När Oskar och jag kom till Gustavs skola i eftermiddags för att hämta Gustav på fritids, ville Oskar inte följa med in. Han ville stanna själv ute på skolgården. Han brukar inte vilja bli lämnad ensam. Jo, hemma vill han gärna vara själv men det har jag ännu så länge sagt nej till. I bilen vill han absolut inte bli lämnad.
Nåväl, efter en snabb överläggning med mig själv, kom jag fram till att han skulle få det förtroendet. Jag satte mig på huk framför honom och drog upp gränserna för honom. Jag trodde faktiskt inte att han skulle stanna kvar ute utan att han skulle komma skuttande efter mig. Men det gjorde han inte.
Hämtningen av Gustav gick i raketfart. När vi kom ut igen, var Oskar mäkta nöjd att han hade klarat sig på egen hand. Han hade ritat figurer i sanden och han hade konstaterat att han är för liten för att kunna klättra upp i klätterställningen med rutschkanan.
I efterhand känner jag mig inte helt bekväm med tanken att lämna Oskar ute på gården så det blir nog en engångsföreteelse. Jag är inte säker på att Oskar delar min uppfattning i den frågan.
nu börjar giganternas kamp
SvaraRadera