- Jag tycker inte om sån där fil

Pappa frågar Oskar:

- Vill du ha lite fil?

Det vill Oskar inte ha så pappa dukar undan hans tallrik. Så fort Oskar har satt sig vid bordet säger han:

- Jag vill också ha fil.

Pappa suckar lite lätt och hämtar en tallrik till Oskar och häller upp lite fil. Oskar tittar på tallriken och säger:

- Jag tycker inte om sån där fil.

Lugnet efter stormen

Simone har dragit vidare och lugnet har lagt sig. Himlen är fortfarande mest gråmulen men solen tittar fram emellanåt. Det har regnat en del under förmiddagen.

Strömmen gick en stund under kvällen igår. Barnen och jag satt och tittade på TV, när det plötsligt blev mörkt. Oskar var förbryllad:

- Tepen gick tönner, gick han runt och sade upprepade gånger. (Om du behöver översättningshjälp så betyder det TVn gick sönder.)

Efter en stunds letande hittade vi ljus. Inte helt lätt, eftersom vi packade ner alla nästan alla ljus och ljusstakar i flyttkartonger för några veckor sedan. En pannlampa fanns till hands, eftersom jag hade använt den medan jag stickade härom kvällen.

Jag hade sett till att ladda mobilen och kunde läsa på Skånska Energis hemsida att strömmen beräknades vara tillbaka klockan 23:15. Det visade sig att vi inte behövde vänta så länge utan tio minuter senare kom strömmen tillbaka. Totalt sett var vi väl strömlösa i 30-40 minuter.

Minns Gudrun

Ute vrålar vinden runt huset. Stormen Simone är här! Vädret har minst sagt varit varierat under dagen. Vissa stunder har det blåsten ackompanjerats av solsken, blå himmel, gråa moln och regn ... samtidigt. För någon timme sedan visade väderstationen vi har i köket att det blåste 21,8 sekundmeter.

En dag som idag minns jag stormen Gudrun och även stormen Per. När Gudrun drog in över landet, hade vi precis flyttat till Ingebo utanför Mösterås. Vi satt och tittade på nyhetssändningen klockan 18, när det plötsligt blev mörkt. Becksvart! Vinden dånade och emellanåt var jag övertygad om att rutorna i fönstren skulle blåsa in i huset.

Det tog fem dygn innan vi fick strömmen tillbaka och ytterligare en vecka innan telefonen fungerade igen. I Ingebo eldade vi för att få värme och för att det uppvärmda vattnet skulle kunna cirkulera i huset behövdes en pump. Det var även en pump som såg till att vi fick vatten i kranarna. Pumpar behöver el för att fungera. Det var alltså inte vara elen som försvann utan även vattnet. Och det är bra mycket mer besvärligt att vara utan vatten än att vara utan el!

Vi lyckades få tag på ett "elverk". Det heter säkert något annat, en sådan där grunka som går på bensin och genererar el. Den kunde vi koppla till pumpen som hörde till pannan, så att vi kunde elda. Vi kunde även koppla den till enstaka lampor och jag har för mig att vi även kopplade in mikron och kylskåpet.

Dagen efter stormen körde vi in till Mösnterås för att duscha på badhuset. Jag duschade även på jobbet under dagarna som följde. Varje dag när jag körde hem från jobbet hoppades jag att jag skulle se att det lyste i husen jag passerade på vägen men det var bara mörkt, mörkt, mörkt. Men den femte dagen, så möttes jag av ljus och när jag körde upp på gårdsplanen framför vårt hus, så lyste det som en julgran. Det var en underbar syn.

När det var dags för Per, var jag gravid med Gustav och bestämde mig för att inte stanna i Ingebo utan åkte hem till mamma i Lund. Men på vägen stannade jag i Växjö för att gå på en helgkurs och det var just den helgen Per slog till. På kvällen, efter första dagens träff, körde jag i snöstorm mellan Växjö och Ljungby och jag har nog aldrig varit så rädd. Så här i efterhand kan jag inte begripa varför jag inte tog in på hotell i Växjö för natten.

Även efter Per var vi av med strömmen ett par dagar men det slapp jag bekymra mig om eftersom jag inte var hemma i Ingebo.

Idag tror och hoppas jag att vi inte ska bli av med strömmen. Det känns lite otroligt att det skulle hända här. Men lamporna blinkar emellanåt, så risken finns ju.

Meeeeen...

Vi har tittat på bilder av Vintergatan och även sett var i Vintergatan vårt solsystem finns. Gustav konstaterade snabbt att han har ritat fel på sin bild av Vintergatan, eftersom han placerade solen i mitten av galaxen. Jag förklarade att han ritade så som hans inre bild sade honom att det är men nästa gång kommer han att rita annorlunda, eftersom han har lärt sig mer om Vintergatan.

När Gustav satt och ritade igår, berättade han för Oskar att vi inte kan lämna Vintergatan, eftersom det är vårt hem.

Det ritas...

R2D2 och C-3PO

... och ritas och ritas här hemma. Det är en effekt som förskoleklassen har haft på Gustav. I förskolan ritade han endast när det var en gemensam uppgift för alla barnen. Hemma ritade och målade han bara om jag tog initiativ till det.

De senaste två veckorna har Gustav producerat ett snart oräkneligt antal teckningar. Han har ritat teckningar till sin lärare, L, och till fritids"fröken", A. Oskars kompis, M, har också fått en teckning.

Under gårdagen var temat rymden och till att börja med Star Wars. R2D2, C-3PO, Darth Vader, rymdskepp, dödsstjärnor, onda som jagar goda, exploderande planeter och stjärnor växte fram på papper efter papper.

Klonsoldater, vars uniformer fått sandfläckar, jagar R2D2 och C-3PO.
Darth Vader finns med på ett hörn.

Senare på kvällen vändes fokus mot vårt solsystem och Vintergatan.

Ritandet fortsätter nu på morgonen. Någon extra timme med sömn blev det inte i natt (omställning från sommartid till vintertid). Barnen vaknade strax före klockan fem och har vid det här laget varit i farten i lite mer än två timmar. Gustav ritar både nya bilder samt gör förbättringar i gårdagens.

Konspiratorisk

Fredagens Skavlan var riktigt sevärt. Jag är så glad att jag höll mig vaken för att se intervjun med Malala Yousafzai (och hennes pappa).

Den norska prinsessan Märta-Louise var också gäst i programmet för att prata om änglar. Kontrasten mellan Malala och Märta-Louise, och vad de väljer att ägna sina liv åt, var enorm. Det är nästan så att jag känner mig konspiratorisk och tror att redaktionen bakom Skavlan hade en baktanke med att låta dessa två kvinnor vara gäster i samma program. Märta-Louise skulle med den position hon har kunna uträtta många viktiga saker i världen, till exempel arbeta för flickors rätt till utbildning ... men hon ägnar sig åt änglar och healing.

En tappad vante

Oskar gjorde dagens goda gärning, när jag hämtade honom på förskolan idag. En pappa var också där och hämtade sina barn. De var på väg att gå ut genom dörren. Jag satt och plockade med Oskars kläder, när ett av de andra barnen började gråta. När jag tittade upp såg jag Oskar springa mot den öppna ytterdörren och han ropade något.

När Oskar kom fram till tröskeln, böjde han sig ner och plockade upp något från golvet. Det ledsna barnet hade tappat sin ena vante, när pappa lyfte upp henom i vagnen. Oskar lämnade vanten till det ledsna barnet, som slutade gråta och pappan tackade Oskar för hjälpen.

Fredagskoma

Fredagarna på jobbet är en enda lång upploppsraka som leder fram emot två dagars ledighet - och den här veckan även till en veckas höstlov. Jag ser fram emot att komma hem, äta middag och sedan sätta mig i soffan och sticka. De två första delarna uppfylls alltid. Den sista är svårare att orka med. Det är konstigt att något som är så roligt, som jag ser fram emot så mycket, inte orkas med.

Ikväll blev det tre varv stickade innan jag lade ifrån mig garn och stickor. Jag har tittat på Doobidoo (som jag alltid får för mig heter Diggiloo), som var småtrevligt med Filip och Fredrik i det ena laget. Jag hade bestämt mig för att skippa Skavlan men så såg jag att Malala Yousafazai ska vara en av gästerna och det vill jag gärna se, så sömnen får vänta en stund till.

Oskaruttryck

- Jag vet ingenting, säger Oskar när jag frågar honom något som han inte kan svaret på eller när hans språk inte räcker till för att svara.

- Jag gillar inte om det, säger Oskar när det är något han inte tycker om.

Just nu gör Oskar något som jag tror att han "gillar om". Han ligger utsträckt i soffan, mätt i magen, och tittar på barnprogram. Jag gjorde pannkakor till middag. Gustav ska på utflykt med förskoleklassen i morgon och det ska med matsäck och då blir pannkakor bra. Det visade sig att pannkakor är något som Oskar "inte gillar om" så han åt köttbullar i stället. Nu får vi slappa en stund innan det blir dags att påbörja gå-och-lägga-sig-proceduren.

När barnen har somnat, ska jag sätta mig och rätta mina fysikniors prov i atom- och kärnfysik. Sedan är ännu en vanlig torsdag till ända.

Migrän och vardagsmatematik

I förra veckan hade Gustav huvudvärk vid ett par tillfällen. När den kom även på helgen, efter att han tittat på TV, tog jag igår kontakt med skolsköterskan och frågade om hon kunde kolla Gustavs syn. Det kunde hon och det gjorde hon idag.

På långt håll är Gustavs syn perfekt. Hur det står till med närseendet kan inte kontrolleras på skolan men, om vi vill, skickar skolsköterskan en remiss till ögonläkare. Hon är dock inte säker på att det är synen som är orsaken. När Gustav berättade för henne om sin huvudvärk, hur den känns, att den sitter över höger öga, att han blir väldigt trött när den går över, då gick hennes tankar till migrän.

Med tanke på att Gustav har två föräldrar som båda har migrän emellanåt så är det kanske inte en helt otrolig förklaring. Jag minns hur Gustav låg helt utslagen av huvudvärk två helger i början av det här året. En kontakt med Barnläkarmottagningen blir nästa steg.

Den här veckan har barnen varit helt galet trötta, när jag hämtat på förskola/fritids. Båda är på uruselt humör men ändå har vi haft två mysiga kvällar tillsammans. Det gäller att möta dem på rätt sätt, bortse från den egna tröttheten efter en dag på jobbet och absolut undvika att själv falla in i ett trotsigt-barn-beteende. (Jo, det händer att jag hamnar där ibland.)

Oskar har hjälpt mig med middagen igår och idag. Han drar fram en stol till spisen och står och rör grytorna vare sig det behövs eller inte. Idag hjälpte han till med dukningen också. Jag frågade hur många tallrikar vi behövde. Det visste han först inte alls med sedan menade han att vi behövde tio stycken. Jag öppnade diskmaskinen, som var full med ren disk, och Oskar fick plocka tallrikar och bestick därifrån. När han var klar, stod det tre tallrikar med tillhörande kniv och gaffel på bordet ... och det var helt rätt. Vi räknade tillsammans och kom fram till att det var tre tallrikar. Det går att hitta matematik i många situationer.

Firat födelsedag

Min pappa fyllde år igår. Idag har vi firat hans födelsedag. I förmiddags slog jag in presenterna och det krävde lite uppfinningsrikedom efter som jag inte hade en tillräckligt stor bit papper för att slå in det stora paketet på vanligt sätt.

Oskar kunde inte hålla sig, när morfar öppnade det första paketet. Han talade om vad det innehöll men eftersom han inte talar rent, förstod morfar inte vad Oskar sade.

- Han sa inte att det är batterier i paketet, hjälpte Gustav till.

Batterierna behövdes till den radiostyrda helikoptern som fanns i det stora paketet. Om jag inte minns helt fel, så var det Gustav som bestämde att morfars helikopter skulle vara guldfärgad. Pappa såg den här helikoptern på Hamleys på Emporia, när han var där med Gustav i somras. Han berättade om den och jag bestämde mig direkt att det skulle bli årets födelsedagspresent.

Helikoptern är otroligt lätt och otroligt tålig. Det går att krascha den hårt utan att den går sönder. Och det är tur! Det var inte helt enkelt att manövrera den. Pappa lyckades få ganska bra kläm på det men Gustav var riktigt duktigt från första stund.

Oskar blev mycket olycklig, när han förstod att helikoptern inte skulle följa med oss hem.

Hur svårt kan det vara...

... att räkna tio maskor? Tydligen alldeles fantastiskt svårt.

I mönstret jag stickar står det att jag ska sätta tio maskor på en tråd. Och det gör jag. Tror jag. När jag ska fortsätta sticka, tycker jag att det är något som inte stämmer men stickar ändå två varv. Då står det klart för mig att något verkligen inte stämmer och jag räknar maskorna jag satt på en tråd ... och på tråden finns det 11 maskor!!!

Jag utbrister.

- Hur svårt kan det vara att räkna tio maskor?

Gustav tittar på mig.

- 1... 2 ... 3... 4... 5... 6... 7...8... 9... 10. Så där. Inte svårt alls!

Letat och letat och letat

De senaste två månaderna har jag letat efter boken Bebis gnällig. Det är en bok som jag har lånat till barnen på biblioteket och den har varit totalt försvunnen.

Lånetiden har gått ut och jag har lånat om ... ett par gånger. Den möjligheten är nu uttömd, så det var verkligen på tiden att boken kom fram.

För en stund sedan gjorde jag ett nytt sök och jag fann den! Den låg ovanpå expedithyllan i Gustavs rum. Om den har legat där hela tiden eller om den har hamnat där på sistone har jag ingen aning om. (Nej, jag dammar inte särskilt ofta.) Det spelar mindre roll. Den är funnen och den ska tillbaka till biblioteket IDAG!

Hurra...

... idag sov jag till klockan 6:30. Eller bra nära, i alla fall. Oskar väckte mig klockan 6:23.

Så hur gör man då för att sova till 6:30? Man gör ingenting särskilt. Går och lägger sig, när det känns som att det är dags. Inga planer om en idealisk "vaknatid".

Nu börjar klockan närma sig åtta. Gustav sover fortfarande. Han har haft huvudvärk två kvällar i rad. I torsdags kväll hade han lite, lite förhöjd temperatur - dock inte feber. Dagtid tycks han vara pigg och glad. Återstår att se hur han mår, när han så småningom vaknar.

Tyskland ... Thailand...

Jag fick för mig att kolla om Gustav kom ihåg flaggorna vi tittade på igår. Jag letade upp Tysklands flagga  på internet och frågade Gustav om han visste vilket land den hörde ihop med.

- Nääää ... Thailand kanske...?

Då gjorde jag ett försök med den finska flaggan.

- Spanien...?

Nåja, det visade ju sig i alla fall att Gustav kan lite fler länder än Tyskland, Finland och Kanada. Apropå Kanada. Jag tog fram den kanadensiska flaggan och visade Gustav.

- Kanada!

One down, many to go...

Google is your friend

Hmmm, kanske ska jag inte vara fullt så okritisk i mina uttalanden men Google kan man använda till mycket. Just nu far barnen omkring i vardagsrummet med var sitt pappersflygplan. Gustav frågade om jag kan vika pappersflygplan ... och det kan jag. Jag lärde mig det som barn och använder fortfarande samma vikning.

Men visst ska man vidga sina vyer? Det måste finnas massor med olika sätt att vika pappersflygplan. Jag gjorde en snabb sökning på Google och hittade ett par YouTube-klipp som vi tittade på tillsammans. Ett av klippen visade ett grymt bra pappersflygplan ... och det visade sig vara ett alldeles riktigt konstaterande. Det flyger fantastiskt bra och barnen är superlyckliga ... och jag måste titt som tätt ducka för att inte få ett pappersflygplan rakt på näsan.

Härom kvällen undrade Gustav hur Tysklands flagga ser ut. Det hittade vi snabbt med hjälp av Google. Därefter hann vi med att titta på Sveriges, Finlands och Kanadas flagga. Fler länder kom Gustav inte på. Jag föreslog Danmark och då fick vi Norges flagga på köpet. Och naturligtvis måste vi titta på kusin Ludvigs flagga - USA:s flagga.

Jag är ganska övertygad om att det inte var sista gången barnen och jag använde Google tillsammans.

Hur göra för att sova till 6:30?

Jag har prövat att vara uppe sent, det vill säga till midnatt. Det funkar inte. Jag vaknar ändå klockan fem.

Igår gjorde jag tvärtom. Jag gick och lade mig före klockan nio på kvällen, läste en stund i A Question of Blood, somnade strax efter 21:30.

I morse hörde jag när barnen gick upp men sov vidare. Tio i åtta kom Gustav och frågade om jag ville ha ett kokt ägg till frukost och då kändes det alldeles lagom att gå upp.

Det var ett bra tag sedan jag sov så länge i ett sträck. Jätteskönt! Men inget jag kommer att göra till en vana, eftersom det känns som om halva dagen har gått, när jag vaknar så sent. Jag har siktet inställt på 6:30!

Nej, det är inte alls...

... en mild höst! Jag tar tillbaka allt jag skrev om det tidigare idag. Det blåser småspik genom märg och ben. Alldeles otroligt oskönt!

Fastnade i Spotify

Det var fredag igår och fredagar på jobbet är fullspäckade med lektioner och jag är rejält trött, när jag kommer hem. Jag hade dock föresatt mig att jag inte skulle gå och lägga mig tidigt, i en förhoppning att jag skulle kunna sova till åtminstone 6:30 idag på morgonen.

Fredagskvällen tillbringade jag i soffan med en ny stickning - en tröja till Gustav. På TV blev det så småningom Skavlan, som lyckades fånga mitt intresse en stund. Fokus flyttades så småningom till Spotify i stället. Ett "samtal" på Facebook inspirerade mig att börja göra spellistor för ett par år på 1980-talet.

Spotify har en tendens att slå klorna i mig och inte släppa mig på ett bra tag. Två spellistor fick jag ihop, en för 1985 och en för 1986, och jag är mycket nöjd med dem. Idag på morgonen kom jag på att jag inte har med några svenska låtar i någon av listorna ... så det MÅSTE jag ju råda bot på under dagen.

Hur gick det med att sova till 6:30? Inte så bra. Klockan var en bra bit efter midnatt innan jag somnade. Ändå vaknade jag strax före klockan sex. Barnen vaknade tjugo minuter senare och dagen rullade igång med Alfons Åberg-filmer på YouTube innan det var dags för frukost.

Mild höst

Vid midnatt var jag ute en kort stund för att kolla om jag hade låst bilen. Det hade jag. Även om det var blåsigt var det mycket milt ute. Inte alls kallt. Det var svårt att tro att det var mitt i natten halvvägs in i oktober månad.

Att vintern lurar runt hörnet påmindes jag om på jobbet. I veckans skolblad fanns information vad som gäller om det blir snökaos framöver, vad man ska göra om skolbussen inte kan ta sig fram. Vintern som gick var skolan stängd åtminstone ett par dagar på grund av snön.

När jag kör hem från jobbet och närmar mig Sjöbo, har jag en vacker utsikt över träd i härliga höstfärger. Flera gånger har jag tänkt tanken att jag skulle vilja stanna och ta ett foto. Men det får stanna vid en tanke, eftersom det inte är tillrådligt att parkera mitt på en 90-väg.

Igår hade jag sällskap av en kollega i bilen och vi kom att prata om färgerna på löven. Att löven skiftar färg tror man beror på att de drar in klorofyllet för att hushålla med näringen. Klorofyllet är bundet till ett visst protein och för att inte slösa med kväve, som är en begränsande näringsämne, ser trädet till att bryta ner proteinet till aminosyror för att spara dem till nästa säsong. Alen, som kan fixera luftens kväve och inte är beroende av det kväve som finns i marken, behöver inte vara lika sparsam och fäller sina blad gröna.

När det gröna klorofyllet försvinner från löven, är det andra färgämnen som syns i stället. Karotenoider ger bladen dess gula färg medan antocyaniner gör dem röda. Bladens färg påverkas också av andra faktorer. Om temperaturen ändras snabbt, kan löven bli riktigt röda. Träd som har stått i solen har klarare och starkare färger än träd som har stått mer i skuggan. En varm, torr sommar som följs av en torr höst ger bättre färger än om hösten är blöt.

Flyttfåglarna är på väg söderut. Vi såg fem stora flyttstreck dra förbi över den gråmulna morgonhimlen medan vi åt frukost för en stund sedan.

Hösten ÄR en härlig årstid på så många sätt även om dagarna blir kortare och kortare.


Källor:
Höstfärger
Därför ändrar löven färg på hösten
Bladen byter skepnad under hösten

Nobelpriset i litteraur 2013

den samtida novellkonstens mästare

Så lyder motiveringen till att den kanadensiska författarinnan Alice Munro tilldelas årets Nobelpris i litteratur.

Idag glömde jag nästan bort att det var dags för litteraturpriset. Jag hade förvisso inte möjlighet att följa direktsändningen från Stockholms börshus vid 13-tiden, eftersom jag precis då var på väg att starta upp en kemilektion. Och just då hade jag inte heller en tanke på Peter Englund och hans förestående meddelande.

Under kemilektionen visade jag en film om Alfred Nobel och dynamiten, eftersom vi läser om alkoholer och därmed glycerol/glycerin som används för att framställa nitroglycerin. När filmen (och lektionen) var i stort sett slut, kom jag ihåg dagen tilldragelse och så fort jag kunde skyndade jag mig att kolla vem som fått den stora äran.

När jag läste namnet Alice Munro sade det mig ingenting. Jag läser inte noveller, så det är inte konstigt att jag inte känner till novellförfattare. I bilen på vägen hem från jobbet lyssnade jag på radion och när jag hörde namnet uttalas så kändes det mer bekant. Jag tror dock inte att jag har läst något av Alice Munro men det går att råda bot på.

Docklek

Jag hämtade Oskar på förskolan efter jobbet. Han lekte med bästa kompisen, M. Oskar var utklädd till brandsoldat och M till polis och de körde runt med var sin dockvagn. När vi satt i bilen för att åka och hämta Gustav, frågade jag Oskar:

- Lekte du och M med dockor?

Det var ju en ganska dum fråga egentligen, eftersom jag redan visste att det var just det som barnen höll på med, när jag kom och avbröt leken.

- Nääää, blev Oskars svar.

Och det hade jag inte väntat mig. Jag frågade i stället om de hade lekt polis och brandman.

- Nääää.

- Vad lekte ni då? undrade jag lite smått uppgiven.

- Vi lekte med bäbisarna, sade Oskar med ett tonfall som fick mig att förstå att han tyckte att jag var allt lite korkad som inte förstod det själv. Och det hade han väl rätt i, att jag var lite korkad som inte förstod att det var bebisar i vagnarna och inte dockor.

Nobelpris i kemi 2013

Martin Karplus, Michael Levitt och Arieh Warshel får dela årets Nobelpris i kemi och motiveringen låter som följer:

för utvecklandet av flerskalemodeller för komplexa kemiska system

För att förstå och förutspå kemiska förlopp krävs kraftfulla datorprogram och trion lade grunden för dessa under 1970-talet. Är du intresserad av att veta mer om årets kemipris kan du läsa här.

Nobelpris i fysik 2013

Kungliga Vetenskapsakademien meddelade idag att årets Nobelpris i fysik tilldelas Francois Englert och Peter W Higgs

för den teoretiska upptäckten av en mekanism som bidrar till förståelsen av massans ursprung hos subatomära partiklar, och som nyligen, genom upptäckten av den förutsagda fundamentala partikeln, bekräftas av ATLAS- och CMS-experimenten vid CERN:s accelerator LHC

Det var redan 1964 som de båda oberoende av varandra föreslog teorin, som bekräftades genom upptäckter först förra året.

Teorin, som belönats idag, är en central del i fysikens standardmodell, som beskriver hur världen är uppbyggd. Allting består av några få byggstenar, materiepartiklar, som styrs av krafter som förmedlas av kraftpartiklar. Higgspartikeln är fundamental för standardmodellen. Partikeln är en vibration av ett osynligt fält, higgsfältet, som fyller hela rymden. Det är genom kontakten med fältet som partiklarna får sin massa. Om partiklarna inte hade massa, skulle de fara omkring i ljusets hastighet, och vi skulle inte existera.

Standardmodellen kan inte förklara allt om universum. Det finns motsägelser. Standardmodellen säger att neutriner inte har massa medan ny forskníng indikerar att de faktiskt har det. Dessutom omfattar standardmodellen bara synlig materia och den tror man utgör bara 20% av all materia i världsalltet.

Jag har skrivit om Higgs-partikeln förut. Det hittar du här och här.


Källa:
Kungliga Vetenskapsakademien: Pressmeddelande.
DN: "Nu måste fysikerna lära sig mer om partikeln"

Nobelpris i fysiologi eller medicin 2013

för deras upptäckter rörande maskineriet som reglerar vesikeltrafik, ett viktigt transportsystem i våra celler

Årets Nobelpris i medicin delas mellan James E Rothman, Randy W Shekman och Thomas C Südhof. Deras upptäckter handlar om hur cellernas transportsystem är organiserat. Molekyler, som signalsubstanser och insulin, transporteras med blodet. Molekylerna produceras i en cell och behövs i en annan cell i en annan del av kroppen. Transporten måste fungera, så att rätt molekyler kommer fram till rätt plats i rätt tid. Vesiklarna är de små paket, egentligen små blåsor, molekylerna transporteras i.

Randy Shekman hittade en grupp gener som fungerar som transportledare för transporten av vesiklar. James Rothman upptäckte hur vesiklarna levererade sin last på rätt plats. Thomas Südhof har studerat hur signaler ser till substanserna frisätts vid rätt tidpunkt.

Cellernas transportsystem är viktigt för många funktioner i kroppen. Hormonet insulin produceras i bukspottkörteln. I vesiklar transporteras de till muskler och fett och bär med sig ordern att ta upp socker från blodet. Tidpunkten är viktig, eftersom sockerupptaget måste ske när blodsockret är högt. Tas socker upp ur blodet, när blodsockret är lågt, kan det få katastrofala följder. Gifter som produceras av bakterier vid stelkramp och botulism kan slå ut systemet.

Ännu så länge finns det inte många tillämpningar av upptäckterna om cellernas transportsystem men de har lagt grunden för framsteg inom andra forskningsområden. Kanske kan upptäckterna leda till nya behandlingsmetoder för exempelvis sjukdomar i nervsystemet och diabetes.


Källor:
Karolinska institutet - Pressmeddelande om Nobelpris i medicin 2013
DN - Därför får de Nobelpriset
DN - Nobelpris för upptäckter om celltrafik
SvD - Forskare: "En fundamental upptäckt"

- Jag behöver inte sånt

Det finns mycket äpple här hemma för tillfället. Gustav tycker om att ha äpplen med sig till skolan så jag köpte äpplen igår utan att först kolla om vi hade några hemma. Det hade vi! Nu måste det ätas äpple för fulla muggar de kommande dagarna och vi började ikväll.

Jag stod vid köksbänken och klyftade och kärnade ur ett äpple och barnen stod och väntade ivrigt bredvid mig. Oskar pekade på äppelklyftorna och sade:

- Jag behöver inte sånt!

Hmmm, sånt? Jag bad Oskar förklara närmare vad han menade och han pekade igen och sade, den här gången med emfas:

- Jag behöver inte sånt! Sånt där skal!

Jag lade till skala till min att-göra-lista ... klyfta, kärna ur, skala.

Nobelpristider

Ooooooh, det är redan dags för alla nobelprisen! Vilken spännande vecka som ligger framför oss.

- Jag skrev Oskar

Oskar har spelat Kalle Kunskap-spel en stund på datorn i Gustavs rum. Det var Gustav som hjälpte honom att komma igång.

När man börjar spela, ska man skriva in sitt namn. Gustav berättade för mig att han hade gjort det åt Oskar.

- Jag skrev Oskar. Om jag hade skrivit Billy så hade det blivit fel.

Två sjalar

Igår kväll, vid 21-tiden, hittade jag energi och motivation till att spänna upp min färdiga Fellowship-sjal. Jag hade stickat de sista fyra varven tidigare på kvällen. Sjalen modellas av Gustav på bilden.

Fellowship-sjalen är stickad i Drops Delight och det gick åt ungefär 2,5 nystan, vilket motsvarar ca 125 g. Jag började sticka med stickor 5,5 mm men det blev alldeles för glest, så jag började om med stickor 4,5. De färdiga måtten blev 140 x 60 cm.

Det är en fin sjal men den lever inte alls upp till mina förväntningar. För det första är den för liten. För det andra var den inte så rolig att sticka. Lite för enkel. Jag var alldeles övertygad om att jag skulle sticka en till, mest eftersom jag har tre nystan Drops Delight över. (Det gick inte åt så mycket som jag trodde.) Ett tag planerade jag inte bara en till utan två, den andra stickad i ett grövre garn så att sjalen blir riktigt stor. Men nu vet jag inte längre. Det tål att fundera på.

En sjal som är rolig, verkligen jätterolig, att sticka är Haruni. För ett par veckor sedan stickade jag klart min tredje Haruni, den vita. Den hade fått ligga och vila ett tag, eftersom garnet tog slut när jag hade avmaskningsvarvet kvar. Just den här Harunin har blivit en present till min kusin Ingrid.

Den vita Harunin är stickad i Drops Fabel och det gick åt lite mer än tre nystan, ca 150 g. Stickor: 4 mm. I min låda med garn ligger ytterligare tre (nästan fyra) vita Fabel-nystan och de ska omvandlas till ännu en Haruni.

Av Drops Delight-garnet jag nämnde inledningsvis ska det inte bli en andra Fellowship-sjal. Och inte bara för att jag inte har lust att sticka en till. Igår kväll började jag sticka en liten tröja till en elva veckor gammal chihuahuavalp, som heter Sirva. Det är ett improviserat projekt, som jag inte vet om jag ror iland. Jag har ett mönster att utgå från men stickar med tunnare garn och tunnare stickor. Framtiden får utvisa om det blir ett lyckat projekt eller inte.

Pysselbok, medeltiden och elektrokemi

Medan vi väntade på att det skulle bli dags att äta middag tidigare idag, plockade jag fram en pysselbok till Gustav. Det var en Fem myror-pysselbok och den börjar väl bli lite för lätt för Gustav nu. Han lyckades snabbt para ihop bladen med lika många grodor, nyckelpigorna med lika många prickar på ryggen och blommorna med lika många bin.

Jag ökade på uppgiften och bad honom att skriva siffran för antalet grodor, antalet prickar och antalet bin - och det gjorde han raskt. Jag fick också veta hur en etta kan göras om till de andra siffrorna genom att man viker eller böjer den på väl valda ställen.

Under tiden Gustav höll på med sitt, satt jag och färglade en bild i en målarbok. Jag behövde något att sysselsätta mig med för att hålla mig på plats bredvid Gustav vid köksbordet, annars hade jag hamnat i tvättstugan. Det hade förvisso varit inom både hör- och synhåll men det var mycket trevligare att sitta tillsammans och prata.

Gustav berättade att han hade varit "i verkstan" idag och där hade han och några andra elever "målat medeltiden". De har medeltiden som tema i skolan. Gustav hade målat vatten. Jag fick lära mig att på medeltiden hade man inga soptunnor utan man kastade ut sina sopor genom fönstret. Det fanns inget rent vatten på medeltiden, så man drack inte vatten utan öl, även barnen. Lite senare kom det fram att man drack mjölk också.

Snart börjar det bli dags för mig att uppsöka sängen. Trött, tröttare, tröttast - det är jag. Alldeles nyss mailade jag planeringen för en av morgondagens kemilektioner till min jobbmail, så nu är dagens jobb avslutat. Vi ska börja med elektrokemi. Jag både älskar och hatar elektrokemi. Mest älskar. Jag säger bara redoxreaktioner! Jag är inte alls säker på att mina elever kommer att dela min entusiasm...

Läsdagbok 3:e kvartalet 2013

Juli

• The hanging garden av Ian Rankin
• Dead souls av Ian Rankin
• Set in darkness av Ian Rankin
• Hus vid världens ände av Åke Edwardson

Augusti

• Jag, Dante och miljonerna av Frida Nilsson
• Resurrection men av Ian Rankin

September

• Katten Jaum av Gustav Sandgren
• Pelle Svanslös klarar sig av Gösta Knutsson
• Good enough för föräldrar av Elizabeth Gummesson
• Pippi Långstrump av Astrid Lindgren

Jag inser att de flesta böcker jag läst de senaste månaderna är barnböcker. Det är böcker som jag främst läser för Gustav och det är ungefär vad jag orkar med att läsa för tillfället. Jobbet tar mycket kraft, liksom en del andra saker i tillvaron. Hjärnan orkar inte med att läsa. Jag trivs inte med att inte läsa. Jag vill läsa men ibland måste jag inse att energin inte räcker till.

Jag fortsätter plöja igenom Rebus-deckarna av Ian Rankin. "Plöja" är väl fel ord, eftersom jag associerar det med att läsa snabbt och mycket ... och ingetdera stämmer med mitt läsande för tillfället. Det ligger i alla fall en bok av Rankin på mitt sängbord. På en vecka har jag kommit ungefär tre sidor i den.

Att läsa med barnen är roligt! Vi läser inte bara kapitelböcker - Oskar tycker att kapitelböcker är ganska tråkiga - men de är bara kapitelböckerna som kommer med i min lista över lästa böcker. Härom kvällen började vi läsa om Karlsson på taket och sedan tittade vi en stund på en bit av en Karlsson-film. Den fastnade även Oskar för!