I söndags gjorde Oskar och jag ett besök i källarförrådet för att hämta upp en kartong, som vägde sina modiga kilogram. I kartongen ligger mina gamla dagböcker.
Det fattas några. Det är de tre första jag skrev. Jag tror att det är tre men det kan även röra sig om två. Jag är glad att dagboken med våren 1987 finns kvar.
Jag har läst igenom (=skummat) de fyra första. Mitt bestående intryck är att det är mycket som har hänt som jag inte kommer ihåg, både på gott och ont. Och så finns det saker, som jag kommer ihåg men som jag inte har skrivit om.
En hel del är roligt att läsa. Annat är pinsamt och direkt plågsamt.
Jag skriver fortfarande dagbok, om än sporadiskt. Efter att ha läst igenom mina gamla dagböcker känns det viktigt att fortsätta att skriva. Men för vem skriver jag? Jag är långt ifrån säker på att jag vill att någon annan läser. Vissa saker borde definitivt censureras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar