Minns Gudrun

Ute vrålar vinden runt huset. Stormen Simone är här! Vädret har minst sagt varit varierat under dagen. Vissa stunder har det blåsten ackompanjerats av solsken, blå himmel, gråa moln och regn ... samtidigt. För någon timme sedan visade väderstationen vi har i köket att det blåste 21,8 sekundmeter.

En dag som idag minns jag stormen Gudrun och även stormen Per. När Gudrun drog in över landet, hade vi precis flyttat till Ingebo utanför Mösterås. Vi satt och tittade på nyhetssändningen klockan 18, när det plötsligt blev mörkt. Becksvart! Vinden dånade och emellanåt var jag övertygad om att rutorna i fönstren skulle blåsa in i huset.

Det tog fem dygn innan vi fick strömmen tillbaka och ytterligare en vecka innan telefonen fungerade igen. I Ingebo eldade vi för att få värme och för att det uppvärmda vattnet skulle kunna cirkulera i huset behövdes en pump. Det var även en pump som såg till att vi fick vatten i kranarna. Pumpar behöver el för att fungera. Det var alltså inte vara elen som försvann utan även vattnet. Och det är bra mycket mer besvärligt att vara utan vatten än att vara utan el!

Vi lyckades få tag på ett "elverk". Det heter säkert något annat, en sådan där grunka som går på bensin och genererar el. Den kunde vi koppla till pumpen som hörde till pannan, så att vi kunde elda. Vi kunde även koppla den till enstaka lampor och jag har för mig att vi även kopplade in mikron och kylskåpet.

Dagen efter stormen körde vi in till Mösnterås för att duscha på badhuset. Jag duschade även på jobbet under dagarna som följde. Varje dag när jag körde hem från jobbet hoppades jag att jag skulle se att det lyste i husen jag passerade på vägen men det var bara mörkt, mörkt, mörkt. Men den femte dagen, så möttes jag av ljus och när jag körde upp på gårdsplanen framför vårt hus, så lyste det som en julgran. Det var en underbar syn.

När det var dags för Per, var jag gravid med Gustav och bestämde mig för att inte stanna i Ingebo utan åkte hem till mamma i Lund. Men på vägen stannade jag i Växjö för att gå på en helgkurs och det var just den helgen Per slog till. På kvällen, efter första dagens träff, körde jag i snöstorm mellan Växjö och Ljungby och jag har nog aldrig varit så rädd. Så här i efterhand kan jag inte begripa varför jag inte tog in på hotell i Växjö för natten.

Även efter Per var vi av med strömmen ett par dagar men det slapp jag bekymra mig om eftersom jag inte var hemma i Ingebo.

Idag tror och hoppas jag att vi inte ska bli av med strömmen. Det känns lite otroligt att det skulle hända här. Men lamporna blinkar emellanåt, så risken finns ju.