Språkförvirrad

Vi är på väg till bussen i Höllviken. Oskar pekar på något på gångbanan och undrar vad det är.

- It's horse poop, svarar jag. Don't step in it.

Så kommer jag på vilket av barnen jag pratar med och säger:

- Det är hästbajs. Och så fortsätter jag: Du talar ju inte svenska.

Det blir liksom fel hela tiden nu. Det är svårt att hålla isär vem man ska prata engelska med och vem som vill höra svenska. Det är också svårt i affärer, när jag ska fråga efter något. Det kan likaväl bli på engelska som på svenska.