Den gamla prästgården

Precis innan vi skulle gå hem från släktträffen i lördags, sade vi hej då till min kusin Maivor. Hon frågade om vi ville titta in hos henne, när vi körde söderut på söndagen. Vi hade tänkt att åka till Omberg och till Gränna men planer kan ändras och i det här fallet var det inte ett svårt val att göra. Det viktiga, nämligen polkagrisstänger till barnen, hittade jag på Konsum i Vadstena, så jag behövde inte bryta det löftet till Gustav.

Maivor och hennes man bor i en gammal prästgård på den småländska landsbygden. Det var inte helt lätt att hitta, trots Maivors beskrivning, som löd något i stil med "rött hus, det enda huset med gärdesgård, stenpelare". Vi lyckades ändå köra förbi det. Någon gärdesgård såg vi inte även om den var hur tydlig som helst.

Vilken idyll! Ett vackert hus. Stor, lummig trädgård. Underbara, stora, gamla askar. En allé längs uppfarten. Mellan träden skymtar en sjö på andra sidan vägen. Sååååå vackert!

Vi bjöds på god lunch - älggryta, potatis, sallad och till efterrätt ostkaka, grädde, jordgubbssylt och egenodlade jordgubbar - och mycket trevligt sällskap - Maivor, hennes man, son, svärdotter och två barnbarn. Barnen fick också möjlighet att leka med LEGO och det är alltid en stor lycka för dem.

Den gamla prästgården såg inte alls ut som jag hade förväntat mig (verkligheten var mycket bättre även om det inte var något fel på den mentala bild jag hade gjort mig). Jag hade föreställt mig att den låg i ett litet samhälle, att det var ett stenhus med putsad fasad, ljust gulmålad men breda vita knutar. Jag kan inte begripa hur jag har gjort mig den bilden.

Mätta och belåtna lämnade vi prästgården och fortsatte söderut för att göra ett nytt stopp hos min kusin Ingrid. Även här bjöds vi på förtäring, ett dignande fikabord som presenterade både smörgåsmat och kakor. Jag åt smörgåsar gjorda på ett utsökt rotsaksbröd, som innehöll både morot och rödbetor. Barnen fick leka med LEGO igen - himmelriket för dem.

Strax före klockan 21 lämnade jag pappa i Malmö och en knapp halvtimme senare parkerade jag hemma i Lund, alldeles vanvettigt trött. När barnen och jag kom in och satte på TVn för att se EM-kvartsfinalen mellan Frankrike och Island, stod det redan 2-0 till Frankrike. Barnen höll sig vakna till ungefär 22:30. Jag kom inte i säng förrän klockan 00:30, vilket var alldeles försent och när jag sedan vaknade klockan 4:10 och inte kunde somna om, så blev måndagen en dag i lathetens tecken.