Det känns nästan som om James Herriot har funnits med mig i hela mitt liv. Jag var runt tio år, när I vår herres hage började visas på TV och jag blev helt begeistrad av livet som landsortsveterinär. Det var så fantastiska berättelser i varje avsnitt och jag bestämde mig snabbt för att jag skulle bli veterinär. Vägen var utstakad - särskild matte och engelska på högstadiet, naturvetenskaplig linje på gymnasiet och sedan veterinärstudier. Med tiden insåg jag att veterinäryrket inte var något för mig så jag stannade efter två steg i den där målbilden.
Men James Herriot hängde med. Jag har läst hans böcker både på svenska och engelska. De ska läsas på engelska! I boken Dog stories återfinns, så som namnet antyder, endast hundhistorier och där finns den hjärtslitande berättelsen om hunden Amber som får skabb. Tårarna sprutar varje gång jag läser den.
Jag är inte säker på att jag skulle ha samma starka band till James Herriots böcker om det inte vore för TV-serien. Tack vare den har jag bilder, vackra bilder, på näthinnan, när jag läser och jag har ansikten och röster och det gillar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar