyltar. Bland Gustavs saker fanns en teckning, som han gjort med hjälp av en kula. Ett papper fästes i botten på en skokartong och så hällde han i färg (brun, gul, grön och röd ... mina favoritfärger) och så fick kulan rulla runt och göra ett mönster. Bland Oskars teckningar finns en som han har målat med gul färg på gult papper. Det är en robot som har gått in i ett hus och som inte syns.

I morse frågade jag Gustav vad han vill ha till middag idag. Puffar, blev svaret, vilket innebär de havreringar han äter på yoghurten till frukost. Jag tycker inte att det kvalificerar som middag så jag frågade honom vad han vill ha att äta som är varmt. Varm korv, blev svaret, så det är vad vi gör till middag i kväll. Varm korv med bröd. Jag har bakat en kladdkaka och köpt vaniljglass och det ska vi ha till efterrätt.

Sommarpresent

Se vad jag har fått av min kollega, Linda. En sommarpresent. Vilken överraskning! Och vad glad jag blev och fortfarande är. Det är två nystan av DROPS Lima, som består av 65% ull och 35% alpaca. Med garnet följde ett mönster på vantar och jag kan välja om jag ska sticka på finska eller engelska. Det lutar åt att jag väljer engelska.

Vantar har jag inte stickat sedan jag gick på högstadiet och vi stickade lovikkavantar på syslöjden. Mönstret på de här vantarna ser roligt ut. Jag gillar att sticka flätor och det blir spännande att klura ut hur jag ska göra för att fördela maskorna på fyra strumpstickor för att flätningen ska fungera. Det blir bra övning inför ett par strumpor med flätor som jag funderar att ge mig i kast med. Eller kanske ska jag sticka på rundsticka och försöka mig på det som kallas för magic loop?

Tack än en gång, Linda. Nu tycker jag att du som läser ska titta in hos Linda på hennes ulliga, gulliga och färgglada blogg.

Presenterna tog inte slut där. På jobbet hade vi sommarfest och eftersom jag är inne på mina sista dagar blev det avtackning och jag fick en picknickkorg och en flaska vin. Picknickkorgen kommer väl till pass. Vi hoppas på fint väder till midsommar så att vi kan ge oss ut just på picknick ... och någon picknickkorg har vi inte. Eller hade vi inte. Nu har vi något att packa maten i!

Ny tävling

Malmömilen är, precis som namnet antyder, 10 km lång och loppet gick av stapeln idag. Maken hade anmält  sig och var mycket peppad att springa. Start och målgång var i utkanten av Pildammsparken. Vädret var bra för löpning - soligt, omkring 20 grader och fläktande vindar.

Dagens tävling blev en familjeutflykt. Jag packade lite smörgåsar och något att dricka och så åkte maken, barnen, jag och farmor in till Malmö. Där anslöt sig morfar samt farmors bror.

Det blev en del väntan innan starten och barnen hann precis börja tycka att det var lite tråkigt, när nedräkningen till startskottet började och den första startgruppen släpptes iväg. Maken startade i grupp nummer fyra, ungefär åtta minuter efter startskottet. Totalt var det lite mer än 7000 löpare anmälda till loppet. En del sprang i roliga utstyrslar, bl a såg jag en ko springa förbi.

Efter ca 40 minuter letade vi oss bort till målområdet för att se maken springa i mål. Jag stod redo med kameran och vi väntade och väntade och väntade. Till slut gav vi upp och gick till platsen där vi bestämt att vi skulle samlas vid efter loppet - och där var maken. På något sätt hade vi missat honom. Han var mycket nöjd med sin insats och hans sluttid blev 51 minuter och 21,6 sekunder, vilket räckte till placering 2000.

Nu ikväll satt jag och gick igenom mina foton från dagen. Det fanns ett foto, som jag råkade ta vid ett tillfälle när jag egentligen skulle stänga av kameran. Och vem finns med på det fotot om inte maken!!!

Koma

Ikväll är jag o-b-e-s-k-r-i-v-l-i-g-t trött! Tidigare idag satte jag slutbetygen för mina elever och det är en anspänning. Det konstiga är att det inte är själva bedömningsprocessen och att bestämma vilket betyg det ska vara som är det jobbiga. Det är i stället just den stund, när jag sitter vid datorn och matar in betygen och sedan kryssar i rutan som indikerar att jag är färdig. Då har jag kommit to the point of no return. Blir något fel där så kan jag inte rätta till det själv utan måste ha hjälp av administratören.

Efter att ha kollat, dubbelkollat och trippelkollat så bestämde jag mig för att kryssa i den där rutan och spara.  En stund senare var betygskatalogerna utskrivna och jag kunde signera dem.

Sedan gick luften ur mig. Det var nätt och jämt att jag lyckades hålla mig vaken i bussen på vägen hem.

Triathlon

Triathlon stod på dagen schema. Några glada entusiaster i Genarp anordnade en triathloninspirerad tävling och maken hade, tillsammans med knappt 50 andra, anmält sig för att delta. Det var 4 km löpning, 15 km cykling och 400 m simning.

Igår kväll satt vi och läste igenom tävlingens PM på Facebook och kom fram till att maken nog skulle ta och använda sin gamla skruttcykel, vars kedja hade hoppat av, i stället för någon av sina nyinköpta cyklar. Bansträckningen för tävlingens cykelmoment gick på skogsstigar och grusvägar och då behövs det en cykel med någorlunda rejäla däck.

Dagen bjöd på solsken från en blå himmel, lite vind och inte mer än 17-18 grader varmt. Vid starten vid Genarpsbadet samlades de tävlande och det var en god stämning. Det var nog mest folk från Genarp där. De flesta verkade känna varandra.

I all sin enkelhet var det en välarrangerad tävling. Det fanns ingen tidtagning och deltagarna måste själva hålla reda på att de cyklade tre varv och simmade sexton längder men allting flöt på jättebra. Det var väl en del tävlande som inte följde regeln att man inte fick cykla inne i växlingsområdet.

Förste man att passera mållinjen gjorde det ganska precis en timme efter starten och hans seger var helt ohotad. Maken gjorde en fin insats. Han kom i mål efter 75 minuter och kom någonstans på 7-10:e plats är min bedömning. Och det måste han ju bara vara nöjd med!

Barnen var hemma med morfar, som också såg till att Gustav kom iväg på kalas, och jag kunde därför helhjärtat ägna mig åt att fotografera, både med min kamera och med makens. När vi kom hem blev det tårta, som maken hade fixat tidigt i morse.

Hålla tummen

När vi var i Skånes djurpark igår visade Gustav mig hur man håller tummen för någon. Om du inte vet hur man gör det, så kan du se det på fotot ovan.

Näääää, tänker du nu, det är inte så man gör, när man håller tummen. Jo, det gör man, om man har en mamma som säger att hon håller tummen för något och samtidigt crosses her fingers.

Jag fick förklara för Gustav att på svenska säger vi att vi håller tummen och så visade jag honom hur man gör. Sedan berättade jag att kusin Ludvig korsar fingrarna i stället för att hålla tummen. Gustav var helt med på noterna ... och så undrade han vad "hålla tummen" betyder och ännu mer förklaringar följde.

Gustav är just nu inne i en period då han frågar om vad olika ord betyder och jag lägger mig verkligen i vinn om att ta mig tid och berätta och förklara för honom och ge exempel på hur orden används. Jag ska göra allt för att barnen hjälpa barnen att få stora ordförråd. Det är för övrigt bra mycket lättare att förklara ord än att besvara alla varför-frågor som dyker upp.

Nationaldag på Skånes djurpark

6 juni och Sveriges nationaldag. Dagen bjöd på strålande sol, blå himmel men inte helt övertygande värme. Vi höll oss till vår uppgjorda plan och packade matsäck och gav oss iväg till Skånes djurpark. Djurparken har haft en del bekymmer de senaste åren och jag måste tyvärr säga att det märktes. Det kändes som om antalet djur har minskat. Jag fick i alla fall se min favorit - lodjuret.

Barnen hade redan från början siktet inställt på vad de ville se. Oskar skulle se sälar och det var dags för sälmatning strax efter att vi hade kommit till Skånes djurpark och Oskar var fascinerad. Gustav ville se björnarna och dessa hittade vi också. Björnhonan sov tillsammans med sina ungar, en sysselsättning som väldigt många av djuren tycktes ägna sig åt. Stork och Linderödsgrisar fångade också barnens intresse. Men i övrigt var det nog faktiskt lekparken med dess hinderbana, ponnyridningen och hoppa-lika-långt-som-djuren-sandlådan som de tyckte var roligast. Båda barnen tog en tur på hästryggen.

Alla, utom maken, somnade i bilen på väg hem. Det var tur att maken höll sig vaken, eftersom han satt bakom ratten. Medan middagen lagades badade barnen och tvättade av sig solskyddskräm, grus och sand. Lite senare gjorde Oskar mig sällskap när jag målade mina naglar och han ville också ha lite färg på sina - och det fick han.

Långledigt

Det är en speciell känsla som infinner sig i kroppen, när en längre ledighet sträcker ut sig framför sig. Nationaldag i morgon, klämdag på fredag och så en vanlig helg ovanpå det. Dessutom är det i slutet på terminen, ja på hela läsåret, vilket betyder att jag inte har något att planera inför nästa vecka. Betygssättningen är också under kontroll. Det känns som om jag kan koppla av.

Nu kommer detta inte att innebära att jag sitter i soffan och pillar mig i naveln i fyra dagar även om den tanken känns lockande just i detta nu. Navelpillandet skulle i så fall bytas ut mot stickning.

I morgon planerar vi att åka till Skånes djurpark med barnen. Det skulle vi ha gjort på Mors dag men då regnade det. På fredag är det dags för eleverna på min skola att ta studenten och jag ska åka in till jobbet för att delta i lunchen och sedan se våra 3:or springa ut. På lördag ska maken delta i ett triathlon i Genarp och Gustav ska på kalas. Söndagen är ännu så länge oplanerad.

Att dagarna är fulla med planer gör inget, när tempot på jobbet har avtagit något. Vädrets makter ser ut att vara på vår sida. Det är blå himmel och solsken och idag har det varit lite svalare jämfört med det senaste dagarna.

Gustav har precis lagt ytterligare en sak till att göra-listan: plantera äppelkärnor. Han har plockat nio stycken ur äpplet han äter och nu vill han att de ska ner i jorden.

Min första Haruni

För ungefär ett år sedan gick jag med i en Facebook-grupp som heter Online Stickcafé och där har jag kunnat se den ena vackra sjalen efter den andra. Efter ett tag fick jag en favorit och den heter Haruni. När jag kände att det var dags för mig att försöka ge mig på att sticka en spetssjal, var valet enkelt. Det skulle naturligtvis bli en Haruni.

Jag valde garnet DROPs Fabel, som är ett garn som består av 75% ull och 25% polyamid. Jag använde stickor i storlek 3,5 mm och det gick åt ungefär 2,5 nystan (ca 125 g) för att färdigställa sjalen. Jag gjorde den lite större än vad originalmönstret föreslår.

Mönstret till sjalen Haruni finns att ladda ner kostnadsfritt hos Ravelry och det är gjort av Emily Ross.

Medan jag stickade såg sjalen inte mycket ut för världen. Skrynklig är väl det ord jag först kommer att tänka på. Det var svårt att få en uppfattning om hur den skulle se ut i färdigt skick. När jag hade stickat färdigt, tvättade jag den för hand, och då genomgick sjalen sin första förvandling. Med ens kändes den mindre sträv samt tunnare och lättare. Förvandling nummer två kom i samband med det tålamodsprövande jobbet att spänna upp sjalen på tork. Plötsligt blev den precis så oerhört vacker som de Haruni-sjalar jag hade sett i Stickcaféet.

Jag hade trott att det skulle vara betydligt svårare att sticka spetssjalar men just Harunin visade sig vara riktigt lätt. Jag har förvisso vana att läsa diagram sedan tidigare och det är en fördel. Men jag tyckte också att mönstret var lätt att lära sig, att jag kunde se hur allt hängde ihop och då blev det inte nödvändigt att förlja diagrammen maska för maska - och det underlättar mycket.

Den här, min första Haruni, kommer jag inte att behålla själv. Den ska min mamma få. Men jag är redan igång att sticka en till mig själv. Jag har vidare beställt garn för att sticka en Fellowship-sjal. Det är ett projekt som jag ser fram emot att få påbörja.