I Lund var vädret ganska hyfsat men i Helsingborg blåste det halv storm och det regnade, inte mycket men dock. Det var inte alldeles lockande att kliva ut från Centralstationen i Helsingborg.
Vårt mål var Kärnan. Precis som väntat tyckte barnen att det var jätteroligt att springa upp och ner i trapporna. Det är alltid lika förunderligt hur trötta barnben kan få en massa energi, när de får springa och klättra och inte bara gå rakt fram på plan mark.
Kusinerna hade jätteroligt tillsammans. Speciellt Gustav och Ludvig höll ihop medan de sprang upp och ner i trapporna.
Fyller på energiförråden innan hemfärd |
Det där med att närmast vägra gå på slät mark känner jag igen från Luddes pappa. Jag minns en "promenad" från picknicken på Billebjär en ljuvlig sommarkväll till bilen. Han var fyra och totalt envis: han skulle inte gå. Några veckor senare semestrade vi i Tyrolen. Där finns det berg och backar. Där sprang han miltals upp och mer i sluttningarna, dag efter dag.
SvaraRadera