... på morgonpromenaden känns det som om jag bara vill ge upp. Efter 45 minuter känns det som om jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Plötsligt har mina kilometertider förbättrats påtagligt. Antingen så gjorde en vilodag susen eller så fungerar Runkeeper dåligt på min dåliga mobil. Jag plockade fram min Garmin-klocka nyss och lade den på laddning. Den får följa med ut i morgon och ge en second opinion. Jag ska även passa på att använda pulsklockan (om jag minns var jag lagt den).
Jag kom ut på promenaden tidigare än jag brukar, eftersom jag vaknade onödigt tidigt. Mobilens alarm skulle ljuda klockan 5:45 men min hjärna tyckte att det var dags att vakna en timme tidigare. Det blir en tung dag med bara fyra timmars sömn i bagaget.
Jag tittade på EM-finalen igår kväll. Portugal besegrade Frankrike med 1-0. Målet gjordes i förlängningen och det såg jag inte, eftersom jag hade somnat i soffan. Jag vaknade när det var sju-åtta minuter kvar och dessa minuter var gastkramande. Det känns ovant att ett lag, som jag håller på, faktiskt vinner.
När jag kom i säng igår, åskade det på avstånd. Det mullrade ganska bra. Ett lätt regn föll och sedan upphörde det. Precis när jag släckte efter att ha läst en stund, var det som om någon öppnat en kran utanför sovrumsfönstret. Regnet skvalade. En enda blixt såg jag. Nu på morgonen har jag sett bilder från en åskapp och det ser ut som om det var ganska rejäl åska som passerade södra Skåne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar