Två sjalar

Igår kväll, vid 21-tiden, hittade jag energi och motivation till att spänna upp min färdiga Fellowship-sjal. Jag hade stickat de sista fyra varven tidigare på kvällen. Sjalen modellas av Gustav på bilden.

Fellowship-sjalen är stickad i Drops Delight och det gick åt ungefär 2,5 nystan, vilket motsvarar ca 125 g. Jag började sticka med stickor 5,5 mm men det blev alldeles för glest, så jag började om med stickor 4,5. De färdiga måtten blev 140 x 60 cm.

Det är en fin sjal men den lever inte alls upp till mina förväntningar. För det första är den för liten. För det andra var den inte så rolig att sticka. Lite för enkel. Jag var alldeles övertygad om att jag skulle sticka en till, mest eftersom jag har tre nystan Drops Delight över. (Det gick inte åt så mycket som jag trodde.) Ett tag planerade jag inte bara en till utan två, den andra stickad i ett grövre garn så att sjalen blir riktigt stor. Men nu vet jag inte längre. Det tål att fundera på.

En sjal som är rolig, verkligen jätterolig, att sticka är Haruni. För ett par veckor sedan stickade jag klart min tredje Haruni, den vita. Den hade fått ligga och vila ett tag, eftersom garnet tog slut när jag hade avmaskningsvarvet kvar. Just den här Harunin har blivit en present till min kusin Ingrid.

Den vita Harunin är stickad i Drops Fabel och det gick åt lite mer än tre nystan, ca 150 g. Stickor: 4 mm. I min låda med garn ligger ytterligare tre (nästan fyra) vita Fabel-nystan och de ska omvandlas till ännu en Haruni.

Av Drops Delight-garnet jag nämnde inledningsvis ska det inte bli en andra Fellowship-sjal. Och inte bara för att jag inte har lust att sticka en till. Igår kväll började jag sticka en liten tröja till en elva veckor gammal chihuahuavalp, som heter Sirva. Det är ett improviserat projekt, som jag inte vet om jag ror iland. Jag har ett mönster att utgå från men stickar med tunnare garn och tunnare stickor. Framtiden får utvisa om det blir ett lyckat projekt eller inte.